asterisco

En natt hade gått, jag hade kvällen innan spenderat tid med min nyfunna vän som var den enda från kursen som bodde på hotellet, han var över 50 år och en vis man med en viss envishet i sig.
Jag kände mig lite rädd för denna man, han hade en viss prestige i sig som jag var rädd för, han såg ut som en björn och han är bara en sån där person som man bara vill sjunka genom jorden när man ser.
Man blir liksom rädd och fylls av respekt.

Första kvällen bestod av att vi åt en matbit på resturangen, jag blickade snabbt över menyn och kollade bara på priserna för jag antog att jag inte skulle bli bjuden.
Billigaste - hamburgare 198 riksdaler.
Det sved i magen när jag bad servitören att ge mig en hamburgare. Jag blickade ut genom fönstret och såg McDonalds på andra sidan och tänkte snabbt "har jag tid att ändra mig och springa över vägen?"
Jag hade inte den tiden och fick vänligt äta upp hamburgaren med min nyfunna vän, jag vågade inte säga att hamburgaren smakade skit när björnen mitt emot mig sa med sin basröst att det smakade bra. Jag bara nickade och log och försökte att inte möta blicken.

Nästa dag var det kurs igen och hela den dagen satt jag och fundera på hur jag skulle komma på någon undanflykt för att inte behöva ha en date med björnen med basröst igen.
"jag kan säga att jag inte behöver äta.. nej... jag kan säga att jag har migrän... nej... jag kan.. ehmmm.."
Tankarna gick huvudet hela dagen men jag kom inte på något, tillslut beslöt jag mig för att bara säga nej rakt ut utan någon anledning när han frågar.
Kvällen kom och tiden rann ut.
Björnen sa "De har julevent ikväll och har julmat med glögg osv. vi går ner och anmäler dig till det kom nu!!"
"jaa..." sa jag tyst och blev sådär rädd att han skulle vässa ut sina björnklor och slita av mig huvudet.

Väl påväg till juleventet går tankarna att det är säkert mycket folk där som är lite yngre som jag kan socialisera mig med.
Jag stiger in i rummet med glögg i handen och ser runt omkring mig.
"50 år 67år 59år 50+ allihopa!" panik utbrister.
Bara män. Bara björnar, överallt..

Där satt jag, på min lilla stol omringad bland män som såg ut som björnar, som hade basröst och som var 50+ och kloka och visa och som bara skulle kunna äta upp mig.
Jag tror aldrig jag varit så tyst under en kväll som jag var, de såg så otäckt självsäkra ut och besserwessieraktiga ut.
Fördommar eller ej, men jag var bara rädd för dem..

Nu sitter jag på tåget hem, på väg till mina valpar som jag är trygg med.
Hejdå björnar!

Förresten tåget var 30 min försent, jag fick ingen tyst vagn och tåget är fyllt av barn som sjunger i 1000 decibel.
jag är lycklig, jag älskar kollektivtrafik!