asterisco

Alla drömmer vi om lyckan som om livet blivit fel.

 

Citat ur Lars Winnerbäcks låt ”Aldrig riktigt slut” stämmer in fast vi kanske inte tänker på det.

Ständigt är det en sökan på vad livet ska ge, vad ska man göra i framtiden, hur kommer mitt liv vara om 10 år, jag måste resa, jag måste upptäcka, jag måste plugga.

 

Det är så mycket krav och det är 3 personer som gör saker, första reser, den andra pluggar och den tredje har fast anställning, då lägger man själv ihop alla dessa 3 personer till en person och känner att man måste göra alla dessa saker för att göra sitt liv fulländat, först resa, sen plugga och sen skaffa ett jobb med fast anställning.

Men det är ju inget krav, det är ingen som stor på en pelare brevid dig och säger ”detta måste du hinna med och detta måste du göra”.

Det är jag själv, du själv som sätter upp dem kraven.

 

Faktum är att vi glömmer bort att leva när vi ständigt planerar vad vi ska göra nästa dag, nästa helg, nästa vecka, nästa år.

Vi bara ständigt ser framåt och det som ska hända.

Vi glömmer bort att leva för stunden och samtidigt som vi planerar inför nästa moment så springer livet förbi en.

Man måste ta tyglarna själv och stanna upp, bromsa bilen, stanna tåget och lyssna på sig själv och kliva ur bilen och titta runt omkring sig och njuta av det som finns här och nu.

Ta det som kommer som det kommer.

 

Att ha mål och riktlinjer i livet är helt klart ett bra alternativ och skönt att ha.

Men man kan inte sätta upp för stora mål och skapa sig riktlinjer som hela tiden måste följas.

För då ökar bilen hastigheten och kör om och sen när man gjort allt man ”ska göra” känns det iallafall inte fulländat för man har glömt bort att njuta av det för stunden.

 

Sätt dig ner och skriv ner (alternativ tänk) på det du har nu och njut och uppskatta det som finns runt omkring.

Vänner, familj, husdjur, boende, mat, jobb, skola etc.

 

This is deep shit people, hallelulja, amen!

Ta till dig och lev efter det.

 

 

 

 

 

Ttyl!