asterisco

"mina tankar & minnen står mig upp i halsen"

jag är glad över min underbara lördag med mina vänner jag hade.
Men just nu gråter jag en skvätt över att jag inte fick träffa min andra man i mitt liv.
Min syster ringde ju som sagt i lördags och frågade "Ska du följa med på Winnerbäck? Jag har en biljett här som du kan få.."
Jag var ju då redan i full fart och inväntade mina vänner för en trevlig spelkväll (vilket var toppenkul också) men nu när jag sitter här och lyssnar på hans underbara stämma blir jag lite ångestfylld.

Finns det någon bättre terapi än att lyssna på Lars när man är lite nere?
Allt han sjunger och säger är ju så sant och bra.

Mina favoriter med honom är:
Kom änglar
Du hade tid
Hugger i sten
Vilka är era?



När jag och Maria var på Peace and Love ertappa vi Winnerbäck inne på krogen 21 (?)
Det var ett väldigt trevligt möte och det kan man leva på länge.

Maria säger: Där var Winnerbäck?
Jag: Va skojar du?
Maria: nej jag lovar.
Näääej säger jag och går efter honom och sen säger jag hallå och där finns han för oss.
Snacka om att vi blev lyckliga. Han berättade att han skulle spela på kvällen en överrasknings konsert.
Oj oj vad lyckliga vi blev. Vi fick inte berätta det för någon, men vi blev så exalterade att vi inte kunde hålla oss.
Den dagen, den kvällen, den festivalen. Vilket stoj!

Jag har sett winnerbäck 6 gånger men ändå kan jag inte få nog av hans konserter!

Från det ena till det andra, jag slängde ju i en hårfärg förut och det blev bra, nu är det helt bruuunt! :-)
Träffade Anna på stan och gick och glodde lite och tåg en fika och hon bekräftade att det var brunt nu, så det känns bra!

Nej, nog om det!

Jag ville bara sörja Winnerbäck lite att jag missa honom!