Since we're on the subject, tell me why your name is in the dictionary when I look up idiot.
pamper me with love
För några månader sen fick jag ett jätte fint blombud av mina fina vänner som ville önska mig lycka till på jobbet, jag blev så himla glad över det.
Och idag fick min chef blombud av sin sambo och då blev jag påmind om den känslan om hur glad man blir och förvånad. Att skicka ett blombud tycker jag är en sån fin sak och tanke att göra.
Det är liksom en sån liten sak som knappt kostar något och man behöver inte lyfta ett finger man kan bara surfa in och fixa det på webben till och med.
Det jag tycker är så fint med det är att man lägger den tanken till den man tycker om och gör en sån liten - men fin sak. Blommor är underskattat, små presenter i allmänhet är underskattat.
Man behöver inte göra någon stor grej det är ju trots allt tanken som räknas.
Jag tycker vi skämmer bort varandra för lite, man ska skämma bort de man älskar och bryr sig om. Sen är det klart att det räcker med att man överröser varandra med kärlek istället för materiella ting.
Men att bara göra såna där små saker för varandra på olika sätt, blombud, köpa med choklad, eller vad som helst, det piffar upp vardagen och man blir glad, mungiporna åker uppåt och humöret blir på topp, man får liksom en liten kick av att det är något annat som händer än ”det gamla vanliga” traditionella sättet där man ger något på födelsedagar, alla hjärtans dag och julafton.
Kanske skulle ta och baka lite muffins och skämma bort mina vänner med snart :)
Hittade förövrigt en gammal bild, så sjukt rolig bild, så sjukt roligt att detta ens hände, sommar 2010 i hunnebo.
skrattar jämt när jag ser denna bild även kallad "serious spooning", här har vi vänskapskärlek!
tiden flyger alldeles för fort förbi
jag och en vän pratar om gamla lärare och jag blir så sur på mig själv att jag inte uppskattade dem mer, att vi inte hylla dem.
jag hoppas att vår kära Bengt hör det vi pratar om.
Han gav oss verkligen en speciell uppväxt som inte andra lärare gav alls, han gav alla oss sin uppmärksamhet på olika sätt.
Vet att en annan elev från Kumla flyttade till Åbytorp (vet inte hur långt det är emellan men kanske 4-5km?) och börja i vår klass, han tyckte det var hel flummigt och ville inte fortsätta i vår klass.
Varje dag när vi kom till skolan så ställde vi oss upp och sa godmorgon till alla innan vi satte oss ner i bänkarna.
Och varje dag när vi skulle gå därifrån så sa vi alltid tack för idag och hejdå och då sa alltid Bengt till oss
"Kom ihåg att just du är unik på detta jordklot, ingen i hela världen är precis som du"
Det har etsatt fast i huvudet och jag tycker det är så fint sagt på något vis.
Varje morgon lästa han några kapitel ur en bok, en bok som jag alltid kommer minnas väl är Nils Holgersson, när han läste den boken då slutade jag rita och lyssnade på hans mörka röst och hans inlevelse i boken.
Han var så speciell, han var frilufts människa och kunde avbryta en lektion och gå ut i skogen med oss, sätta oss ner där och så lyssnade vi på fåglarna medan han lärde oss hur man kokar björk-te på stormkök.
Vi fick plocka blommor och äta harsyra, vi fick bygga kojor och äta skogs-lakrits, vi fick resa tält och spana på älgar, vi paddla kanot och tog jägarsnus (någon slags choklad blandning).
Bengt orkade med oss, den bråkiga klassen med två killar som ständigt bråka, jag och Jossan som alltid satt och pratade, de där tjejerna som utmanade allt som gick och trots alla prövningar så orkade han och han gav oss så mycket uppmärksamhet och han gav varje person, varje individ ett minne, en känsla och kraft.
Trots att alla skrek rakt ut när vi skulle lära oss någon jäkla fransk låt (a mu lette tjutta toalette vet jag att jag och J sjöng istället för rätt) så gav han aldrig upp, han fanns där!
Tack Bengt för den fina uppväxt du gav oss på Stene!
Vi saknar dig och tänker på dig i himlen!
På högstadiet kom Anita och tog hand om oss och var med om ungefär samma sak men hon kämpade och gjorde allt för oss också.
och nu ska jag banne mig åka tillbaka till Vialundskolan och krama om Anita och säga tack innan det är försent.
all the crazy shit i did, does would be the best memories
härliga kaos.
fyfan vad grejer.
jag frågar mig själv varje gång jag rensar, flyttar eller något "varför sparar jag på detta?"
jag kom på mig själv nyss, jag orkar inte åka och slänga det. La allt skit i en kartong och skrev "VIND" på med en stor röd penna.
sen funderade jag en stund på varför jag väljer att spara detta, sen kommer jag på mig själv att jag bara inte orkar åka iväg till tippen och stå och sortera, slänga och hålla på.
men lite roligt är det när man hittar gamla brev, kort, böcker och annat som man själv skrivit, fått eller läst.
man får sig ett gott skratt mellan varven och även får skämmas lite.
gamla dagböcker från tonåren, jisses, var man sådär pinsam?
Har ni några bra tips för packning?
jag får ingen struktur, känns som allt bara åker ner i olika lådor, kommer bli ett jäkla mäck och packa upp allt!
Queen of excuses
varför kan jag aldrig lära mig att lyssna på mitt stackars konto.
jag vet mycket väl med mig att det kommer ramla in alldeles för mycket räkningar snart & att ett fem siffrigt belopp ska försvinna ut i tomma intet.
Pengar är bara siffror nuförtiden, det är så enkelt att föra över från sparkontot & att betala räkningar är bara också siffror.
vart tog värdet vägen?
Häromdagen skulle jag bara ha ett par av mina standard jeans. Vad hände? Skor, kläder och fler påsar blev deg vill jag lova. Suck..
Idag skulle jag handla fyra glas för 100:-, vad hände? en vägghylla, två skålar & massa små saker senare betalade jag med en nolla till efter 100..
jag ska banne mig börja ta ut i kontanter, det är svårare att sträcka fram en 1000-lapp istället för att dra ett kort & slå fyra siffror.
"jag är värd detta." "jag behöver detta." "den här måste jag bara ha." "den här är menad för mig!"
Tankar som går innan & efter handlingen.
när ska jag lära mig?
24 timmars regeln är som bortblåst, brukar alltid säga att om jag tänker på saken 24 timmar senare så får jag köpa den.
Nu kör jag 2 sekunders regeln.
Pengar ska rulla? Right?!
/shoppingångest
Try to not laugh
fick ett litet e-card av en fin vän, detta fick mig att skratta & även känna igen mig lite.. haha.
take a fast car and drive
När jag kommer hem sparkar jag alltid på den där lådan som står tom i hallen, den står där och väntar på att jag ska ta in den i köket och börja packa ner allt porslin, men klockan är 22:30 idag med när jag kommer hem så det är ingen idé och börja nu.
varje dag är likadant, någonstans undermedvetet drar jag mig för att börja plocka ner allt.
Kan det vara för att det är jobbigt att göra det eller för att jag bara inte orkar?
Kan inte man köpa någon tjänst där folk plockar ner allt man pekar på?
Packa är fan det jobbigaste som finns, eller nej det är inte jobbigt, det är att slänga allt skit som är jobbigt och sen linda in allt man ska ha i papper och lägga den i rätt kartong för att flytta den något kvarter och sen packa upp allt igen. Hujedamig.
Jag är inte den personen som skjuter på problem eller jobbiga saker utan tar tag i dem direkt så man får det överstökat och kan njuta av det goda istället men i detta fall så skjuter jag bara upp det och jag vet inte hur jag ska göra för att ta tag i det.
Tips någon?
En vinflaska och några tjejkompisar kanske hjälper, det är ju alltid värt ett försök om inte lådorna blir packade så kan ju iallafall vinflaskan smaka..
packa väskan för att resa med tjejerna är roligare.
berätta hur du gör
funderar på hur fan det blev såhär.
jag har aldrig någonsin längtat så mycket efter rutiner som jag gör just nu.
jag är ingen rutin människa, jag vill gärna ha rutiner men bara några få.
men mitt i allt kaos så skriker jag efter rutiner.
varför jag gör det är för jag känner mig så fruktansvärt otrygg nu.
på en kväll så försvann den största tryggheten och nu måste jag hitta hur jag - på egen hand - finner trygghet.
och en vis man gav mig en bok en gång för längessen (att leva till 100% läs den!) och i den boken så står det om hur viktigt det är att ha vissa rutiner, rutiner som man kan luta sig tillbaka på.
när livet tar en annan vändning så har man ändå sina rutiner, sina vanliga saker.
man kan inte gå på högvarv jämt, man måste ner på 50% ibland och ladda upp sig.
men mitt i allt kaos så finns det inte en chans att jag hittar några rutiner.
de enda rutiner jag har är att borsta tänderna morgon och kväll.
till och med att äta mat är inte längre än rutin.
jag ville ha förändring här har jag min förbannade förändring!
och här har ni mig kära läsare, negativ, omöjlig och förtvivlad.
samtidigt som jag skriker efter rutiner så vet jag att det kommer, det kommer alldeles snart igen och då sitter jag där och försöker komma på något annat att göra.
så innerst inne är jag lite lugn. men ibland brister det, mitt i allt kaos.
egentligen bär det emot att publicera detta inlägg, inte för att jag inte kan skriva i negativ form, utan för att jag härmed skriver i jag-form vilket innebär att jag lämnar ut mig lite här och inser att ja, jag är lite neggo nu.
men what the f*ck, nu gör jag det.
nu ska jag gå och borsta tänderna, en rutin jag iallafall har - mitt i allt kaos.
something sweet or something strong since the love no longer can turn me on.
men just nu är det kaos, kaos i huvudet, kaos i lägenheten, kaos i livet.
jag kan inte finna inspiration att skriva i allt kaos, jag blir bara ett stort neggo då.
men ur kaos kommer utveckling och det man inte dör av gör en bara starkare.
tack alla vänner för att ni är så bra och finns.
på återseende.
There are moments when you feel nothing at all
Känner ni igen den känslan när man står på toppen av en pyramid och skriker ut till världen ”Kom livet, kom utmaningar – jag är redo!” och sen nästa sekund så rasar alla jävla stenar under dig ner, bara sådär krasch.
Då är det bara börja om, det kommer bli ett jävla slit att bygga upp pyramiden. Men somehow så fixar vi det. Inre styrka tillsammans med yttre hjälpmedel.
Den inre mentala styrkan är starkare än man tror och den blir bara starkare för varje sten man lägger dit.
Poängen med det hela är att man kan inte stå på toppen av pyramiden hela tiden, man måste gå ner några steg och sen upp igen och ner igen och sen måste pyramidjäveln rasa ihop så du får bygga igen.
Ibland lägger du samma sten på exakt samma ställe och bygger upp exakt samma sak igen och sen rasar det igen för du la den där stenen till höger på rad fyra lite lite snett.
Då gäller det att bygga upp en ny pyramid, med kanske nya stenar.
Ibland går det fortare att bygga en pyramid och ibland tar det lika lång tid som det gjorde för egyptierna själva.
Men allting handlar om hur man själv vill bygga upp pyramiden och hur hög och stor den ska vara och på vilken del exakt vilken sten vill du stå på och känna efter lite innan du tar dig till toppen och ropar galet på livet igen!
fysiska rutiner
Hejochhå, vart tog träningspassen vägen?
Det har varit mycket löpning och gym senaste tiden.
Men rutinerna har jag helt kommit ur och mina favoritpass verkar ha bytt tider.
Nu jäklar ska jag in i rutiner igen, är egentligen ingen rutinmänniska men alla människor behöver vissa rutiner för att skapa lugn och trygghet.
Idag ska jag testa ett pass step med en ny ledare, hoppas på att hon har ett riktigt kul program.
Sen måste jag hitta tillbaka till intervallen igen, det måste ni prova om ni inte testat. Grym träning och otroligt rolig.
Intervallträningen innehåller som det heter intervaller.
Du gör armhävningar i ex. 30 sekunder, joggar 30 sek, sen mage 45 sek, joggar 30 sek, sen plankan 1 minut och sen om igen och sen andra muskelgrupper också såklart.
Avslutas sen med 20 minuter flex, och för dig som vill bli smidigare i kroppen men inte gillar yoga så rekommenderar jag flex.
Där gör man olika ”strech” övningar fast skippar andning och tända ljus och sen är det högre tempo.
Det tråkiga med sommar och vår är att alla pass sinar ut och blir på konstiga tider och rutinerna försvinner.
Men något jag verkligen längtar efter är sommaren, med eller utan pass.
Finns så mycket andra roliga krävande aktiviteter man kan göra, i sommar ska vi (jag & tjejerna) cykelcampa med en favorit i repris i norrköping och sen ska jag banne mig bergsklättra!
sit back and just relax
kl 05:30 ringde klockan imorse, på med kläderna & in i bilen.
vi styrde bilen mot hasseludden & yasuragi.
väl där fick vi allt vi behövde för dagen, en kimono (stava?) och en baddräkt.
sen var vi varvat fruktstund, simtur i den fina poolen, ligga i vilostol, ångbasta, sitta i den 58gr källan utomhus & titta på Östersjön till en klangmeditation.
helt otroligt vilken energipåfyllning.
totala lugnet i hela kroppen, låta tankarna flöda i en tyst ensam stund & vara totalt avslappnad till klingande musik & fågelkvitter.
det här var precis vad som behövdes, jag hoppas att denna påfyllnad räcker ett tag även fast jag ville stanna ett par dagar till!
Tack syster för en ljuvlig dag!
Döden är elak mot mig
jag orkar fan inte mer..
Jävla dödsbesked jämt..
Jämt ska man behöva sörja.
På riktigt, första gången jag hörde ett dödsbesked För flera flera år sen då gick till såhär:
Karin ringer mig 02:45 och skriker i telefon: har du xxx nummer?! Han har på riktigt misshandlat T!!!
Jag tror detta enbart är fylla & somnar om, dagen efter sätter pappa på radion & se säger "16 åring sparkad till döds" jag förstår att det är T..
Sen dess har det fortsatt..
I alla år har någon nära droppat av, och det är mer än en hand.
Och nu... Bengan.. Bengt som fostrat mig, som sagt till mig sen 90-talet att ja är unik att alla är unika, och som tagit med mig på alla sjukaste fritidsäventyr, trots att jag & Jossan sjöng elaka saker om hans hund så gav han en klass på 20 personer all sin uppmärksamhet & kärlek!
Jag är så ledsen att livet ska ta slut, jag vill inte att livet ska ta slut!!
Vad händer sen?!?
Jag saknar er allihopa!
& tills min dag är kommen kommer jag uppskatta, älska och finnas för dom vackra människor som är i liv just nu!
Men tills dess, nu får det vara nog.. Ingen mer får dö, punkt slut!!!
jag vill ha ett eget land med mina egna potatisar!
slö tittar på nyhetsmorgon och då är det en kvinna som pratar om potatis och egenodling.
Då börjar jag bli nostalgisk och så börjar min lantisgener komma till liv.
Jag minns det som igår, det var alltid lika roligt och mysigt även om både jag och min jämngamla kusin E tyckte det var jobbigt att hjälpa till.
varje vår samlades hela tjocka släkten hos farmor, det var fastrar med man och kusiner och syskon.
farfar pekade på ett gärde och vi alla gick dit med hinkar, spadar & gummistövlar medan farfar körde traktorn.
Sen börjades det - potatissättningen, jag och Emil sprang runt och peta ner en potatis här och var medan fastrarna stod och skrek "tryck inte ner den så djupt".
Sen tröttna vi väl och gjorde något annat tills det var dags att fika.
det är ett så fint minne och tradition som vi hade i flera år tills barn växte upp & farmor & farfar blev för gamla!
Idag har vi en liknande tradition och det är lövkrattning på farmor & farfars stora gård & sen fika med hela släkten.
Dock har jag inte deltagit, kanske för att nu är man så pass gammal att man på riktigt måste hjälpa till & inte springa runt med Emil & vänta på fika!
Jag längtar efter ett hus med ett eget litet land - där ska sättas potatis & annat gott!
bilder från förr, lantis jag & kusiner! :)
det är ju lika bra att vara ärlig
igår när vi trilla ut från ritz får jag uppleva en av de sjukare konversationer med en kille, han trilla fram mot mig & det sägs:
Kille: hej, xxx heter jag & det är lika bra jag går rakt på sak nu när klockan är så mycket, ska vi gå & köpa McDonalds & sen gå hem till dig?
Jag brister ut i skratt & svarar: nej, det ska vi inte!
Kille: alltså nu menar ju jag inte att vi ska göra något med varandra utan jag är sugen på McDonalds & sällskap & om du har pojkvän så kanske jag kan bli vän med han också!
haha, jag fatta ingenting & stod bara & skratta men han var 100% allvarlig!
Tillslut skakade jag av mig honom & tog min cykel & begav mig hem!
tröttheten idag boostades med sötaste Tor som ville läsa bok & kolla film med moster!
Det var för väl det, då fick jag en anledning att ligga i soffan! :-)
Vart har påskharen gömt mitt ägg?
de flesta jag känner tycker högtider är jobbiga & överskattade. jag tycker tvärtom, de är underskattade!
det är väl roligt att även om det bara är över en helg ta fram några gula dukar & kycklingar & köpa hem 24-pack ägg & laga påskmat hela helgen som ska avnjutas tillsammans med de man älskar!
alla får göra & tycka som de vill, men själv tycker jag att det är tråkigt att underskatta dessa högtider när vi ändå "firar" dem kan vi göra det ordentligt! :)
Nu längtar jag till eftermiddagen då vi ska åka hem till min familj & äta världens godaste påskmat (mamma & pappa lagar alltid godaste maten) &
trots huvudvärk idag så är jag sugen på en löprunda, får kanske ta fram ice-bug skorna med tanke på vädret?
vår kom tillbaka!
frihet är något som växer om det brukas & krymper om det inte brukas.
jag skulle vilja vara en örn, en örn som kan flyga högt & precis vart den vill. låta luften bära mina vingar & låta hjärtat & känslan ta mig dit jag vill. samtidigt som jag flyger där uppe så kan jag blicka ner mot marken & se de som är där, hålla koll på vad som händer runt omkring mig samtidigt som jag låter känslan bestämma åt vilket håll jag ska styra mina vingar.
jag har alltid beundrat örnar, de är otroligt fula men har någon viss vackerhet i sig.
trots att jag avskyr fåglar så beundrar jag dem, tittar på dem & avundas deras frihet.
idag när jag var ute & sprang i rynninge var det massor med skumma fåglar runt omkring mig, de flaxade & kraxade medan jag lät mina ben ta mig framåt i den riktningen jag ville, skillnaden mellan fåglarna där & mig var att jag sprang i en cirkel medan de flög iväg till kanske en annan stad eller annat land.
Dry martini och en komedi
Nu får det banne mig bli lugnt ett tag. Nu har det firats vänner och partyhatten har varit på alldeles för många helger i rad.
Nu är det dags att byta ut strömpis till filmkedjan, hälsa soffan välkommen tillbaka och byta ut drinken mot loka vatten.
Känner jag mig själv rätt så pratar vi några helger bara för det är ju så kul att träffa alla vänner och prata om allt och ingenting, stå och dansa tillsammans och träffa nya människor.
Ihelgen firade vi min kära syster som hade en super rolig förfest med god mat, roliga lekar och hennes rara vänner som alltid är lika trevliga och glada.
Hon är så duktig min syster på att anordna bra förfester, hon borde bli partyfixare!
Senare så stod jag på dansgolvet på strömpis med några vänner och dansade till all bra musik.
På söndagen vaknade jag klockan 08 (som vanligt alltid tidigt) och låg och nynnade på en låt jag hörde på dansgolvet dagen innan som fastnat, vi dansade som galningar till den och jag ville höra den igen.
Jag kom inte på vilken det var, googlade och sökte och hade mig.
Efter frustration av att inte komma på vilken låt det var så tog jag kontakt med DJ:n på strömpis och han skickade en youtube länk – jippie!
Vill ha den på spotify, itunes, mp3 eller vad som.
Den är tung!
Den vill jag träna med.
