Åskmoln
Se upp för flygande p-stavar!
Väl hos den störtsköna barnmorskan så frågade jag vart den ska sitta: "ja i gäddhänget" svarade hon. Jag började klämma mig på armen..
"men om man inte har något då?" frågade jag tveksamt.
"HA!" svarade hon och stack bedövningssprutan i mig.
Vipps så var allt klart och hon placerat en 2 mm tjock och 2 cm lång stav i min arm som ska skydda mig mot att behöva vakna flera gånger om natten, aldrig få sömn, passa upp, mata, ha ont i brösten, aldrig sovmorgon, skrik, lägga, blöja.. allt det där som alla mammor berättar om..
Väl då, så frågar jag "När kan jag styrketräna igen? Alltså lyfta tungt?"
"Eh, ja... Imorgon kanske?" Svarar hon och fortsätter nonchalant att plocka ordning sakerna.. "Imorgon, men asså har det läkt ihop då? Så det liksom inte är något hål?" Frågar jag ytterst osäker.
"Men vaddå, tror du att P-staven ska flyga ur armen och ut på gymmet för att du spänner muskeln?" Skrattar hon..
Ja.. Det är inte lätt alltid.. Men efter det hon sa ser jag framför mig hur jag trycker mig förbi de muskulösa bodybuilderna på gymmet och tyst säger
"Ursäkta.. Ursäkta.. Jag ska bara... Min p-stav ligger där.."
Självdöd.
Undra om min blogg har självdött?
Nu är jag supersugen på att börja blogga igen, har idéer och är på G. Vill dela med mig till er. Men... Har bloggen självdött, har jag ens någon som vill läsa kvar? Förr var det ju flera 100 stycken..
Är bloggar lika kul fortfarande?
Ska jag börja igen?
Ska jag stanna här på denna blogg eller starta om med en ny?
Om jag ska stanna & ta upp detta igen, hjälp mig med inspiration. Vad vill ni läsa mest om?
Mina funderingar på livets konstiga saker som händer?
Vanliga vardagssaker?
Träning?
Recept och kost?
Eller bara, som det varit förr lite blandat?
Hjälp mig här. Om ni svarar så vet jag att ni fortfarande finns och jag kommer ha någon att skriva för och då kommer jag ju att börja igen :)
Heja heja, god jul!
It's a damn cold night, I'm trying to figure out this life.
nu börjar hösten närma sig, jag gillar hösten. Man får sätta på sig tofflor på fötterna, dra om sig den där tjocka stickade myströjan & så tänder man ljus & kryper ner i soffan & ser på en mysig film! Man hör lite regn slå mot fönsterbläcket & det blåser kyligt ute, men här ligger jag i myskläder & tofflor & njuter!
En helg ja..
Sen får jag spunk. Det finns inte mycket att göra på hösten tycker jag, det blir mörkt, man kan knappt va ute & de blåser är kallt & man har inget att göra!
Men denna höst tänker jag ändra på det, jag ska studera, arbeta, träna, spela badminton, upptäcka massor av nya teer, köpa mys kläder & titta på massor av skräck, bjuda över vänner på scones & fika med mamma på landet!
Ja, denna höst ska bli en höst att minnas, inget eländigt mörker!
Har ni några tips på vad man kan göra på hösten?
Förra hösten bowla vi, åt frukost bland annat!
Ärthjärna igen!
jag blir så trött.. jag blir så irriterad (igen).. måste sluta läsa nyheterna.
– Det som är ovanligt här är själva situationen med en kvinna som visar sig vara en man.
Vad är det för fel? Visst att det var ovanligt kanske men det är väl för havrevete ett jävla våldtäktsförsök hursomhelst med eller utan kvinnligt könsorgan.
Kan man försöka på en kvinna så kan väl denna 61-åriga snuskgubbe lika väl sikta in sig på vilken annan kvinna, det har de inte tänkt på eller?
hjältarna har redan dött. av avundsjuka, svek & sorg.
för ett par år sedan skrev jag ett inlägg om evig kärlek, att jag trodde på den och att den finns.
man måste ju någon gång hitta den rätta, den som man kompletterar sig med, den som prioriterar en, den som älskar en och vill hålla livet ut.
jag önskar jag kunde ha flera axlar, flera kramar och mer råd att ge.
badkruka
take a look at your life.
Det finns mycket jag inte tror på, eller rättare sagt som jag är osäker på.
Som till exempel Gud, asagudar, aliens etc.
Jag ska inte säga att jag absolut inte tror men jag är otroligt skeptisk.
Men något som jag verkligen tror på, det är karma och att allting har en mening.
Att det man gör här i livet, de undermedvetna val man gör för en till nästa plats.
Är du god och snäll mot människor är oftast dem goda tillbaka.
Om jag sammanfattar mitt liv så kan jag enkelt räkna ut vad som tog mig hit där jag är idag och vad som format mig till den jag är.
Ett exempel med mitt nuvarande yrke, om inte butiken hade lagt ner hade jag inte hamnat på ett annat jobb och då hade jag inte träffat P eller A & L och då hade jag inte varit där jag är idag och jag hade absolut inte haft så goda vänner som jag har nu!
Ett annat exempel, om det inte tagit slut mellan ett par så tror jag inte att jag och hon skulle blivit så himla bra vänner. Vi hade inte kommit varandra så nära om inte det hänt och vi stöttat varandra i kris situationer.
Och det finns massor med andra saker också som sammanflätas och går ihop.
Om man inte tog det beslutet så skulle inte det skett osv.
Men sen finns det ju dem som inte tar sig någonstans alls utan bara sitter och drömmer om annat.
Varför drömmer de bara och ändå sitter på samma plats?
Jag tror att det beror på att de inte tar för sig, att de inte vågar.
En del människor vågar inte gå utanför trygghetszonen, de låser in sig i rutor som de inte vågar gå ut ifrån som Grega säger.
När man bara sitter där så sitter du bara där, i din lilla trygga ruta.
Trivs du så – stanna.
Vill du något mer? Våga gå utanför, testa! Vad kan hända?
Livet är för kort för att drömma om, de ska upplevas.
Det är även för kort för att inte våga på nya saker och testa sig fram, vad kan man förlora?
Ja, man kan ångra sig men kommer man inte senare ångra sig för att man inte testade?
De säger ju att man fokuserar mer på det man inte gjort/gjorde istället för det man gjort och gör.
Då är det bättre och våga, göra och få det gjort, göra precis det där man drömmer om, längtar efter och verkligen vill.
Men samtidigt ska man inte kasta sig över sina drömmar eller ta sig fram för fort, man måste låta drömmen gro och vara en längtan ett litet tag innan man kör på, för jag tror att det har en mening med att man ibland måste vänta, saker och ting måste falla på plats.
Man ska inte ha en utstakad agenda över sitt liv sina val och beslut, klart man ska grunda dem ordentligt innan men jag tror på riktigt att allting har en mening, det finns en anledning till varför du stöter på vissa personer, hamnar i vissa situationer eller råkar ut för något gott (eller ont).
Man klarar sig, överlever och det blir alltid bättre – för det hade en mening.
Upplev istället för och dröm, allting har en mening – våga!
Vad tror ni på?
Något måste man väl alla tro på, vare sig det är gud, sig själv, aliens, karma, spöken, buddism etc.
berätta hur du gör
funderar på hur fan det blev såhär.
jag har aldrig någonsin längtat så mycket efter rutiner som jag gör just nu.
jag är ingen rutin människa, jag vill gärna ha rutiner men bara några få.
men mitt i allt kaos så skriker jag efter rutiner.
varför jag gör det är för jag känner mig så fruktansvärt otrygg nu.
på en kväll så försvann den största tryggheten och nu måste jag hitta hur jag - på egen hand - finner trygghet.
och en vis man gav mig en bok en gång för längessen (att leva till 100% läs den!) och i den boken så står det om hur viktigt det är att ha vissa rutiner, rutiner som man kan luta sig tillbaka på.
när livet tar en annan vändning så har man ändå sina rutiner, sina vanliga saker.
man kan inte gå på högvarv jämt, man måste ner på 50% ibland och ladda upp sig.
men mitt i allt kaos så finns det inte en chans att jag hittar några rutiner.
de enda rutiner jag har är att borsta tänderna morgon och kväll.
till och med att äta mat är inte längre än rutin.
jag ville ha förändring här har jag min förbannade förändring!
och här har ni mig kära läsare, negativ, omöjlig och förtvivlad.
samtidigt som jag skriker efter rutiner så vet jag att det kommer, det kommer alldeles snart igen och då sitter jag där och försöker komma på något annat att göra.
så innerst inne är jag lite lugn. men ibland brister det, mitt i allt kaos.
egentligen bär det emot att publicera detta inlägg, inte för att jag inte kan skriva i negativ form, utan för att jag härmed skriver i jag-form vilket innebär att jag lämnar ut mig lite här och inser att ja, jag är lite neggo nu.
men what the f*ck, nu gör jag det.
nu ska jag gå och borsta tänderna, en rutin jag iallafall har - mitt i allt kaos.
There are moments when you feel nothing at all
Känner ni igen den känslan när man står på toppen av en pyramid och skriker ut till världen ”Kom livet, kom utmaningar – jag är redo!” och sen nästa sekund så rasar alla jävla stenar under dig ner, bara sådär krasch.
Då är det bara börja om, det kommer bli ett jävla slit att bygga upp pyramiden. Men somehow så fixar vi det. Inre styrka tillsammans med yttre hjälpmedel.
Den inre mentala styrkan är starkare än man tror och den blir bara starkare för varje sten man lägger dit.
Poängen med det hela är att man kan inte stå på toppen av pyramiden hela tiden, man måste gå ner några steg och sen upp igen och ner igen och sen måste pyramidjäveln rasa ihop så du får bygga igen.
Ibland lägger du samma sten på exakt samma ställe och bygger upp exakt samma sak igen och sen rasar det igen för du la den där stenen till höger på rad fyra lite lite snett.
Då gäller det att bygga upp en ny pyramid, med kanske nya stenar.
Ibland går det fortare att bygga en pyramid och ibland tar det lika lång tid som det gjorde för egyptierna själva.
Men allting handlar om hur man själv vill bygga upp pyramiden och hur hög och stor den ska vara och på vilken del exakt vilken sten vill du stå på och känna efter lite innan du tar dig till toppen och ropar galet på livet igen!
beslutet är redan taget.
snabbt drar jag tillbaka brevet och slår igen locket, suckar högt och går in i bilen igen.
ett brev kan för tillfället förändra väldigt mycket.
men det som finns inuti detta brev har vi tillsammans bestämt oss för att göra.
men det är ändå så svårt, så svårt att lägga på det där förbannade brevet.
det ligger där på sätet i bilen och har legat där i fyra dagar, jag sneglar på det, suckar, ömkar mig och åker förbi posten men vänder i panik igen.
varför vänder jag?
jag är bestämd, jag har bestämt mig, vi har bestämt.
det kommer bli bra. jag måste bara inse att jag redan sagt ja, jag måste bara göra det till verklighet.
jag måste lägga på brevet.
det kommer bara bli bra, bättre och bäst.
ingenting kan gå fel så länge man inte vill det, det gäller att styra saker och ting i rätt riktning och åt det hållet man vill.
som en bil, kör och styr åt den stad du vill till.
vi åker en porsche och den tar oss till den rätta staden nu.
hår i alla längder
Kollar på M och ser att hon också klippt VÄRLDENS snyggaste frilla.
Jag kollar mig i spegeln och suckar..
Alla är så snygga i håret nuförtiden, syrran har också klippt världens coolaste frisyr.
Short is nice.
och jag är så jävla trött på mitt hår, eller nej.
jag älskar mitt hår. men vill göra något kul med det.
och sist vi la i färg så blev det lite fööör mörkt så nu har jag gått med "panik i håret" känsla i snart två månader.
men nu, nu kommer projekt nummer 2. har ju ändå gett upp hoppet om att få tillbaka min chokladfärg så nu kör vi på.
Vad tror ni om detta?
Tisdag är tid bokat & då jäklar blir det färga ombre!
är du en hen eller en hen?
vad är det för fel på hon och han?
han har snopp och hon har vagina.
därför kallas han - han och hon - hon.
vad är det som är konstigt med hon och han?
är det inte attraktivt med han och hon?
jag ogillar detta, klart vi ska ha mångfald och jämnställdhet.
men någon jävla gräns får vi väl dra, vi kan väl inte smälta ihop alla med allt.
tänk och leva i en värld där allt är samma och hen kallas för hen fast de har olika kön, det blir så flummigt.
jag tänker på många sena 80-talister som har svårt att hitta sig själva i detta samhälle, hur fan blir det för 2000-talisterna?
de lär ju ha väldigt svårt att hitta vem de är i en värld där alla är likadana, alla är en hen.
och sen det här med att han har blått på sig och hon har rosa på sig är fel också.
jaja, ingen färg är väl mer kill än tjej.
men på något sätt tycker väl jag att jag dras mer till en kille med blå skjorta en rosa skjorta, förstår ni hur jag menar? sen betyder det inte att tjejer måste klä sig i urringat och killar i blå skjorta, men ni förstår väl poängen med att man dras kanske mer till en med blå skjorta.. (beroende på vilket håll man är lagd ofc.)
Men samma sak med att allt ska vara så jämnställdt, ja, klart jag vill tjäna bra med pengar och kunna jobba mig uppåt i karriären oavsett om jag är kvinna eller man.
men jag vill fortfarande ha en handlingskraftig karl som jag kan komplettera mig med.
Vad är det för fel på om han är mycket duktigare på att tapetsera & snickra medan jag är bättre på att laga mat och ta hand om barn?
Och det här med barn, en del kvinnor säger "jag ska INTE klä min dotter i rosa."
Varför inte? För att barnet ska få välja själv senare? klär du din son i rosa?
Oavsett fall du klär din dotter i rosa eller brunt så har du ju fortfarande gjort ett val åt barnet och du har helt plötsligt bestämt själv att rosa är flickigt och brunt är neutralt, fortfarande du som gjort den tanken, det valet och bestämt åt ditt barn vilket genus det ska vara åt.
det går ju att överdriva det här till max.
men jag förstår såklart hur politiker, feminister och alla andra med starka åsikter menar och jag håller med till 50% men de andra 50% kan man kanske fundera på.
Vi behöver väl inte överdriva allt utan fortfarande få leva i ett demokratiskt samhälle där allt är en valfri möjlighet.
Nej, uj uj, det här går att diskutera och vända och vrida på i flera timmar!
Nu ska jag gå & göra lite karriär istället, undra om jag ska ha rosa eller brun tröja på mig..
här kör vi jämnställt med drickan!
never have met you
känna, anta och uppfatta andra på vissa sätt.
speciellt i tredje part.
du berättar för mig om en person, jag skapar min bild av personen och i några fall stämmer bilden beroende på hur du målat upp bilden.
man kan ju verkligen om man vill skita ner någon annan genom att bara tala ont om en annan person.
det är sjukt hur människan snabbt anförtror sig till referenser och sedan skapar en antingen ond eller god bild av en annan person innan man ens mötts.
att anta, att tro och inte veta är så dumt.
jag tycker man ska sluta med det, inte tro saker om andra utan fråga istället.
att inte anta att en annan person ska vara eller göra som man själv antar.
det blir så dumt, när man antar att andra ska agera på det sättet man själv gör.
vi är ju alla olika personer som fungerar på olika sätt och ingen kan anta att jag fungerar på det sättet som du gör.
man ska inte tro så mycket, det blir så komplicerat då.
det bästa är att skapa sig sina egna illusioner och uppfattningar.
sånt här snurrar runt i min hjärna när man försöker vila dagen efter en champagne kväll!
so they say, how are things today
– mitt beteende, mina tankar, mina känslor, min kropp och mina reaktioner.
Om vi inte är självbestämmande då agerar vi som om hela vårt livet alltså allt styrdes av yttre krafter
– slumpen, ödet, ekonomi, omgivningen, samhället, föräldrar, barndom..
Ibland önskar nog vi alla att någon kunde tala om för en vad man ska göra, vara mer barn än vuxen.
Ibland känner man kanske att man inte riktigt väljer att leva sitt eget liv.
Henry Ford sa:
"om du tror att du kan, eller tror att du inte kan, så har du rätt!"
Om man utgår från att en del förhållanden är oföränderliga, sätter man gränser innan man ens försökt."
Källa:
Den Goda Organisationen av Psykologen Will Schutz.
Tänk om jag kunde lära mig att inte bara läsa och applicera mina kunskaper på andra eller i yrket utan även på mig själv.Jag tycker ovanstående citering av boken den goda organisationen är en bra tanke att ha med sig, privat, yrke och i livet i allmänhet.
Ibland hamnar man i skeden där livet blir svårt, där tankar sprids, beslut ska tas, man vet inte ut eller innan.
Man undrar om det är mig det är fel på? Är det andra det är fel på? Är det hela världen som är uppochner eller vafan är det?
Jag kan komma och tänka över livet ibland, över hur självbestämmande man låter sig själv vara. Lever man sitt liv fullt ut som man vill leva det? Tar man de beslut som gynnar ens egna liv? Eller visar man enbart hänsyn till det osjälvbestämmande?
Klart livet inte är en dans på rosor där man kan ta beslut och göra lite som man vill hipp som happ, men någonstans måste man ju ändå försöka styra livet i den riktining man vill att det ska gå.
Sen är ju frågan - vilken riktining ska det gå åt? det är ju bara en själv som bestämmer, om man är självbestämmande.
Inget är rätt och inget är fel, ingen säger att det är rätt bara för att det inte är fel och ingen kan säga att det är fel bara för att det inte är rätt. Det är väl ändå din bok, dina kapitel, ditt liv.
andas.
ta livet.
lev.
girl. woman, lady
är flicka under 13 år och tjej när man är tonåring upp till 20år och sen blir man kvinna och sen blir man dam över 55år?
jag är inte riktigt med på noterna där.
vad är det riktiga?
när ska man kalla sig kvinna?
ett ord som jag inte tycker är vackert är just kvinna sådär skulle jag så länge som går vilja hålla mig borta från den benämningen, men jag kanske ska sluta kalla mig för tjej och växa upp eller?
I'm a goddamn coward, but then again so are you.
verkar vara goda fördelar med att sitta inne, mat, tak över huvudet, ett gäng polare, lära sig nya saker, måla, spela volleyboll och jääävligt förmånliga försäkringar.
Alltså schajse vad sjuk detta är
Tror ni att jag skulle få 50 papp av mitt försäkringsbolag om jag trampade snett? Och jag arbetar och gör massor med saker för att klara mig över dagen, veckorna, året, livet.
Och vad fan ska hon göra med dessa 50 000kr?
Det är väl bra tills hon kommer ut och kan köpa sig en bil eller dylikt, kul för henne, själv så får jag ju arbeta för att spara ihop till en bil eller dylikt.
Helt klart tycker jag att vi ska stödja de som har det svårt i livet men det får väl fan gå till en viss gräns.
Sverige är helt klart tryggaste landet och det är jag glad över, men man kanske ska lära vissa personer att livet inte är en räkmacka och få dem att arbeta lite för att kunna leva.
Tex. Lyxfällan, en del är ju verkligen riktiga skämt. Fattar de inte själva från start att de kanske skulle tänkt om och gjort rätt från början? Man kan ju inte bara ge upp.
Någonstans måste man ju vara stark.
Kriminell och ekonomiproblem, åk in i fängelse, få gratis tandläkare, tak över huvudet och mat och hela kittet och har du ekonomiproblem, anmäl dig till lyxfällan så ordnar sig allt och du får säkert en årsförbrukning av det du behöver eller en resa. jippie!
Vart går gränserna? Belöna de som gör rätt för sig också, ge dem lite credd för sina insatser och visa dem att de gör rätt då kanske fler skulle följa det ledet!?
En serie som ska hyllas är ändå "den hemliga miljonären." Där har vi godhjärtat människor som på ett eller annat vis kämpat sig till sina pengar och ger bort en del av dem till människor som kämpar för andra! Massor av credd till dem!
funderingar och fotografer
fan vad livet kan vara kort för vissa, långt för andra.
de som har haft ett långt liv, måste de behöva vänta in döden?
kan det inte bara ske smärtfritt?
jag är lycklig, julen väntar runt hörnet och mysiga kvällar med vänner och familj stundar.
jag är ledsen för dem som inte får ha familj runt omkring sig.
jag tänker mycket på dem under juletider och hoppas att de går bra ändå.
jag är så rädd för att mista folk kring mig.
fan vad folk trillar av pinnen hela tiden.
vissa väljer det vissa väljer det inte.
hur som, stanna kvar nu. sluta. försvinn inte. kämpa!
alla mina tankar till dig B, stanna kvar ett tag till!
vill även tilläga att det finns en till fotograf som tar grymma bilder ni kan checka in - anders bergström
:)
don't tell me what to do or don't do.
Tänk när man var liten då var hela världen öppen framför en, de gamla förespråkar än idag att man fortfarande har världen framför sig ”du är så ung, du har hela livet framför dig, du kan göra precis vad du vill.”
Det är fel, det är så fel att säga så. För det är inte så.
Jag börjar fundera på hur jag skulle uppfostra mina barn, ska jag ge dem möjligheterna att drömma sig bort och fantisera om framtiden på ett sagolikt sätt eller ska jag väcka upp de till verkligheten redan som små?
Ska jag berätta och förklara för mina barn att man inte kan få alla yrken man vill ha, att man inte kommer ha råd med det sagolika bröllopet och att slottet de drömmer om kan de glömma också, att friheten de tror att de kommer få så fort de flugit ur boet, skaffat det drömyrket och gift sig med perfekta maken/makan är ett jävla kämpande, sluta ha visioner att allt kommer vara frihet och en dans.
För om jag skulle göra som jag drömde skulle jag inte få ihop det, jag får ju inte ens ihop det nu även fast jag inte följer mina drömmar.
Jag hade drömmar om att ha hästar, bo i ett stort hus och vara Pilot, polis, dagisfröken och samtidigt äga en egen ridskola. Skulle mamma sagt till mig
”Om du vill bli pilot måste du studera halva ditt liv och få studieskulder, ska du vara polis så måste du träna halva ditt liv och bygga upp ett stabilt psyke och ska du äga en ridskola måste du lära dig att driva eget företag och ska du arbeta på dagis kan du glömma ett stort hus för där tjänar du inga pengar.”
Skulle hon väcka upp mig och få mig att inse att jag inte kommer orka plugga till Pilot vilket ändå inte kommer vara i längden, ska man ha barn kan det ju vara en fördel att vara i samma land som dem.
Att jag inte kommer kunna äga ett stort hus om jag ska arbeta som dagisfröken - ”då min kära dotter, då behöver du gifta dig med en man med fet plånbok. ”
Man hade såna visioner om livet, att livet vara en frihet, att drömmarna man drömde om sagolika bröllop, vita hästar, bra ekonomi, roligt arbete och stort rött hus på landet.
Wake up stackars barn!
Det finns två alternativ som förälder, låta de följa sina drömmar och sen får de inse själva att det i slutändan skiter sig, eller pressa dem att plugga, studera och lära sig mer saker för att sedan bli det man ville och kanske få en bra ekonomi.
När man kommer upp i högstadiet får man chansen att välja, att förbereda sig genom ett gymnasieval. Man tyckte det var en frihet i sig, man fick äntligen välja, man fick välja vad jag sen när jag står och viftar med min vita studenthatt kan göra!
Jag kommer ihåg att min SYO tyckte att jag skulle gå Samhäll när jag satt och drömde om att få vara kreativ i digital media.
Jag lyssnade inte på denna SYON och gick media, kanske skulle jag lyssnat på henne, kanske var hon den enda som försökte väcka mig upp ur en vision som inte var hållbar.
Sen stod jag där, med studenthatten på huvudet och ett champagne glas i handen. Vad hände då?
Första bästa arbete för att sedan fundera ut på vad vill jag? Och hur går jag tillväga? Hur får jag det där huset och hästarna?
Jag vet fortfarande inte, jag har ett humm men jag är inte stensäker.
Kommer man någonsin att bli säker?
Kommer man följa de drömmar man hade som barn? De visioner om livet, friheten man hade?
Drömmarna om ett sagolikt bröllop, vita hästar och ett stort rött hus på landet finns fortfarande kvar.. känns otroligt långt borta för allt handlar om pengar i slutändan och pengar kommer inte av sig själv.
Ingenting kommer serverat på något silverfat, du kommer få kämpa dig fram genom livet lilla barn.
Drömmar är bra, men det är inge kul när man inser att drömmarna man hade inte blir av.
Livet är inte frihet och någon dans på rosor, ibland kan det vara det, men oftast är rosorna jävligt taggiga.
Livet var frihet och dans på rosor som barn, möjligen att jag kommer låta mina barn visionera och låta de tro att livet kommer vara sådär.
Men då kommer de också sitta om några år och längta tillbaka.
Längta tillbaka till dansen, friheten och tryggheten som hade i sin barndom.
it's hurting my mind.
det jag reagerar på först är; vad då borttagna gravstenar?
menar ni att när jag dör och sen min familj och begravs så tillslut efter år så tas min och deras gravsten bort.
då är det någon kyrkogårdsförvaltare som gräver upp gravstenen, tar bort blommor (om jag har det) och strör lite gräsfrön över och sedan sakta men säkert växer gräset fram i samma takt som min existens försvinner.
det enda sättet för att få behålla sin existens är genom att göra något stort för familjen som sedan går vidare i arv vilket bidrar till att de minns mig eller att på något sätt göra sig känd.
tror mest på det förstnämnda.
att fundera på existens frågor och vad livet innehåller, bidrar med och vad som händer efter är så fruktansvärt stora frågor att jag mår dåligt av det.
jag hatar att fundera på sånt här men ändå kommer dessa frågor upp.
det jag har lärt mig är iallafall att leva för dagen, fånga nuet och njut.
slösa aldrig tid och energi på saker som får en att inte må bra.
fan vad dålig jag är att leva efter jag lär, måste ändra på detta genast samt skaffa mig något fint som sedan kan gå i arv så jag banne mig minns efter jag dör, min gravsten ska inte ligga på hög - punkt slut.
