asterisco

Då har vi kommit till sista delen av den här listan om mig, sen är det slut.
Sista punkten heter just "ett sista ögonblick"

det känns som att denna lista har varit som ett farväl av någonting så därför tänker jag fortsätta i den andan genom att göra detta sista ögonblick till ett litet tacktal till min omgivning.

tack till mor&far, jag har givit er en liten tribute här i min blogg några gånger och jag skulle kunna skriva meter långa inlägg om er för ni är så fantastiska.
tack till syster, för att du är en sån bra syster - utan dig vore jag inte hel.
tack till min sambo, tack för att du orkar med mig som är så envis och som aldrig orkar diska.
tack till mina vänner, för att ni är så olika och kompletterar varandra och är helt enkelt bäst.
tack till mina kollegor, för att ni alltid ger mig ett gott skratt varje dag och pushar och peppar i jobbet.
tack till er mina läsare, för att ni fortfarande orkar läsa min blogg och för att ni aldrig ger spydiga kommentarer inga andra kommentarer för den delen heller, men jag ser ju att ni läser iallafall vilket gör mig glad.

ni är så underbara hela bunten och jag är så glad att jag har en sådan omgivning.
jag är glad att jag får vara med sådana människor varje dag, varje vecka, varje år, hela tiden.
vad vore jag om jag inte hade er!

Ett sista ögonblick - men inte sista gången jag kommer uppskatta er!

Dag 15 - Ett sista ögonblick

det finns så mycket jag saknar men som jag kanske inte saknar hela tiden, men som finns i mina tankar och speciellt när jag tänker på vad jag saknar.

jag saknar min morfar som jag inte ens hann skaffa uppfattning om.
jag saknar min barndom, att vara liten och oskyldig, att springa runt i stallet och leka med kompisar.
jag saknar tomas, jonas och mattias som försvann från oss hastigt, jag önskar att ni aldrig lämnat oss.
jag saknar en vän som jag satt ihop med förr, som jag delade allt med, allt skvaller, alla hemligheter och varje dag.
jag saknar att vara ansvarslös som man var när man var yngre.
jag saknar min ruttna etta på öster.
jag saknar skolan.

listan kan fyllas med mycket som jag saknar, vissa saker saknar jag mer och andra mindre.
många saker jag saknar har blivit minnen.
minnen som får vara positiva saker.

men mest av allt så saknar jag att inte behöva sakna något.

Dag 14 - det här saknar jag

en första vad då?
första bästis, första häst, första kyss, första cigg, första öl, första arbete, första lägenheten?

jag kan berätta om första kyssen, det är väl intressant.

vi var tillsammans ganska påtvingat, vi hade skrivit ett "kontrakt" att den som gjorde slut fick betala den andra 20kr vilket var en veckopeng som man hellre ville ha till lördagsgodiset.
men vi fungerade ändå bra tillsammans, för vi var bästa vänner också.
han och jag bodde grannar dessutom.
vi var väl 9, 10 eller 11 år? minns knappt.

men denna dag var vi på fritids, vi hade varit ute och lekt och hade kommit in och klätt av oss galonisarna och stod i hallen.
Då säger E "jag vet hur man kysser varandra"
vi visste ju hur man pussades även om vi inte provat.
E ville prova och sa även att det är tydligen viktigt när man är ihop
Vi klev in på handikapps toaletten på fritids Rubinen.
Han sa till mig att blunda och att jag inte behövde tänka på att göra något speciellt.
Sen möttes våra små barnsläppar och där var det avklarat, första kyssen med en fummlig liten tunga som bara duttade varandra.
Det var snabbt avklarat och vi gick ut ifrån toaletten och gick för att äta mellis.

Några dagar senare så ville jag göra slut - men jag hade ju inte råd!
så jag la en lapp i hans bänk och sedan gömde jag mig för honom hela dagen.

jag är fortfarande skyldig honom 20kr.

vad får mig att må bättre när jag är arg eller upprörd?

choklad, i alla lägen. mörk choklad.
om jag är förkyld är choklad min räddare.
om jag är ledsen så tröstar jag mig med lite choklad.
om jag är arg så hetsäter jag choklad.
haha, vilken tjockis va?

fast chokladen räcker inte alltid till.
oftast så ringer jag mamma och får råd och tips och tröst av henne.
hon finns där i alla lägen och jag är så glad att jag har en sån bra mamma som finns vid min sida.
hon förstår, stöttar och lägger armen om mig och då känner jag mig trygg och lycklig.

om inte mamma svarar så pratar jag med min sambo som också alltid finns vid min sida och alltid stöttar och lägger armen om mig.
om inte han är hemma så ringer jag min syster som alltid kommer med extremt bra råd, hon säger alltid bra saker och ger en ett nytt tänk.
om syrran inte vill svara så ringer jag en av mina fina vänner som också alltid är så underbar.

oftast så brukar det bli en kompott av alla fyra ingredienser.
först en bit choklad och ett samtal till mamma.
en till bit choklad och prata med sambon och sen äter jag upp halva kakan och ringer min syster som ger mig bra råd.
sen tillslut när jag vräkt i mig hela chokladen så ringer jag en av mina fina vänner för "the final touch" av råd och stöttning.

sen mår jag bra och är lycklig igen.

jag älskar er, mamma, anders, syster och mina fina vänner. & så klart marabou för er goda choklad!

Dag 12 - det här får mig att må bättre

Ja, vad är det som upprör mig egentligen.
Det är inte mycket men inte lite heller.

Något jag kan bli så jävla förbannad över det är när folk bara står och glor på när något händer.
Om någon blir slagen, våldtagen, mördad eller det händer en olycka så står människor runt omkring och bara gapar.

Vad fan är ert problem? Ryck in, hjälp till!
Jag förstår att man blir rädd om någon står med en kniv eller något slår någon annan blodig, men bli inte handlingsförlamad.
Öppna munnen, ropa skrik, ringa polisen/hjälp, gör något NÅGOT åtminstonde.

Jag hade en vän som blev misshandlad framför en buss och bussen var fullsatt och det var inte EN ENDA som gjorde ett jävla piss.
Så ruttet, så lågt så det finns inte ord.
De var minst 10 personer på bussen, hade alla gått ut ur bussen eller i alla fall någon så hade misshandeln kanske inte gått så långt som den gick.

Enligt en forskning så säger de att om det är fler människor som bevittnar en olycka eller traumatisk händelse så är sannolikheten för att personer blir handlingsförlamade större än om det bara var 1-2 personer.
Det är ju också konstigt.
Jag skulle banne mig inte tveka en sekund, jag skulle skrika, vifta, ringa på hjälp – göra allt för att försöka stoppa bråk, mord, våldtäkt eller en olycka och jag skulle känna mig ännu säkrare om vi var flera personer.

Jag har stoppat två misshandel i mitt liv och jag tycker jag var modig!
Första gången jag gjorde det så åkte jag själv på en smocka så blodet spruta ur näsan MEN personen som blev misshandlad klarade sig och mår bra idag, om inte jag hade ryckt in så kanske han hade fått men för livet, vem vet? Ingen vet förrän man gör något.

Dag 11 - detta upprör mig

alltså vad går denna lista ut på egentligen?
att man ska få ångest eller? haha.

det finns väl en del saker jag ångrar, en del saker jag ångrar mer, en del saker jag ångrar mindre.
men man kan liksom inte gå och ångra saker hela tiden utan man måste se framåt och försöka att ta de stegen rätt nästa gång så man slipper ångra sig.

jag kan ibland sitta och ångra att jag skolkade för mycket på högstadiet - men se, jag har lärt mig saker inom biologi nu.
jag kan även sitta och ångra att jag inte tog mig ur det stökiga förhållandet jag hade under tonåren - men se, jag klarade mig och  fick om inte annat mer skinn på näsan.
jag kan också ångra att jag inte åkte och jobbade i Barcelona efter studenten som planerat - men se, jag träffade världens bästaste kille och har rest mer än så idag med honom.

jag kan välja att sitta och ångra mig om massa dumma saker jag gjort mot andra eller mig själv, dumma beslut jag tagit eller misstag.
men jag väljer att se framåt istället och se vad jag lärt mig av misstagen, besluten, sakerna jag gjort så jag vet vad jag ska välja sen för att inte ångra mig, såra mig/någon annan, ta fel beslut.

livet är alldeles för kort för att sitta och ångra sig och blicka bakåt, jag tycker vi ska leva i nuet och tänka framåt.

dag 10 - detta ångrar jag

Mitt favoritminne, ett favoritminne?
Det går inte, jag kan inte bara häva ur mig ett minne.
Jag har ju massor av minnen, mpb5 fester, greys kvällar, när jag & A träffades, när jag & J var ute på skumma äventyr, när jag & sofia krockade (det var faktiskt kul såhär i efterhand), alla gånger på kusten med båten, alla roliga saker i skolan, från barndomen och allt.

Det går inte att välja ETT.
jag kommer berätta ett favoritminne, men det finns 1000 till som jag skulle vilja skriva.

Det var lördag och klockan var 8 på morgonen, jag var 9år.
Pappa ropade att frukosten var klar, jag slet på mig ridkläderna och sprang ner för att äta frukost.
Varje lördag klockan 10 hade jag ridlektion, jag hade min älskade häst ML.
ML var den största hästen i ridklassen och det var bara jag som fick rida honom i den klassen för jag var så lång. Det var något väldigt speciellt för mig, ML var liksom som min häst, bara min eftersom jag fick rida honom efter lektionstid också.

Min mamma brukade alltid följa med till stallet, mamma har själv sprungit runt där som barnsben.
Idag var mamma sjuk, idag på denna speciella dag.
Mamma kunde inte följa med.
Denna dag var en speciell dag, för denna dag skulle vi ha balansövningar barbacka på hästen vilket betydde att vi behövde någon som kunde gå med hästen eftersom vi skulle stå, rulla och greja på hästen.
Pappa hade lovat att han skulle följa med.

Pappa skulle följa med till stallet, herregud.
Pappa är stark och cool, men när han är bland hästar tror jag faktiskt han blir lite nervös.
Vi åkte till stallet och jag gjorde iordning hästen medan pappa stod stilla brevid och tittade på.
Jag kände mig mer och mer nervös över att se pappa vara stel som ett kylskåp.
När vi gick ut till ridhuset så satte sig pappa på läktaren medan alla andra föräldrar var nere på banan och skulle hjälpa till. ”Du kan ju inte sitta på läktaren och glo när det är här nere du behövs” tänkte jag och ropade på pappa som tillslut gick nervöst ner på banan och tog tag i ML.

Nu var det dags att sitta upp, jag visste att min vita stora häst var känslig i ryggen så vi visste inte hur detta skulle gå, sparka bakut, stegra, slänga sig åt sidan eller bita pappa?
Tankarna gick runt i huvudet och jag slängde mig väl upp och vad händer..

ML ställer sig på bakbenen och slänger sig bakåt.
Jag håller mig kring halsen och vad gör pappa.
Han bara står där, han bara står helt stilla och kolla framåt och håller i.
Han säger ingenting, rör sig inte utan bara håller i och står lugnt och sansat och håller i.
ML sätter ner framhovarna och lektionen kan börja.

Jag minns att jag var så stolt över pappa och jag är det än idag.
Han var rädd, min häftiga coola starka pappa, men han var ändå helt lugn och löste situationen genom att behålla sitt lugn.
Därför detta är ett favoritminne är för att jag minns det som igår och jag tycker att min pappa var och är så jävla cool.

Dag 9 - Mitt favoritminne

egentligen tycker jag inte om att drömma.
jag tycker inte om att drömma bara för att jag är rädd.
egentligen är jag ganska feg av mig även om det inte märks.
jag är är rädd för att jag inte kan inse skillnaden mellan dröm och mål.
jag är rädd för att drömma för att jag är rädd att de aldrig går i uppfyllelse.
meningen med att drömma är ju att man ska drömma sig bort ovanför verkligheten.

jag har väl några drömmar som ligger och gror i bakhuvudet.
jag drömmer mig bort om framtiden, jag drömmer att jag ska ta mig långt i karriären, ha mitt fina hus som ser ut som Matildas föräldrars gamla hus, det ska vara modernt inrett fast med lantlig känsla.

en dröm som ligger mig nära är att få resa också, jag skulle vilja åka runt precis som julia roberts i eat pray love.
känns så töntigt, men jag skulle vilja göra en sån resa.
jag drömmer om att få upptäcka och leva.
jag drömmer om att jag sitter tillsammans med mina vänner i framtiden och skrattar precis som nu.

jag drömmer om en egen häst, ett vitt stall med några inhyrda hästar också.
det ska vara en arab med 1,78 i mankhöjd, svart ska den vara. jag ska ha egen ridbana också.

jag drömmer mycke om framtiden och jag är mest rädd att inget ska slå in.
men en dröm ska ju bara vara en dröm, jag ska nog börja drömma mer.

Dag 8 - mina drömmar

måndag: jobbade 8-17, åkte och tränade ki-box pass med Sandra K, kom hem & åt köttfärsås & spagetti, kollade några avsnitt Little Britain, somnade.

tisdag: jobbade 8-17, åkte direkt till friskis & tränade aerobics & gymmade, åkte hem & åt mat, pratade i telefon med anna,, kollade due date med anders, somnade.

onsdag: jobbade 8-19:30, köpte pasta på rosadelis, åkte hem & njöt av maten & ringde Elin, pratade i evigehter med henne i telefon, surfade lite, kollade ett avsnitt little britain, somnade.

torsdag: jobbade 8-18:30, träffade en jättekonstig kund, såg en man handla kondomer för första gången. åkte till pitchers & käkade en john daily med A som tog en öl, kollade modern family med A och myste ihjäl oss, avslutades med little britain, somnade.

fredag: var i stockholm med Martin & Micha på printmässan, gled runt där & åt massor med godis. Sen åkte jag hem & möttes av en lägenhet som doftade mat & det var tända ljus & min karl hade dukat upp med god mat & vin - han är för go! sen fick jag reda på att det var bowling som gällde på kvällen så jag & min karl drack vårat vin & lyssnade på musik. Sen gick vi vidare till Emil där vi möttes av lite folk. sen gick vi vidare till Strike & bowlade & jag är sämst på bowling & förlorade. haha.
sen gick vi ut på Ritz & shejka våra lurviga, gick vidare till Burger King & åt dubbla menyer & sen tog vi taxi för efterfest hos Emil, vi betalade taxin  med en trasig 100-lapp & kom hem klockan fem på morgonen blåslagen & frusen! men kul var det!

lördag: vaknade kl 9:00 av att jag mådde skit, sovit 4 timmar. duschade klädde på mig & gick upp på stan.
shoppade lite & lunchade med A på jensen. åkte hem och sov 1h, fräschade till mig och begav mig till Sarah för att dricka vin med tjejerna & skratta tills magen vek sig.
Runt 23:50 började min ögonlock trilla samman och ljudnivån blev för hög. Åkte hem & kollade på Solsidan & slocknade i sängen.

söndag: Vaknar & drar mig tillsammans med A i sängen. gör oss iordning och beger oss till Marieberg för att shoppa skor. Hittar snygga sneakers till vårkanten (björnborg).
A åkte till sina päron & jag åkte till Micaela, käkade kladdkaka och drack kaffe & kollade på fula bilder från förr.
Gick till ekershallen & köpte färdigmat (paj) sen hem & kolla solsidan igen & käka, duscha, sova!

Idag är det måndag & alla hjärtans dag, ikväll blir det restaurang & mys & allt som hör till denna dag!

Micaela till taxichauffören "du kanske kan tjepa ihop den här 100-lappen själv!"




Lördagens bravader.

Då ska detta handla om mina syskon, men jag ändrar till min syster för jag har bara ett syskon.

Johanna, älskade Johanna.
Min syster är 10 år äldre än mig, när jag var liten så fanns hon alltid vid min sida.
När jag blev äldre och även J blev äldre så flydde hon landet.
Hon åkte utomlands direkt efter studenten nästan och var borta i evigheternas evighet och jag hann växa upp att bli en tonåring.

När hon kom tillbaka så kände vi ju inte varandra, min syster hade gått från tonåring till vacker kvinna och jag från liten flicka till jobbig 14-åring.
Vi började om och lärde känna varandra för dem vi var och vi insåg ganska snabbt att vi är så lika, klart vi är lika vi är samma kött och blod.

idag så är vi ihopsatta, vi vet allt om varandra vi hörs flera gånger i veckan och ses så ofta vi kan.
vi ringer varandra om vi är glada, ledsna, ser en kändis, behöver smakråd, sminktips, låna kläder, snacka skit eller bara fråga hur det är.
utan min syster vore jag ingenting, min syster betyder så himla mycket för mig, hon har hjälpt mig i alla möjliga situationer och ställt upp, hon har lärt mig en massa och kommer alltid fortsätta göra det.
min syster är mer än bara syster, hon är min närmaste vän också.

tanken av att vi har samma gener i oss och att vi är syskon värmer mig för denna person skulle jag aldrig klara mig utan - hon är bäst!

Dag 6 - Min syster


jag älskar dig <3

 

Tro, jag tycker sånt är jobbigt att prata om och är för mig extremt ångestframkallande, så detta inlägg kommer för mig vara jobbigt.
Ni kanske undrar varför jag tycker det är så jobbigt?
Jag tycker det är jobbigt för att jag har ingen tro, jag har ingenting som jag tror på.
Självklart tror jag på mina vänner, min sambo, familj och mig själv etc. etc.

Men jag antar att detta ska handla om en tro som tex. gud.
Jag kan inte säga att jag absolut inte tror på gud  eftersom jag pratar om gud just nu så finns det ju en gnutta tro någonstans i mig.
Men det finns mer tvivel och frågetecken än tro.

Jag tycker jag själv är besvärlig som alltid måste ha bevisning och säkra svar än att bara låta mig själv tro något.
det vore så mycket skönare om jag inte gick runt med massor av frågetecken och istället hade något att tro på.
Jag tycker ordet tro är fint och jag är avundsjuk på dem som har något att tro på.

Eftersom jag inte har någon tro så väljer jag att tro på det som händer runt omkring mig, tex. karma och ödet.
Jag tror att allt har en mening och även ”what comes around goes around”.
Vi  är ju alla så olika men ändå väldigt lika och jag tror att alla har någon typ av mening här, något som den personen är till för.
Är du en olycksfågel, ja då är det så. Är du tursam, då är det så. Fick du ett jobb av slump som du gillar, ja då var det meningen. Träffade du någon som hjälpte dig, då var det också mening.  Etc.

Vad vet jag, jag bara tror.

Dag 5 - Min tro

När jag var liten då hade jag en bästa vän, vi satt ihop och ingenting kunde splittra oss.
visst vi bytte bästisar ibland och en gång när jag var liten så skulle min bästa vän åka med en annan tjej hem efter skolan och jag skulle till fritids, precis innan min bästa vän lämna mig sa hon ”jag är bästis med M nu”
jag blev så förstörd och förkrossad och grät så mycket på fritids att fritidsfröken fick ringa till min bästa vän och ”tvinga” henne att bli bästis med mig igen.
haha, vad sa vi om envisheten – vill man ha det då ska man fan få det!

I dagsläget kan jag inte säga att jag har en bästa vän för jag har så himla många fina vänner, vissa står mig nära och andra står mig närmare.
jag älskar mina vänner och de är bäst på att ge mig bra energi och jag hoppas jag ger dem bra energi, vi finns för varandra och det är så det ska vara.

men en bästa vän, det stadiet har jag lämnat.
och om du som läser detta, är en av mina vänner och känner dig som min bästa vän så är du det.
har du den känslan så är du säkert en av mina bästaste bästa vänner!



Dag 04 - Min bästa vän!

Enligt svenska akademins ordbok så betyder kärlek ”En stark känsla. Böjelse för någon med en önskan om föremålets lycka och välgång. Glädje och tillfredställelse över att befinna sig i denna persons närhet och göra honom eller henne till lags, innerlig tillgivenhet”

Det svarar väl ganska sådär bra på vad kärlek är.
Kärlek för mig går dock inte att skriva i ord, det är väl ganska likt svenska akademins fina översättning av känslan men ändå inte.

Kärlek för mig är så olika i olika situationer.
Jag känner en stor kärlek för min familj, en oändlig kärlek som aldrig kommer ta slut.
Men det är ju inte sån kärlek som pirrar i magen så fort jag ser dem, utan bara en kärlek som gör mig varm kring hjärtat.
När det gäller kärlek gentemot mina vänner så är det också en varm känsla i hjärtat och en känsla av att jag alltid vill vara med dem och finnas för dem.
Kärlek mot min pojkvän är pirr i magen och hög puls och också en sån där oändlig kärlek som man tror aldrig kommer ta slut.
Man har ju kärlek gentemot sina djur också, fast inte pirr kärleken då utan mera en tillfredställelse att finnas i deras närvaro.

Obesvarad kärlek och olycklig kärlek är en typ av kärlek.
som är helt åt helvete och så tråkig.

Kärlek finns ju runtomkring en hela tiden, på olika sätt och vis och den besvaras på olika sätt och vis också.

Kärlek kan vara svårt och komplicerat men ändå så lätt och underbart.
Kärlek är vad du vill att det ska vara - det behöver inte pirra i magen hela tiden bara för att vara kärlek.
Kärlek är den känslan du känner, låt den känslan vara kärlek.

dag 3 - vad är kärlek

evelina sarah caroliné, fullständigt namn.
sen finns det väl olika smeknamn som hör till & de namnen får mina vänner välja själv men det smeknamnet som går i de flesta munnar är väl /slash/ det var Sandra som uppfann det smeknamnet & det har sedan arvikafestivalen 06 hängt i.

om mig ska detta inlägg handla om.
vart ska vi börja & hur djupt ska vi dra det?

jag är född & uppvuxen ute på vischan i kumla, jag älskade att bo på landet som liten, hatade det som tonåring och saknar att inte bo där nu.
jag har alltid älskat djur med päls på, utan päls är snuskigt.
allt ifrån små dansmöss till stora hästar.

jag växte upp i kumla tillsammans med en tjej (J) som jag satt fast med, vi var tillsammans dag & natt & inget kunde dra oss isär trodde vi.
Även om jag bodde på landet & hade en väldigt bra vän så blev det en omtumlande tonårsperiod, jag var rebell & ville testa alla gränser som gick.
jag umgicks till en början i helt fel umgängeskrets men hittade en del diamanter i den kretsen som jag idag kan sakna så det gör ont.

jag har alltid älskat fest & galna saker, allt ifrån tjuvbada mitt i natten i kumlasjön till att åka på festival.

efter jag gått några år på gymnasiet så tog jag mitt pick & pack & flyttade till örebro.
jag älskar örebro & trivs bra här.
jag har kontakt med en del vänner i kumla, några av de nämda diamanterna.
men jag har hittat massor med guldklimpar här i örebro också, både nyinflyttade från barndomsstaden till gamla skolkompisar till nya helt färska gulliga personer.

jag är en kluven person som funderar mycket på framtiden och är orolig över framtiden, kan ha ångest över saker som en vanlig människa inte ska tänka på.
jag är rädd för att dö och det är bara för jag älskar livet.
jag är rädd att mista personer och det är för jag mist för många.
jag älskar torr humor men har ändå svårt att skratta.
jag är en utåtriktad person som tycker om att hjälpa andra & ge andra positiv energi.

slutligen, idagsläget arbetar jag som säljare & trivs med mitt yrke & mina härliga kollegor, jag har en underbar sambo & bor fortfarande i Örebro i en 3:a på väster.
jag hänger på strömpis på lördagar & tycker om att resa utomlands, jag vill alltid vara med mina vänner & jag älskar att träna.

jag har sett några bloggar som betat denna lista & jag har tyckt det var intressant att följa & läsa deras tankar.
så nu tänkte jag också beta av denna lista, det kanske kan bli (o)intressant för er att veta lite mer smaskigt.