man glömmer bort..

hur bra man har det..
 
 
jag är så avundsjuk på min syster och mamma som ska åka till thailand idag i två veckor framåt.
men så slog det mig imorse, att jag har det också väldigt bra här hemma. 
 
idag tex, vilken lyxig dag. 
jag vaknade bara för 30 min sen (9:30) gick upp och gjorde frukost och sitter nu i morgonrock och dricker mitt goda moccamaster kaffe framför datorn. snart ska vi åka iväg till Stockholm, checka in på hotellet och ikväll äta på Ezparansa som är enligt mitt tycke Stockholms bästa italienska restaurang, inte bara att maten är superb utan deras service. 
Hon som arbetar som servitris och även äger stället med sin familj är så oerhört härlig, sprider en god positiv energi inne på denna trånga restaurang som osar lasange, pizza och risottobollar. 
Man blir glad så fort man ser henne och hennes servicemind, det är nog ingen som knäcker! 
Väl värt ett besök om ni är i Stockholm, de har även lunch. Men kvällarna är bäst!
 
Imorgon tänkte vi vakna upp på det där hotellet och inta gymmet och bastun som finns, äta en lång god frukost och senare på dagen ska vi iväg på fotografering! Föreviga vår unga hy tillsammans! 
Efter det är avklarat är det dags att svida om och bege sig mot Hovet för att se Veronica Maggio live! 
Och på söndagen, bara sova ut, slappa och gå på stan! 
 
Så ja, Thailand är inga fel. Men istället för och vara avundsjuk tänker jag faktiskt komma ihåg hur bra jag har det. Speciellt denna helg är jag extra tacksam att få åka ut på dessa äventyr! :) 
 
Jag hoppas ni också har det bra, får njuta av god mat, lyssna på bra musik & återhämta er! 
 
Ciao! 
 
 
 

världens grinigaste person

Hjälp mig!
 
Idag vaknade jag, skulle ut på morgonpromenad, kom inte upp.
Blev sur på mig själv men sov sista halvtimme väldigt skönt.
Gick upp och tänkte starta en bra dag, tog på mig jackan och läste visdomsordet vi har i hallen today is the day högt för oss och vi traska ut.
 
Kom till jobbet och allting har gått smidigt, mötet, frallorna kom aldrig, och ja. Allt har gått bra under dagen.
Jag har massor att se fram emot, skidåkning ihelgen, MC-mässan, Stockholms weekend, Maggio konsert, Österrike & min födelsedag. Jag är stark, frisk, tränar och har tid för det mesta som jag vill göra.
 
Finns alltså ingenting att klaga på. Som mamma hade sagt "Snälla Sarah, sluta upp nu med gnället. Det finns människor som har det värre." 
Och jag vet att det är så och jag är otroligt lycklig. Men ändå, är jag grinig, lättirriterad och sur. 
 
Är det kolhydraternas fel? 
Jag tror det, min coach tror det och jag tror min pojkvän vill instämma i det. 
Stackars min pojkvän som är med mig i motgångarna, när jag är sådär grinig utan anledning, utan att någon gjort något. 
 
Men nu är det ju såhär och jag är medveten om min lilla low-carb-tjurighet. 
 
Därför behöver jag era råd & tips:
Vad gör ni när ni känner er sura/griniga osv. utan konkret anledning? 
Hur vänder ni dagen till att bli bättre?
 
 
 
 
 
 

Det där med kolhydrater..

Försöker på mig GI, eller ja, lågkolhydratskosten lite mer "strikt" än jag gjort tidigare.
Har alltid ätit som GI, två-tre potatisar istället för fyra-fem. Men nu kör jag stenhårt, en potatis.. knappt. 
Försöker också att hålla tider och äta mer protein. Har också alltid gjort det senaste åren men nu vill jag göra det mer "strikt" för att komma över tröskeln och nå lite träningsresultat som jag saknat. 
 
Imorgon är det frukost på jobbet, då kommer det dukas upp nybakta frallor, ost och flera olika sorters skinka och man får ta två olika sorter skinka på samma macka om man vill också. Otroligt lyxigt.. nom nom nom..
 
Den där frukosten måste jag klara mig igenom. Jag måste tänka "på lördag, på lördag får jag också frossa i frallor!" för det är min ätardag/kolhydratsdag för att chocka kroppen att förbränna mer. 
Nästa lördag är vi i Göteborg och arbetar, då ska jag frossa, i frallor! Massa frallor.. 
Jag kommer se ut som ett barn som precis kommit in i en godisbutik, oj vad det ska frossas.. 
 Men jag måste klara igenom morgondagens frall-tortyr.
 
I can  I will sägs det ju... Och jag vill ju, så då kan jag väl?
 
Hur gör du? För att klara dina mål?
 
 
 

den årliga listan


Som varje år kommer denna fantastiska lista, enjoy!
 
1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? 
Jadå, mycket! Får inte plats med allt. Men jag körde KTM e-bike, åkte motorcykel, var i Thailand, åt groda.. 
2. Höll du några av dina nyårslöften? 
Ja! Jag hade nyårslöftet att alltid ha champagne hemma. Det har jag haft :)
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? 
Ja, min syster bland annat blev mamma igen! 
4. Dog någon som stod dig nära? 
Inte som stod mig riktigt nära. Men en vän dog i cancer. hemska sjukdom. 
5. Vilka länder besökte du? 
Fuerteventura, Kroatien och Thailand. 
6. Är det något du saknat år 2013 som du vill ha år 2014? 
En bil! 
7. Vilket datum från år 2013 kommer du alltid att minnas? 
Hm. Finns ju flera datum. Men i maj när Vida föddes :)
8. Vad var din största framgång 2013? 
Framgång kan ju ses i olika perspektiv, men karriärsmässigt mitt arbete har givit mig mycket framgång i min egna utveckling.   
9. Största misstaget? 
Säger som jag alltid säger, försöker lära mig av misstaget men förtränger det sen för att kunna gå vidare.
10. Har du varit sjuk eller skadat dig? 
Ja, fan.. Jag stukade foten.. 
11. Bästa köpet? 
Khan <3
12. Vad spenderade du mest pengar på? 
Kläder.........
13. Gjorde någonting dig riktigt glad? 
Många gjorde mig riktigt glad! 
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2013? 
Avicii - Wake me up såklart! Årets dänga! 
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? 
Tror det är jämlikt där. 
16. Vad önskar du att du gjort mer? 
Hälsat på mormor! 
17. Vad önskar du att du gjort mindre? 
Festat..
18. Hur tillbringar du julen? 
Tillsammans med min älskade familj!
19. Blev du kär i år? 
Varje dag blir jag kär! I samma person! :)
20. Favoritprogram på TV? 
Kollar aldrig på tv men jag har fastnat för en fjortisserie "Pretty little liars" på netflix.. 
21. Bästa boken du läste i år? 
"En man som hette Ove" av Fredrik Backman
22. Största musikaliska upptäckten? 
Ingen faktiskt.. Samma gamla artister. 
23. Vad gjorde du på din födelsedag 2013? 
Var i Stockholm och shoppade med en bunt 20 lappar jag fått ;) haha.. 
24. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? 
Nej.. Det skulle väl varit en vinst på triss..
25. Hur skulle du beskriva din stil år 2013? 
Svarta tajta jeans, mycket smycken. 
26. Vem saknade du? 
Mattias, Richard, Morfar och Oscar.  
27. De bästa nya människorna du träffade? 
Mina nya kollegor! 
 
 
Tack för detta år kära läsare. Nästa år blir mer skriva för min del och jag hoppas ni hänger med! 
 
Gott nytt år!!
 
 
 
 

Lite nyttigare än Aladdin



Chokladdoppade saffransbollar


Juice från ½ apelsin
½ paket (1/4 g) saffran
4 dl mandelmjöl
Rivet skal från 1 apelsin
Liten nypa salt
2 msk honung eller sirap
1 msk kokosolja
100 g mörk choklad
Ev. gojibär

1. Koka upp apelsinjuicen och saffran i en liten kastrull. Låt koka på medelvärme utan lock i 5 minuter.
2. Blanda under tiden ihop mandelmjöl, apelsinskal och salt i en skål.
3. Ta bort kastrullen från plattan och rör ner honung och kokosolja i kastrullen så att de blir flytande.
4. Tillsätt kastrullens innehåll till mandelmjölet. Blanda noga och forma sedan degen till små bollar.
5. Smält chokladen i en skål över ett vattenbad. Rulla sedan bollarna i chokladen och lägg dem på en bricka täckt med bakplåtspapper. Sätt ett gojibär på toppen av varje boll om du vill.
6. Låt bollarna stelna i kylskåp.

Njut! 

God Jul! 


LUGN, Det är ju jul varje år!

"Oh my god! Jag har inte alls hunnit köpa julklappar, och klä granen och sen maten och allt därikring."
 
Jag förstår verkligen inte denna julstress, jag är inte ett dugg stressad på julen.
I god tid börjar jag planera julklapparna, 1:a advent pyntar jag, sen köper jag och slår in julklapparna, sen 3:e advent pyntar jag granen, 4:e advent bakar jag något gott till julen.. 
Inga konstigheter. Samma sak varje år. Julafton är ju den 24:e varje år. Så hur kan det vara så svårt att planera då? När det är samma sak varje år? 
 
Nej, gott folk som stressar kring juletider. Ni måste skapa struktur och rutin. Så slipper ni stressen och kan som jag & Khan, slappna av nu! 
 
God jul på er! 
 
 
 
 

animalisk kärlek.

Är det inte sjukt hur mycket kärlek man kan få från ett djur?
Tänk att man kan bli så glad och sakna ett djur så mycket.
 
Min fina älskade kisse, Khan som är en riktig kelgris bengal som pratar väldigt högt och kommer varje dag och möter mig vid dörren och mjauar och slänger sig på golvet.
 
Så fort jag sätter mig i soffan är han där och myser och myser. 
När jag går och lägger mig ropar jag alltid på honom och då hör man hur han hoppar ner från någon hylla och springer in till sovrummet och hoppas upp i sängen. 
 
När jag vaknar på morgonen så ligger han där ihopkurrad och bara myser. Sådär varm och gosig. 
 
Han ger så himla mycket kärlek även om det är jag som är hans slav och matar och gosar med honom så ger han så mycket mys.
Säkert så tänker han ju att jag sätter mig i soffan för att klappa på honom och varje gång han hoppar upp brevid mig så vet han att jag klappar på honom. Det är ju han som bestämmer och får all kärlek, men jag tror att han älskar mig lika mycket tillbaka! 
 
Fina fina Shere Khan! 
 
 

Did you know that?

Fasiken vad trevligt, det droppade in lite nya läsare här igår! Spännande. 
Välkomna till mina tankar och funderingar om min vardag. 
Men för er nya (och gamla) tänkte jag att ni skulle få lära känna mig lite först.
 
Så här kommer 10 saker ni kanske inte visste om mig! 
 
- Jag svarar aldrig på dolt nummer eller hemtelefonen
- Jag älskar att köpa presenter och är väldigt duktig på att köpa personliga presenter.
- Utan nagelmanikyr känner jag mig som en man, sjukt okvinnlig med korvfingrar
- Jag la nålar utanför min systers dörr när jag inte fick leka med henne & hennes kille.. Creepykid..
- Jag har sämsta konditionen ever, aldrig haft så dålig kondition som nu (styrketränar nästan bara).
- Jag är sjukt mörkrädd, alltså sjukligt mörkrädd sådär så man nästan kissar på sig på vägen till toaletten mitt i natten. 
- Jag är livrädd för skalbaggar, det är bland det äckligaste krypet som finns. 
- Ibland kan jag nästan börja gråta när jag inte vinner på triss.. Jag vill ju bli rik..
- Jag tror jag kommer curla mina barn, jag hatar när vuxna är hårda mot oskyldiga, oförstående barn.
- Om jag sett fram emot något och det sedan inte blir av kan jag bli svinsur.
 
     
 

Se upp för flygande p-stavar!

Satte i en p-stav igår, eftersom jag är så förbaskad glömsk med mina piller och absolut inte redo för ett knyte så bestämde jag mig för detta.

Väl hos den störtsköna barnmorskan så frågade jag vart den ska sitta: "ja i gäddhänget" svarade hon. Jag började klämma mig på armen..
"men om man inte har något då?" frågade jag tveksamt.
"HA!" svarade hon och stack bedövningssprutan i mig.


Vipps så var allt klart och hon placerat en 2 mm tjock och 2 cm lång stav i min arm som ska skydda mig mot att behöva vakna flera gånger om natten, aldrig få sömn, passa upp, mata, ha ont i brösten, aldrig sovmorgon, skrik, lägga, blöja.. allt det där som alla mammor berättar om..


Väl då, så frågar jag "När kan jag styrketräna igen? Alltså lyfta tungt?"

"Eh, ja... Imorgon kanske?"
Svarar hon och fortsätter nonchalant att plocka ordning sakerna.. "Imorgon, men asså har det läkt ihop då? Så det liksom inte är något hål?" Frågar jag ytterst osäker.


"Men vaddå, tror du att P-staven ska flyga ur armen och ut på gymmet för att du spänner muskeln?" Skrattar hon..


Ja.. Det är inte lätt alltid.. Men efter det hon sa ser jag framför mig hur jag trycker mig förbi de muskulösa bodybuilderna på gymmet och tyst säger


"Ursäkta.. Ursäkta.. Jag ska bara... Min p-stav ligger där.."


Det är bättre med dessa två underbara troll, de kan man låna lite då & då, bara kramas, mysa och busa! 
 
 
 
 

 


Blomkålspizza

Som tur är har jag massor av vänner som lever hälsosamma liv och jag snor alla recept jag kan från dem.
En annan vän Johanna har gett mig tipset att prova ett nytt vegetariskt/eatclean etc. recept i veckan så kommer man tillslut att ha hittat sina favoriter och har ett nytt receptregister i huvudet.
 
Så sant så sant, idag lagar jag helt annorlunda mat mot förr. Och mer nya recept skall provas. 
 
Här är ett jag funderar på att ordna till helgen och söndagsmyset, snabbt och enkelt och gott har min vän lovat!
 

Blomkålspizza 1 portion

 
 

Ingredienser

Tomatsås (detta är mitt eget recept, som är godas ;) så gör dessa steg först) 

Halv gullök

1 Vitlök

Basilika 

1 msk Tomatpure

150 gram Krossade tomater

salt & peppar 

Och as mycket salt

 

Blomkålsbotten:

125 gram blomkål

1 ägg

1 äggvita

 

På pizzan

50 gram tunna skivor av kalkonbröst skurna i strimlor

1/2 Mozzarella med låg fetthalt

Ruccola

Rödlök

 

Börja  med att sätta ugnen på 200 grader.

Hacka sedan löken till tomatsåsen och häll över jättemycket salt (ca 1/2 dl) och rör runt, låt stå och dra minst 15 min. 

Så länge det drar så mizar du blomkålen till en klumpfri röra. Knäck i ägget och äggvitan, blanda sedan till en jämn smet. 

Lägg upp smeten på en ugnsform med bakplåtspapper och låt grädda i ugnen tills den är lätt gyllenbryn ca 15-20 min. 

Ta ur löken och skölj ordentligt i vatten. Blanda sedan lök med tomatpure, krossade tomater, vitlök, basilika och kryddor. 

Bred detta på pizzabotten, strö sedan över mozzarella, kalkon och rödlök.

Låt grädda i ugnen ca 10-15 min tills det fått fin färg och osten smält. 

Servera med ruccola ovanpå pizzan. 

  

MUMS! 


Stockholm i mitt obrustna hjärta

 
 
 
Snapshot från helgen som varit. Den har spenderats på Selma City SPA, Clarion Sign, Amassadör, Djurö och Gripsholm. En lyckad födelsedagshelg i Stockholm. 
 
Varje gång jag är i Stockholm så tänker jag att här, här borde jag bo, mina kollegor och arbete borde flytta hit.
Och jag tänker att om jag skulle bo här skulle jag alltid ha något att göra, alltså något att göra som bara jag vill och som jag verkligen tycker om att göra.
 
Jag kan se framför mig hur jag efter arbetet springer med två stora papperspåsar från någon fin butik i händerna och är på väg för att möta upp M vid sushibaren. 
Ser framför mig hur vi dricker ett glas vitt och sitter och pratar om dagen som varit för att sedan gå hem till vår lägenhet och umgås, blogga, titta på någon dokumentär och bara umgås.
Jag kan se framför mig hur jag har ett träningskort och hinner träna på morgonen innan jag tar T-banan till arbetet och hur jag har höga klackar på fötterna och springer förbi alla i rulltrappan.
 
Sen kommer jag hem igen till Örebro och inser; att jag kan ju ha allt det där här, träningskort, vitt vin, sushi. Ja allt, förutom T-banan då.
Skillnanden är att när jag ser mig själv i Stockholm ser jag saker som jag vill göra, och som bara jag vill. 
I Örebro försöker jag att anpassa vardagen för andra också, inte bara mig själv. Anpassar med vänner, familj och bekanta. Anpassar mig så att mitt liv går ihop med deras, så att jag ska kunna träffa dem och visa att dem är det viktigaste i mitt liv.
 
Sen så vaknar jag upp och inser att jag inte alls kan äta sushi för jag får ont i magen av det, inte heller kan jag dricka vin sådär mitt i veckan och höga klackar funkar varken i Örebro eller Stockholm när man är 176 cm lång...
 
Och sen skulle det nog bli ganska ensamt efter ett tag i Stockholm, för de viktigaste som finns i mitt liv finns ju faktiskt här, i Örebro. 
 
 

paus

bloggpausen har varit lång.
jag är sugen på att ta upp det igen.
har hittat inspiration igen.
 
återkommer snarast! 
 
 

everyday meal & c/o

Kyckling? Med vadå? Ris? Och sen då? 
Korvstroganoff? Lasagne? Men vi måste ha matlåda också? Eller sallad? Nej, en soppa går bra.
 
Mat mat mat.. 
Hela tiden, varje dag, överallt, morgon lunch middag och helst mellanmål däremellan.
Jag är så trött på det!
Jag lagar gärna mat, på helgerna när jag har tid. Jag lagar gärna mat, ordentlig fint mat, tre rätters. 
 
Men det här vardagslagningen, den suger! 
För det första har man oftast inte allt hemma, för det andra så ska det gärna gå fort för man vill ju göra andra saker på vardagarna och för det tredje så är det oftast tråkigt. 
Jag är inte sån som kan äta samma sak 5 dagar irad, max 2 dagar går. Önskar jag var sån som en del som kan äta samma mat 7 dagar i sträck x 2 gånger om dagen, skönt och bara kunna göra ett storkok!
 
Helst av allt skulle jag vilja kunna slänga ihop korv och makaroner eller fiskpinnar med pulvermos i veckan.
Men det är ju inte alla gånger så nyttigt med halvfabrikat har vi fått lärt oss. 
 
Iallafall så har jag lösningen på problemet, eller iallafall lite av problemet.. Vi måste fortfarande laga mat, men dessa recept är väldigt enkla samt nyttiga! Stort plus! 
Det är att antingen köra ISO-dieten (Fredrik Pauluns bok!) super många enkla recept eller kolla in Stefans blogg där finns det recept på både nyttig och enkel att laga mat! 
Inte alla recept tar 5 minuter men de är helt okej och man behöver inte ha dåligt samvete! 
 
Helst av allt önskar jag att det fanns något piller man kunde ta så man fick all näring och sen blev proppmätt.
Nu tänker ni, ja men pulver då? Alltså såna där nutrilett och skit. Jag spyr av bara tanken på att dricka de där.. burrr... 
 
Nej tacka vet jag mat, jag älskar mat. Men inte på vardagar och jag orkar defnitivt inte laga den på vardagar heller! 
Om ni har tips på recept eller på hur ni gör för att lyckas få vardagarna att gå ihop utan att stå i köket för länge.
GE MIG DOM! 
 
 

ensam betyder fan inte stark

såg denna bild på en tjejs facebook 
 
 
 
Detta är så jävla svenskt, "ensam är stark" man kan hantera allt själv.
Men faktum är att man inte kan det, inte i längden. 
 
Alltid ska man tänka "jag klarar detta, jag fixar det själv, det här kan jag hantera själv." 
Svälja vissa känslor eller inte visa dem för andra. 
 
Jag tror denna mentalitet inte fungerar, jag tror fan inte på Sveriges ruttna jante "bäste dräng reder sig själv!"
det är ju så mycket lättare när man har någon som finns vid ens sida. 
 
Det är endast i Sverige som detta ordspråk existerar, i andra kulturer finns inte ens det. I andra länder skulle de höja på ögonbrynen och fråga vad fan du menar. Inte är du starkare ensam, klart två, fem, tjugo personer är mer starkare ihop både fysiskt och psykiskt än en person. 
 
Man klarar inte allt själv, man klarar inte att hantera alla tankar, känslor, kriser och kaoser helt själv.
I viss mån - ja! Men inte allt och inte alltid.
Ibland måste man be om hjälp, ibland måste man vända sig till någon för och få hjälp att reda i kaoset. 
Kanske en vän som man kan ringa till, gråta tillsammans med, få råd och andra perspektiv.
En vän eller familjemedlem man kan få stöd av, veta att man inte är ensam för ensam betyder inte stark alla gånger. 
 
Det är så otroligt svenskt att inte våga be om hjälp. Det är så inpräntat att ensam är stark att man inte vill visa sig ledsen, rädd eller söka stöd från vän eller psykolog eller vad det kan vara. 
Jag tycker den svenska mentaliteten ska brytas. Vem säger att du inte kan vända dig till en person och prata med den? Senare kanske den vännen behöver din hjälp på något vis. 
Det blir så mycket lättare när man får öppna sina känslor än att stänga dem inne och tro att man är stark.
Snarare blir det mer känslor och kaos och man blir bara svagare och osäkrare.
 
Nej, dra åt skogen med ordspråken om att ensam är stark. Skapa en gemenskap istället, våga be om hjälp, våga sök stöd, våga vara ledsen, våga ringa en vän, våga visa dina känslor, våga vara MÄNSKLIG! 
 
 

Bekymmerfria du.

Bekymmerfria du, ack så oskyldig likt ett barn.
Likt ett barn tittar du på mig och säger din sak med hopp om att jag ska skratta eller skapa en förståelse.
 
Bekymmerfria du, ack så ovetandes likt ett barn.
Likt ett barn ser du inte verkligheten och vad som sker runt omkring dig, du lever ditt liv ihopp om att någon ska hjälpa dig på vägen.
 
Bekymmerfria du, ack så trotsig likt ett barn.
Likt ett barn säger du nej fast du egentligen vill vara ärlig och säga precis som det är, likt ett barn trotsar du dina känslor och gömmer undan dem för att provocera.
 
Bekymmerfria du, ack så retsam likt ett barn.
Likt ett barn säger du saker du inte menar, du lägger krokben för mig och lägger in tankar i huvudet som inte ska finnas fast du egentligen vill vara ärlig och säga vad du menar. 
 
Bekymmerfria du, ack så vuxen men ändå likt ett barn. 
Bekymmerfria du, var ärlig och känn på känslorna. Väx upp och visa vem du är, vad du är och vad du vill.
Då blir du på riktigt bekymmersfri, ack så vuxen.

Om du vore här..

Jag har ingen morfar.

Jag kan sakna att inte ha någon morfar.

Han var med mitt första levnadsår och jag minns honom inte.

Det finns en bild i mitt huvud om hur en morfar är.

 

Han är medellång med en stor mage, han har mörk röst och mörkt hår.

I hans ansikte ser man smuts, han är egentligen inte skitig men han är väldigt brun i skinnet vilket gör att han ser smutsig ut. Han har lite skägg, inte som Pippi Långstrumps pappa utan bara litegrann. Och när man kramar min bild av morfar så luktar han en blandning av rakvatten och pipa. Fast han röker inte pipa bara cigarett då och då.

 

Min morfar skulle varit modig, han skulle haft öppna armar och alltid kramats men han är inte speciellt pratglad, han berättar inte långa historier utan det är mormors egenskap.

Min bild av morfar är att han säger inte mycket men när han väl ska säga något så säger han det med sådan pondus att man respekterar honom.

Min morfar säger åt mig vad jag ska göra, hur jag ska tänka i olika beslut och jag kan lita på honom. Han berättar om sina busiga saker han gjort ibland men tillägger även att det inte var rätt gjort.

Bilden av min morfar är att han är min hjälte, ungefär som pappa. Fast morfar skäller aldrig på mig såsom min kan ha pappa gjort ibland för att få fason på mig.

Min morfar är en hjälte på det sättet att han berättar för mig vad som är rätt och fel, han säger ifrån åt människor åt mina vägnar och står vid min sida.

 

Jag vet att min morfar skulle vara som beskrivet och jag saknar att inte ha någon morfar.

 

 


studier, rutiner och sånt där trist..

fan jag har avskavt nagellack och tvättkorgen är full.
damn! jag har två glas som måste diskas.
jag måste bara dammsuga.
 
rutiner  är fruktansvärt underskattat och rutiner är fruktansvärt svårt att hitta.
nu studerar jag och när jag sitter här hemma så går alla de där tankarna runt.
nu har jag ett kliniskt rent hem (nästan) och garderoben är rensad och tvättkorgen är tom.
då är det dags att studera.
 
jag förstår inte att man kan bli så uppstressad kring sådana små saker, de är inte ens relevant, det kan vänta.
när man arbetar så sitter man ju inte på arbetet och tänker på sådant eller hur?
man ju normalt sett till arbetet 8-17 och sen är man "fri"..
jag försöker att se till att läsa mellan dessa tider och sen vara "fri", men hittar ingen bra rutin då disk och sånt kommer ivägen..
jag tar gärna emot alla studietips på hur man slår bort dessa tankar, som träning, städa, laga mat, träffa vänner osv osv.
 
därför ska jag nu bege mig till biblioteket och sätta mig där, DÄR finns ingen tvättkorg eller disk!
förresten vänner, snart ses vi! & syster & systerson, snart.. måste bara hitta rutinen!

don't you worry child

jag blir så trött när de låtar jag vill lyssna på inte finns på spotify!
jag vill dansa till bra musik & inte genom youtube.
jag vill tillbaka till tomorrowland - där dansades det!
 
hur gör ni? är ni olagliga och laddar hem? köper musiken? spotify? youtube?
berätta!
 
 
 
 
dansa!

Living in silence

usch, vad tråkigt det är att inte kunna prata ordentligt.
Tänk vad lat man är också, nu kan jag inte ropa - jag måste resa mig upp och gå till den personen jag vill prata med.

Nu behöver jag iallafall inte ta i från tårna för att prata, men igår då kändes det som huvudet skulle sprängas så fort jag sa något.

Var till ICA och hyrde en film fick inte fram ett ord utan stod där och viftade med mitt legitimation till slut frågar kassörskan mig "Cigg? Snus? Film?"
Skakade på huvudet febril när hon sa film!

Dödens död och inte ha någon röst!

Tomorrowland 2012

 Avicii, David Guette, Steve Aoki, Alesso, Rebecca & Fiona, Swedish House Mafia, Skrillex, Hardwell m.m m.m
 
 
Ja, kära ni. Vart ska jag börja. Ett ord - magiskt.
Tomorrowland går inte att beskriva i ord, det måste upplevas.
Summerburst kan ju hoppa upp och... ja ni vet.
 
Det var helt galet nere i Belgien, men resan dit var otroligt lång, tråkig, långtråkig, långsam och alldeles för randig. Hade ju bra sällskap men att åka på en väg som bara går rakt fram i hög hastighet och så har du stannat på en mack och handlat, sen åker du rakt fram på en rak väg i samma hastighet och sen kommer du på att du måste gå på toaletten och tar av nästa mack och mackjäveln ser LIKADAN UT!
Exakt likadan.
Mil efter mil.
Kändes som man aldrig kom någonstans, inte konstigt om folk somnar bakom ratten.
 
 
Väl framme på DreamVille som campingen så fint kallades så var det fullt, överallt.
Tält på varandra, i varandra, brevid varandra, tält under tält och så vidare.
Till slut hittade vi en liten liten liten fläck som vi klämde in vårt lilla lilla lilla 3 manna tält som jag vill kalla enmanna tält - trångt deluxe. 
Det var tält till förbannelse och folk överallt och festen var i full rulle, träffade några trevliga holländare (eller var de danskar?) som bjöd på lite sprit då jag tog med rose med skruvkork(!!!!) utan öppnare.
Danskarna/Holländarna förklarade att det var viktigt att hålla koll på tornen med de olika färgerna så man hittade tillbaka till sitt tält.
 
Vårt torn var rosa.
Jag blev väldigt orolig att vi, jag med mitt dåliga minne och M med sitt fantastiska lokalsinne skulle tappa bort det där. Men icke! Vi hittade tillbaka varje gång, att hitta ut däremot var en annan femma.
 
Rebecca & Fiona ovan.
 
 
 klapp på huvudet? Sitt ner? eller vad?
 
 
 
 
Det var som sagt helt sjukt med folk, både på campingen och inne på festivalområdet, jag har aldrig någonsin sett en så stor festival.
180 000 biljetter sålda!
Men det var inge trångt, inget tjafs, inga droger (vad jag såg) och alla var vänliga.
Och de hade verkligen byggt upp det som ett land, Tomorrowland TV, Tomorrowland News - Vi fick morgontidning som handlade om vad som hänt dagen/kvällen innan & sen Tomorrowland Radio som spelade live i högtalarna dagtid.
Påkostat!
 
 
 
 
 
 
 
Det var glada människor överallt, man var äckligt dräggig och det hände allt för mycket saker.
Det går liksom inte att sammanfatta denna sjuka, roliga och fantastiska resa i ett ruttet blogginlägg.
Jag råder er alla - åk dit! det här är något man måste göra innan man dör - och givetvis om man gillar denna musik också. Man träffar så mycket roligt folk, bra musik, dans, skräpmat för den som gillart, god öl & sol!
 
 
 
 
Av någon anledning ville folk bara ge mig deras solglasögon! Tack för det! ;)
 
 
 
 
 
 
 
Finns så himla många bilder, men det går inte att lägga upp alla här, det skulle ta evigheter!
Kika in på facebook, där kommer de snart eller prova instagram där heter jag asterisco_
 
Är evigt tacksam att jag fick förfrågan & chansen att följa med på detta.
 
 
 
 
 
 
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0