Stockholm i mitt obrustna hjärta

 
 
 
Snapshot från helgen som varit. Den har spenderats på Selma City SPA, Clarion Sign, Amassadör, Djurö och Gripsholm. En lyckad födelsedagshelg i Stockholm. 
 
Varje gång jag är i Stockholm så tänker jag att här, här borde jag bo, mina kollegor och arbete borde flytta hit.
Och jag tänker att om jag skulle bo här skulle jag alltid ha något att göra, alltså något att göra som bara jag vill och som jag verkligen tycker om att göra.
 
Jag kan se framför mig hur jag efter arbetet springer med två stora papperspåsar från någon fin butik i händerna och är på väg för att möta upp M vid sushibaren. 
Ser framför mig hur vi dricker ett glas vitt och sitter och pratar om dagen som varit för att sedan gå hem till vår lägenhet och umgås, blogga, titta på någon dokumentär och bara umgås.
Jag kan se framför mig hur jag har ett träningskort och hinner träna på morgonen innan jag tar T-banan till arbetet och hur jag har höga klackar på fötterna och springer förbi alla i rulltrappan.
 
Sen kommer jag hem igen till Örebro och inser; att jag kan ju ha allt det där här, träningskort, vitt vin, sushi. Ja allt, förutom T-banan då.
Skillnanden är att när jag ser mig själv i Stockholm ser jag saker som jag vill göra, och som bara jag vill. 
I Örebro försöker jag att anpassa vardagen för andra också, inte bara mig själv. Anpassar med vänner, familj och bekanta. Anpassar mig så att mitt liv går ihop med deras, så att jag ska kunna träffa dem och visa att dem är det viktigaste i mitt liv.
 
Sen så vaknar jag upp och inser att jag inte alls kan äta sushi för jag får ont i magen av det, inte heller kan jag dricka vin sådär mitt i veckan och höga klackar funkar varken i Örebro eller Stockholm när man är 176 cm lång...
 
Och sen skulle det nog bli ganska ensamt efter ett tag i Stockholm, för de viktigaste som finns i mitt liv finns ju faktiskt här, i Örebro. 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0