De säger att man inte ska leva för sitt jobb, att man ska gå hem och lämna arbetet när man kliver innanför dörren.

Jag förstår väl poängen i det men samtidigt kan jag tycka att om man till exempel driver ett företag och verkligen brinner för det man gör – varför ska man inte kunna skapa ett liv kring sitt arbete?

Det måste väl ändå vara det ultimata, att ha ett arbete som man verkligen älskar, tycker är kul och känner är utmanande och stimulerande.
Då att ta med det hem att leva tillsammans med arbetet, varför ska det skapa problem?

Ja, det kan skapa problem i familj och kring vänner.

Men låt säga att man den partner man valt att leva med också brinner för samma typ av yrke eller är på något sätt involverad och tycker det är lika kul och låt säga att alla vänner är vänner i branschen?

Jag tycker inte det är ”fel” att en del bygger sitt liv kring arbetet.
Det är så många som alltid säger ”ja, men han/hon är ju så upptagen, pratar bara om arbetet hela tiden.” eller ”det enda han/hon bryr sig om är arbetet.”

Har tanken slagit de som säger så att han/hon kanske faktiskt brinner för det de gör!

Och så länge inte han/hon lider av det så är det väl bara positivt om någon kan älska att spendera minst 40h/vecka på något kul och som tillfredsställer en i livet.

Jag vet fortfarande inte vad mitt drömyrke är, men jag vet vad jag tycker om.

Många bollar i luften, ledarskap, framåtanda, utveckling, nätverkande etc.

Och för att det ska fungera och bli roligt ”krävs” det att andra också tänker i samma riktning.

Jag känner mig oerhört tillfredsställd just nu, precis där jag är nu.
Arbetar tillsammans med människor med framåtanda, som har idéer som är kreativa och som vill utvecklas.

Och här är det många bollar i luften, ständigt!

Ena dagen arbetar jag på kontoret och smider idéer, andra dagen sitter jag på ett annat kontor och gör annonser och tredje dagen arbetar jag 12h pass ute på motorbanan, blåser upp ballonger och lyfter tunga trossar.

Det är variation i allra högsta grad och man ser resultat, långsiktigt och snabbt.

I like it!

bilder från denna helg,

sista bilden är absolut roligaste, här finns det resurser, dricksa iphone, kontokort & guldklocka!

För några månader sen fick jag ett jätte fint blombud av mina fina vänner som ville önska mig lycka till på jobbet, jag blev så himla glad över det.
Och idag fick min chef blombud av sin sambo och då blev jag påmind om den känslan om hur glad man blir och förvånad. Att skicka ett blombud tycker jag är en sån fin sak och tanke att göra.

Det är liksom en sån liten sak som knappt kostar något och man behöver inte lyfta ett finger man kan bara surfa in och fixa det på webben till och med.

Det jag tycker är så fint med det är att man lägger den tanken till den man tycker om och gör en sån liten - men fin sak. Blommor är underskattat, små presenter i allmänhet är underskattat.
Man behöver inte göra någon stor grej det är ju trots allt tanken som räknas.

Jag tycker vi skämmer bort varandra för lite, man ska skämma bort de man älskar och bryr sig om. Sen är det klart att det räcker med att man överröser varandra med kärlek istället för materiella ting.

Men att bara göra såna där små saker för varandra på olika sätt, blombud, köpa med choklad, eller vad som helst, det piffar upp vardagen och man blir glad, mungiporna åker uppåt och humöret blir på topp, man får liksom en liten kick av att det är något annat som händer än ”det gamla vanliga” traditionella sättet där man ger något på födelsedagar, alla hjärtans dag och julafton.

Kanske skulle ta och baka lite muffins och skämma bort mina vänner med snart :)

varför kan jag aldrig lära mig att lyssna på mitt stackars konto.
jag vet mycket väl med mig att det kommer ramla in alldeles för mycket räkningar snart & att ett fem siffrigt belopp ska försvinna ut i tomma intet.

Pengar är bara siffror nuförtiden, det är så enkelt att föra över från sparkontot & att betala räkningar är bara också siffror.
vart tog värdet vägen?

Häromdagen skulle jag bara ha ett par av mina standard jeans. Vad hände? Skor, kläder och fler påsar blev deg vill jag lova. Suck..

Idag skulle jag handla fyra glas för 100:-, vad hände? en vägghylla, två skålar & massa små saker senare betalade jag med en nolla till efter 100..

jag ska banne mig börja ta ut i kontanter, det är svårare att sträcka fram en 1000-lapp istället för att dra ett kort & slå fyra siffror.

"jag är värd detta." "jag behöver detta." "den här måste jag bara ha." "den här är menad för mig!"
Tankar som går innan & efter handlingen.
när ska jag lära mig?

24 timmars regeln är som bortblåst, brukar alltid säga att om jag tänker på saken 24 timmar senare så får jag köpa den.
Nu kör jag 2 sekunders regeln.

Pengar ska rulla? Right?!


/shoppingångest

fick ett litet e-card av en fin vän, detta fick mig att skratta & även känna igen mig lite.. haha.

När jag kommer hem sparkar jag alltid på den där lådan som står tom i hallen, den står där och väntar på att jag ska ta in den i köket och börja packa ner allt porslin, men klockan är 22:30 idag med när jag kommer hem så det är ingen idé och börja nu.
varje dag är likadant, någonstans undermedvetet drar jag mig för att börja plocka ner allt.

Kan det vara för att det är jobbigt att göra det eller för att jag bara inte orkar?

Kan inte man köpa någon tjänst där folk plockar ner allt man pekar på?
Packa är fan det jobbigaste som finns, eller nej det är inte jobbigt, det är att slänga allt skit som är jobbigt och sen linda in allt man ska ha i papper och lägga den i rätt kartong för att flytta den något kvarter och sen packa upp allt igen. Hujedamig.

Jag är inte den personen som skjuter på problem eller jobbiga saker utan tar tag i dem direkt så man får det överstökat och kan njuta av det goda istället men i detta fall så skjuter jag bara upp det och jag vet inte hur jag ska göra för att ta tag i det.

Tips någon?

En vinflaska och några tjejkompisar kanske hjälper, det är ju alltid värt ett försök om inte lådorna blir packade så kan ju iallafall vinflaskan smaka..

packa väskan för att resa med tjejerna är roligare.

Känner ni igen den känslan när man står på toppen av en pyramid och skriker ut till världen ”Kom livet, kom utmaningar – jag är redo!” och sen nästa sekund så rasar alla jävla stenar under dig ner, bara sådär krasch.

Då är det bara börja om, det kommer bli ett jävla slit att bygga upp pyramiden. Men somehow så fixar vi det. Inre styrka tillsammans med yttre hjälpmedel.

Den inre mentala styrkan är starkare än man tror och den blir bara starkare för varje sten man lägger dit.

Poängen med det hela är att man kan inte stå på toppen av pyramiden hela tiden, man måste gå ner några steg och sen upp igen och ner igen och sen måste pyramidjäveln rasa ihop så du får bygga igen.

Ibland lägger du samma sten på exakt samma ställe och bygger upp exakt samma sak igen och sen rasar det igen för du la den där stenen till höger på rad fyra lite lite snett.

Då gäller det att bygga upp en ny pyramid, med kanske nya stenar.

Ibland går det fortare att bygga en pyramid och ibland tar det lika lång tid som det gjorde för egyptierna själva.

Men allting handlar om hur man själv vill bygga upp pyramiden och hur hög och stor den ska vara och på vilken del exakt vilken sten vill du stå på och känna efter lite innan du tar dig till toppen och ropar galet på livet igen!

Hejochhå, vart tog träningspassen vägen?
Det har varit mycket löpning och gym senaste tiden.
Men rutinerna har jag helt kommit ur och mina favoritpass verkar ha bytt tider.

Nu jäklar ska jag in i rutiner igen, är egentligen ingen rutinmänniska men alla människor behöver vissa rutiner för att skapa lugn och trygghet.

Idag ska jag testa ett pass step med en ny ledare, hoppas på att hon har ett riktigt kul program.
Sen måste jag hitta tillbaka till intervallen igen, det måste ni prova om ni inte testat. Grym träning och otroligt rolig.

Intervallträningen innehåller som det heter intervaller.
Du gör armhävningar i ex. 30 sekunder, joggar 30 sek, sen mage 45 sek, joggar 30 sek, sen plankan 1 minut och sen om igen och sen andra muskelgrupper också såklart.

Avslutas sen med 20 minuter flex, och för dig som vill bli smidigare i kroppen men inte gillar yoga så rekommenderar jag flex.
Där gör man olika ”strech” övningar fast skippar andning och tända ljus och sen är det högre tempo.

Det tråkiga med sommar och vår är att alla pass sinar ut och blir på konstiga tider och rutinerna försvinner.

Men något jag verkligen längtar efter är sommaren, med eller utan pass.

Finns så mycket andra roliga krävande aktiviteter man kan göra, i sommar ska vi (jag & tjejerna) cykelcampa med en favorit i repris i norrköping och sen ska jag banne mig bergsklättra!