asterisco

1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?
Haha, tror faktiskt inte det. Kanske att jag provade nya arbeten, jag lärde mig dricka Guiness.
2. Höll du några av dina nyårslöften?
Mina nyårslöften var att börja bli mer sund, umgås mer med de jag älskar & att ta hand om mig själv.
Och det tycker jag att jag gjort.
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?
Ja, en del bekanta fick några små knoddar :)
4. Dog någon som stod dig nära? Nej, tack och lov!!
5. Vilka länder besökte du?
England & Italien
6. Är det något du saknat år 2010 som du vill ha år 2011?
Ett hus, jag vill ha ett hus! eller iallafall en bostadsrätt!
7. Vilket datum från år 2010 kommer du alltid att minnas? 
22 Juli!
8. Vad var din största framgång 2010?
Jag sökte ett arbete som receptionist men fick jobb som säljare med bra förmåner och ett riktigt kul arbete! :)
9. Största misstaget? 
Försöker lära mig av misstag och förtränga dem sen!
10. Har du varit sjuk eller skadat dig?
ja, jag har varit lite förkyld
11. Bästa köpet? .
Min lilla bil!
12. Vad spenderade du mest pengar på?
kläder och mat och uteliv såklart!
13. Gjorde någonting dig riktigt glad?
När A & jag förlovade oss & när Lotta dök upp på rosadeli utan förvarning!
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2010?
Shakira - Waka waka
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?
Gladare defnitivt!
16. Vad önskar du att du gjort mer?
Rest lite mer! Sparat lite mer pengar!
17. Vad önskar du att du gjort mindre?
jobbat!
18. Hur tillbringar du julen?
Tillsammans med min älskade familj!
19. Blev du kär i år?
Det blir jag varje år, i samma person <3
20. Favoritprogram på TV? 
Desperete housewives & Cleveland show
21. Bästa boken du läste i år? 
Så dumt av Mia Törnblom!
22. Största musikaliska upptäckten? 
Steget!
23. Vad gjorde du på din födelsedag 2010?
Jag hade tjejfest hemma hos mig med mina fina vänner!
24. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?
Tror inte det.
25. Hur skulle du beskriva din stil år 2009?
Varierad.
26. Vem saknade du? Mattias!
27. De bästa nya människorna du träffade?
Jag har träffat massor av nya människor detta år!

 

 

Jag ser framför mig ett år av saknad, ett år av längtan, ett år av oro, ett år av glädje för hennes skull.

Vi hörs inte varje dag, vi ses inte varje vecka, vi är inte tillsammans hela tiden.
Ändå så vet vi allt om varandra, när vi väl ses så är det som vi sågs igår, vi är alltid tillsammans fast ändå ifrån varandra.

Hon har tröttnat på kylan, hon har tröttnat på vardagen och ger sig ut på äventyr, äventyr på andra sidan jordklotet. Jag är glad över att jag har en vän, en andra hälft, en familjmedlem som är så tuff och modig.
Jag längtar efter att få höra allt om hennes resa, jag längtar att få höra allt hon varit med om.
Jag längtar så mycket till den dagen hon kommer hem och vi får sitta och prata igen och dricka te och skratta tills magen värker.
 
Hon har inte ens åkt än men ändå så gör det ont i mig att veta att hon inte kommer vara några kvarter bort, det gör ont i mig att veta att jag inte bara kan lyfta luren och ringa, att veta att jag inte kommer att dricka vin tillsammans med henne på ett bra tag, att veta att vi inte kommer peppa varandra inför träning på ett tag, att veta att jag kommer sakna henne så mycket.

Men samtidigt är jag så himla glad, så glad för hennes skull att hon åker iväg och får uppleva allt som hon vill uppleva.
Jag vill att det ska gå snabbt, att tiden ska vara ungefär som ett plåster som man rycker bort fort.
Det gör ont mentalt innan och sen ömmar det lite och sen är det bra igen.
Jag vet att det kommer vara som att rycka bort ett plåster för 1år går så fort.
Men ändå känns det så länge.

Älskade Kusin, jag önskar dig all lycka i världen och jag älskar dig så mycket att jag vill ha dig nära mig hela tiden.
Jag kommer sakna dig så mycket och jag längtar tills vi kommer att ses igen, till dess så vill jag att du har världens roligaste resa och har massor med historier att berätta när du kommer hem! <3

Har ni haft någon julkänsla? Jag har faktiskt inte haft någon alls, men fick den igår.

 Jag traskade in på marieberg igår och skulle inhandla ett nagellack bland alla svettiga människor som sprang runt och leta julklappar med barnen under armen.
 Jag gick lugnt och försiktigt igenom människomassan och tog mitt nagellack och ställde mig i den långa kön.
Jag märkte att en mamma med svett i pannan och jackan uppknäppt nog blev irriterad på mig för att jag var så lugn och hon hade ett barn som gallskrek och ett barn som tjata och där stod jag lugn och fin, jackan fortfarande stängd och bara väntade på min tur utan bekymmer.
När jag betalat mig nagellack så sa den svettiga mamman till barnen ”om ni inte är snälla och står stilla nu kanske inte tomten kommer på fredag”

Då just då precis i det ögonblicket fick jag julkänsla, stresskänslan försvann och julkänslan kom.
Tomten, tomten kommer ju på fredag!
Och jag har nog varit snäll i år...

En natt hade gått, jag hade kvällen innan spenderat tid med min nyfunna vän som var den enda från kursen som bodde på hotellet, han var över 50 år och en vis man med en viss envishet i sig.
Jag kände mig lite rädd för denna man, han hade en viss prestige i sig som jag var rädd för, han såg ut som en björn och han är bara en sån där person som man bara vill sjunka genom jorden när man ser.
Man blir liksom rädd och fylls av respekt.

Första kvällen bestod av att vi åt en matbit på resturangen, jag blickade snabbt över menyn och kollade bara på priserna för jag antog att jag inte skulle bli bjuden.
Billigaste - hamburgare 198 riksdaler.
Det sved i magen när jag bad servitören att ge mig en hamburgare. Jag blickade ut genom fönstret och såg McDonalds på andra sidan och tänkte snabbt "har jag tid att ändra mig och springa över vägen?"
Jag hade inte den tiden och fick vänligt äta upp hamburgaren med min nyfunna vän, jag vågade inte säga att hamburgaren smakade skit när björnen mitt emot mig sa med sin basröst att det smakade bra. Jag bara nickade och log och försökte att inte möta blicken.

Nästa dag var det kurs igen och hela den dagen satt jag och fundera på hur jag skulle komma på någon undanflykt för att inte behöva ha en date med björnen med basröst igen.
"jag kan säga att jag inte behöver äta.. nej... jag kan säga att jag har migrän... nej... jag kan.. ehmmm.."
Tankarna gick huvudet hela dagen men jag kom inte på något, tillslut beslöt jag mig för att bara säga nej rakt ut utan någon anledning när han frågar.
Kvällen kom och tiden rann ut.
Björnen sa "De har julevent ikväll och har julmat med glögg osv. vi går ner och anmäler dig till det kom nu!!"
"jaa..." sa jag tyst och blev sådär rädd att han skulle vässa ut sina björnklor och slita av mig huvudet.

Väl påväg till juleventet går tankarna att det är säkert mycket folk där som är lite yngre som jag kan socialisera mig med.
Jag stiger in i rummet med glögg i handen och ser runt omkring mig.
"50 år 67år 59år 50+ allihopa!" panik utbrister.
Bara män. Bara björnar, överallt..

Där satt jag, på min lilla stol omringad bland män som såg ut som björnar, som hade basröst och som var 50+ och kloka och visa och som bara skulle kunna äta upp mig.
Jag tror aldrig jag varit så tyst under en kväll som jag var, de såg så otäckt självsäkra ut och besserwessieraktiga ut.
Fördommar eller ej, men jag var bara rädd för dem..

Nu sitter jag på tåget hem, på väg till mina valpar som jag är trygg med.
Hejdå björnar!

Förresten tåget var 30 min försent, jag fick ingen tyst vagn och tåget är fyllt av barn som sjunger i 1000 decibel.
jag är lycklig, jag älskar kollektivtrafik!

04:45 ringde klockan, det varma täcket skulle av och kläderna på, frukost skulle lagas och sminket skulle läggas.
Ögonen och hjärnan var inte med. Är allt nedpackat till kursen som skall pågå i 3 dagar i Göteborg?
Jag rabblar upp allt i mitt huvud och antar att jag packat ner allt.
Klockan 5 på morgonen är inte allt glasklart direkt.
Efter mycket stök och en gnutta stress så satt jag inne i väntsalen och väntade tålmodigt på att tåget skulle komma 06:00 och ta mig till Göteborg.
Jag rabblar fortfarande upp hela listan med sakerna som jag måste ha dessa dagar ihopp om att skulle jag ha glömt något har jag fortfarande chans att få med det.
Jag avbryt i min lista jag rabblar av ett utrop från SJ:

"Tåg 7561 mot Göteborg är försenat och inkommer 06:20 vid spår 1A"
Jaha, jaja, 20 minuter hit och dit det hade jag väl kunna förväntat mig.
06:18
"Tåg 7561 mot Göteborg är försenat och inkommer 06:35 vid spår 1A"
Vafan, jaja.. jag hinner i tid iallafall.
06:33
"Tåg 7561 mot Göteborg är försenat och inkommer 06:50 vid spår 1A"
MEN ?! jaha.. det får väl gå.
06:48
"Tåg 7561 mot Göteborg är försenat och inkommer 07:10 vid spår 1A"
VAFAN!!

Det var väldigt varmt i väntsalen och jag hade en metro tidning i handen underhållningen av att se andra människor under denna tid var roande.
Men vetskapen om att jag skulle kunna sovit 1h längre gjorde att det började rycka i ögat.
jag gick alltså upp kl 05 och förväntade mig att sitta på ett tåg en timme senare.
ICKE!
Jag inser att jag aldrig mer ska lita på SJ och hädanefter boka ett tåg kl 05:00 och förvänta mig att det går 06:00.

Väl på tåget så får jag sitta bekvämt och brevid en pratglad dam som berättar för mig att hon ätit skumtomtar idag.
Jag nickar och ger henne ett leende och förväntar mig att hon ska förstå att den resterande resvägen vill jag att hon kniper igen.
Icke!
Damen vill så gärna berätta om att skumtomtar är egentligen inte hennes favorit men att hon blivit erbjuden dem av den andra trevliga damen i bistron och den pratglada damen brevid mig erbjuder sig att ta med några skumtomtar till mig när hon går och köper kaffe.
Jag tackar vänligt nej och slår upp min dator och stackars damen brevid mig inser att hon ska vara tyst.

Jag grubblar över varför jag inte valde en tyst vagn då jag hör barnaskrik bakom mig, jag vänder mig om och ser en svettig mamma som fortfarande inte fått av sig ytterkläderna på varken sig själv eller sin son.
Hon kämpar med att ta av ytterkläderna på sonen och svetten dryper då sonen motvilligt vill klä av sig då det är mer lockande att krypa runt bland sätena och låtsas att han är i ett rymdskepp.
Tanken slår mig igen, kommer jag någonsin att orka skaffa barn?

Jag återgår till min dator och märker snabbt att den vänliga pratglada damen somnat, skönt tänker jag men ändrar mig snabbt då jag hör att damen har lite problem med sin näsa.
Ett skarp piiip-ljud uppkommer då damen andas in..
Hon andas in genom näsan och det låter piiiiiiiip och när hon andas ut låter den bööörkkkk (snarkljud).

Jag som person mellan 06:00-08:30 är inte den anpassade personen, jag blir lätt irriterad.
Vilket gör att denna vänliga dam blir ett stort irritationsobjekt, stackars tant, hon som var så vänlig och erbjöd mig skumtomtar, här sitter jag och är arg på hennes näsa.

Efter många om och men så finner jag tillslut en ro bland barnaskrik, svettiga mammor och en snarkande dam och lutar mig tillbaka för en färd mot Göteborg.

Jag hoppas att min färd hem går i tid och jag ska banne mig se till att hamna i en tyst vagn.

såg filmen Cornelis i fredags - vilken film, vilken konstnär.
den var väldigt tragisk men ändå så fin på något vis.
Den filmen fick mig att tänka på skillnaden på då och nu.

Det känns på något vis att förr var det mer accepterat att bara göra som man ville.
ligga och dricka vin i en park eller arbeta arslet av sig och göra karriär.
Eller ha en blandning av det.

Idag känns det som att vi lever mer i en väldigt social och tryckt värld.
Det ligger i det undermedvetna att det är inte okej att ta ledigt från jobbet för att ligga i en park och dricka vin.
Du ska göra karriär, du ska se bra ut, helst ha massor med pengar och bo fint.
Det är liksom en undermedveten press som vi får av alla sociala medier så som facebook och bloggar.
Status uppdateringar som "precis landat i Paris(?) otroligt varmt" eller "Nytt jobb, kommer tjäna massa!!" "precis tränat världens jobbigaste pass" eller bloggar där alla bloggar om hur bra allt är.
Det gör att vi på något vis lever med ett undermedvetet som säger att vi också ska resa, skaffa nytt jobb, träna och helst ha ett fint liv.

Men hur är det egentligen, under ytan, utanför facebook och bloggvärlden?
Är det så vackert där?

Det känns som att förr på 60-70-talet var det mer okej, mer okej att inte lyckas med allt och göra lite så som man kände för så som passa en själv, sånt som du själv tyckte om.

Jag känner själv att jag bli påverkad av dessa fenomen.
Jag blir stressad när jag ser hur många som gör så mycket och hinner med saker och har "så kul" och jag själv vill också göra så!
Men jag ska lära mig att slå av mig sånt och börja bli fri från att påverkas!

Jag kan säga att just nu är allt fint med resa inplanerad, jobbet går bra och alltihopa men en annan sak kan jag avslöja och det är att jag inte tränat på 2 veckor för att jag inte orkar!! :-)



Hellre lycklig än lyckad!