asterisco

vad får mig att må bättre när jag är arg eller upprörd?

choklad, i alla lägen. mörk choklad.
om jag är förkyld är choklad min räddare.
om jag är ledsen så tröstar jag mig med lite choklad.
om jag är arg så hetsäter jag choklad.
haha, vilken tjockis va?

fast chokladen räcker inte alltid till.
oftast så ringer jag mamma och får råd och tips och tröst av henne.
hon finns där i alla lägen och jag är så glad att jag har en sån bra mamma som finns vid min sida.
hon förstår, stöttar och lägger armen om mig och då känner jag mig trygg och lycklig.

om inte mamma svarar så pratar jag med min sambo som också alltid finns vid min sida och alltid stöttar och lägger armen om mig.
om inte han är hemma så ringer jag min syster som alltid kommer med extremt bra råd, hon säger alltid bra saker och ger en ett nytt tänk.
om syrran inte vill svara så ringer jag en av mina fina vänner som också alltid är så underbar.

oftast så brukar det bli en kompott av alla fyra ingredienser.
först en bit choklad och ett samtal till mamma.
en till bit choklad och prata med sambon och sen äter jag upp halva kakan och ringer min syster som ger mig bra råd.
sen tillslut när jag vräkt i mig hela chokladen så ringer jag en av mina fina vänner för "the final touch" av råd och stöttning.

sen mår jag bra och är lycklig igen.

jag älskar er, mamma, anders, syster och mina fina vänner. & så klart marabou för er goda choklad!

Dag 12 - det här får mig att må bättre

http://emmadamm.blogg.se/

Följ min blogg med bloglovin

Ja, vad är det som upprör mig egentligen.
Det är inte mycket men inte lite heller.

Något jag kan bli så jävla förbannad över det är när folk bara står och glor på när något händer.
Om någon blir slagen, våldtagen, mördad eller det händer en olycka så står människor runt omkring och bara gapar.

Vad fan är ert problem? Ryck in, hjälp till!
Jag förstår att man blir rädd om någon står med en kniv eller något slår någon annan blodig, men bli inte handlingsförlamad.
Öppna munnen, ropa skrik, ringa polisen/hjälp, gör något NÅGOT åtminstonde.

Jag hade en vän som blev misshandlad framför en buss och bussen var fullsatt och det var inte EN ENDA som gjorde ett jävla piss.
Så ruttet, så lågt så det finns inte ord.
De var minst 10 personer på bussen, hade alla gått ut ur bussen eller i alla fall någon så hade misshandeln kanske inte gått så långt som den gick.

Enligt en forskning så säger de att om det är fler människor som bevittnar en olycka eller traumatisk händelse så är sannolikheten för att personer blir handlingsförlamade större än om det bara var 1-2 personer.
Det är ju också konstigt.
Jag skulle banne mig inte tveka en sekund, jag skulle skrika, vifta, ringa på hjälp – göra allt för att försöka stoppa bråk, mord, våldtäkt eller en olycka och jag skulle känna mig ännu säkrare om vi var flera personer.

Jag har stoppat två misshandel i mitt liv och jag tycker jag var modig!
Första gången jag gjorde det så åkte jag själv på en smocka så blodet spruta ur näsan MEN personen som blev misshandlad klarade sig och mår bra idag, om inte jag hade ryckt in så kanske han hade fått men för livet, vem vet? Ingen vet förrän man gör något.

Dag 11 - detta upprör mig

igårkväll skippade jag indoor walking och vi satte på oss skidorna och begav oss upp till storstenshöjden som öppnat "stora" backen på natursnö.
det var så skönt och bryta vardagen och dra iväg för lite skidåkning.
såklart blev det en kopp varm choklad med lite grädde på toppen också, men det brände vi snabbt bort.

jag tyckte jag var så duktig på mina "mad trix big mountain" (ja, de heter så!) skidor att jag försökte på mig ett hopp.
första gången gick det bra och jag landade fint, dock var jag stel i hela kroppen.
andra gången tänkte jag att jag skulle vara mjuk i kroppen och komma högre.

jävlar vad jag flög och jävlar vilken krashlandning, ena skidan åkte av och jag bara dunsta ner med huvudet före i snön.
jag kollar upp och ser att ingen sett mig, och sen kontrollera jag så alla ben var kvar och sen börja jag skratta så magen vek sig för det måste sett otroligt sjukt ut. synd att ingen såg mig och kunde skratta med mig.

nästa gång vi tog den sidan så tänkte jag att jag skulle undvika hoppet men insåg ganska snabbt att det fanns ingen annan väg att åka, så på hoppet igen. denna gång gick det bra.

idag är jag helt hängig, en tand som värker i hela jävla huvudet, en febrig kropp (tror jag) och ögonlock som vill falla ihop.
jag måste vila, jag måste ta det lugnt.
ikväll ska jag vila, jag ska sova och vila och inte göra någonting.

Kära årstiderna.

jag älskar dig vinter för att du bjuder på snö som lägger sig i backar så vi kan åka skidor och dricka varm choklad.
jag älskar dig vår för att vi får känna vårsolen slå i ögonen och se vackra blommor blossa upp.
jag älskar dig sommar för att vi får varmt vatten att bada i och får åka nercabbat och åka båt, att vi får vara lättklädda och grilla även om klockan är 23 på kvällen.
jag älskar dig höst för att du ger oss ett nytt luktsinne och vi får se alla färger på alla olika träd.
jag älskar dig sverige för att du bjuder på dessa fyra årstider och alla fyra olika känslor.

nu vill jag säga vi ses om ett år till vinter och säga hej till våren och känna att sommaren är på väg.

jag vill klä av mig vinterkläderna, jag vill tända grillen, jag vill använda mina nya vårskor, jag vill använda mina nya solbrillor, jag vill känna solen i ansiktet - välkommen vår, kom till mig nu!

alltså vad går denna lista ut på egentligen?
att man ska få ångest eller? haha.

det finns väl en del saker jag ångrar, en del saker jag ångrar mer, en del saker jag ångrar mindre.
men man kan liksom inte gå och ångra saker hela tiden utan man måste se framåt och försöka att ta de stegen rätt nästa gång så man slipper ångra sig.

jag kan ibland sitta och ångra att jag skolkade för mycket på högstadiet - men se, jag har lärt mig saker inom biologi nu.
jag kan även sitta och ångra att jag inte tog mig ur det stökiga förhållandet jag hade under tonåren - men se, jag klarade mig och  fick om inte annat mer skinn på näsan.
jag kan också ångra att jag inte åkte och jobbade i Barcelona efter studenten som planerat - men se, jag träffade världens bästaste kille och har rest mer än så idag med honom.

jag kan välja att sitta och ångra mig om massa dumma saker jag gjort mot andra eller mig själv, dumma beslut jag tagit eller misstag.
men jag väljer att se framåt istället och se vad jag lärt mig av misstagen, besluten, sakerna jag gjort så jag vet vad jag ska välja sen för att inte ångra mig, såra mig/någon annan, ta fel beslut.

livet är alldeles för kort för att sitta och ångra sig och blicka bakåt, jag tycker vi ska leva i nuet och tänka framåt.

dag 10 - detta ångrar jag

lördag i bilder, låt de prata för sig själva.


Började med långfärdskridskor


fest som spårade ur.


Ritz som hade goda drinkar..


men väldigt starka drinkar.

  
fyllekäk & bloggkändis på BK,
jag & mina kändisögon vrålar i kön "DET ÄR JU BOBBY, FRISÖREN"
Sen slänger jag mig över honom och ber honom analysera mitt nyklippta & nyfärgade hår.
Det fick VG så nu ska Hanna på fåfäng känna sig nöjd! :-)
Bobby får VG för trevligt bemötande trots att jag var jobbig & kön blev bara längre på BK.


Dagen efter låg vi i G&Ms soffa & lät ångesten flyta ut hela dagen.

Mitt favoritminne, ett favoritminne?
Det går inte, jag kan inte bara häva ur mig ett minne.
Jag har ju massor av minnen, mpb5 fester, greys kvällar, när jag & A träffades, när jag & J var ute på skumma äventyr, när jag & sofia krockade (det var faktiskt kul såhär i efterhand), alla gånger på kusten med båten, alla roliga saker i skolan, från barndomen och allt.

Det går inte att välja ETT.
jag kommer berätta ett favoritminne, men det finns 1000 till som jag skulle vilja skriva.

Det var lördag och klockan var 8 på morgonen, jag var 9år.
Pappa ropade att frukosten var klar, jag slet på mig ridkläderna och sprang ner för att äta frukost.
Varje lördag klockan 10 hade jag ridlektion, jag hade min älskade häst ML.
ML var den största hästen i ridklassen och det var bara jag som fick rida honom i den klassen för jag var så lång. Det var något väldigt speciellt för mig, ML var liksom som min häst, bara min eftersom jag fick rida honom efter lektionstid också.

Min mamma brukade alltid följa med till stallet, mamma har själv sprungit runt där som barnsben.
Idag var mamma sjuk, idag på denna speciella dag.
Mamma kunde inte följa med.
Denna dag var en speciell dag, för denna dag skulle vi ha balansövningar barbacka på hästen vilket betydde att vi behövde någon som kunde gå med hästen eftersom vi skulle stå, rulla och greja på hästen.
Pappa hade lovat att han skulle följa med.

Pappa skulle följa med till stallet, herregud.
Pappa är stark och cool, men när han är bland hästar tror jag faktiskt han blir lite nervös.
Vi åkte till stallet och jag gjorde iordning hästen medan pappa stod stilla brevid och tittade på.
Jag kände mig mer och mer nervös över att se pappa vara stel som ett kylskåp.
När vi gick ut till ridhuset så satte sig pappa på läktaren medan alla andra föräldrar var nere på banan och skulle hjälpa till. ”Du kan ju inte sitta på läktaren och glo när det är här nere du behövs” tänkte jag och ropade på pappa som tillslut gick nervöst ner på banan och tog tag i ML.

Nu var det dags att sitta upp, jag visste att min vita stora häst var känslig i ryggen så vi visste inte hur detta skulle gå, sparka bakut, stegra, slänga sig åt sidan eller bita pappa?
Tankarna gick runt i huvudet och jag slängde mig väl upp och vad händer..

ML ställer sig på bakbenen och slänger sig bakåt.
Jag håller mig kring halsen och vad gör pappa.
Han bara står där, han bara står helt stilla och kolla framåt och håller i.
Han säger ingenting, rör sig inte utan bara håller i och står lugnt och sansat och håller i.
ML sätter ner framhovarna och lektionen kan börja.

Jag minns att jag var så stolt över pappa och jag är det än idag.
Han var rädd, min häftiga coola starka pappa, men han var ändå helt lugn och löste situationen genom att behålla sitt lugn.
Därför detta är ett favoritminne är för att jag minns det som igår och jag tycker att min pappa var och är så jävla cool.

Dag 9 - Mitt favoritminne

egentligen tycker jag inte om att drömma.
jag tycker inte om att drömma bara för att jag är rädd.
egentligen är jag ganska feg av mig även om det inte märks.
jag är är rädd för att jag inte kan inse skillnaden mellan dröm och mål.
jag är rädd för att drömma för att jag är rädd att de aldrig går i uppfyllelse.
meningen med att drömma är ju att man ska drömma sig bort ovanför verkligheten.

jag har väl några drömmar som ligger och gror i bakhuvudet.
jag drömmer mig bort om framtiden, jag drömmer att jag ska ta mig långt i karriären, ha mitt fina hus som ser ut som Matildas föräldrars gamla hus, det ska vara modernt inrett fast med lantlig känsla.

en dröm som ligger mig nära är att få resa också, jag skulle vilja åka runt precis som julia roberts i eat pray love.
känns så töntigt, men jag skulle vilja göra en sån resa.
jag drömmer om att få upptäcka och leva.
jag drömmer om att jag sitter tillsammans med mina vänner i framtiden och skrattar precis som nu.

jag drömmer om en egen häst, ett vitt stall med några inhyrda hästar också.
det ska vara en arab med 1,78 i mankhöjd, svart ska den vara. jag ska ha egen ridbana också.

jag drömmer mycke om framtiden och jag är mest rädd att inget ska slå in.
men en dröm ska ju bara vara en dröm, jag ska nog börja drömma mer.

Dag 8 - mina drömmar

Micaela till taxichauffören "du kanske kan tjepa ihop den här 100-lappen själv!"




Lördagens bravader.

Då ska detta handla om mina syskon, men jag ändrar till min syster för jag har bara ett syskon.

Johanna, älskade Johanna.
Min syster är 10 år äldre än mig, när jag var liten så fanns hon alltid vid min sida.
När jag blev äldre och även J blev äldre så flydde hon landet.
Hon åkte utomlands direkt efter studenten nästan och var borta i evigheternas evighet och jag hann växa upp att bli en tonåring.

När hon kom tillbaka så kände vi ju inte varandra, min syster hade gått från tonåring till vacker kvinna och jag från liten flicka till jobbig 14-åring.
Vi började om och lärde känna varandra för dem vi var och vi insåg ganska snabbt att vi är så lika, klart vi är lika vi är samma kött och blod.

idag så är vi ihopsatta, vi vet allt om varandra vi hörs flera gånger i veckan och ses så ofta vi kan.
vi ringer varandra om vi är glada, ledsna, ser en kändis, behöver smakråd, sminktips, låna kläder, snacka skit eller bara fråga hur det är.
utan min syster vore jag ingenting, min syster betyder så himla mycket för mig, hon har hjälpt mig i alla möjliga situationer och ställt upp, hon har lärt mig en massa och kommer alltid fortsätta göra det.
min syster är mer än bara syster, hon är min närmaste vän också.

tanken av att vi har samma gener i oss och att vi är syskon värmer mig för denna person skulle jag aldrig klara mig utan - hon är bäst!

Dag 6 - Min syster


jag älskar dig <3

Tro, jag tycker sånt är jobbigt att prata om och är för mig extremt ångestframkallande, så detta inlägg kommer för mig vara jobbigt.
Ni kanske undrar varför jag tycker det är så jobbigt?
Jag tycker det är jobbigt för att jag har ingen tro, jag har ingenting som jag tror på.
Självklart tror jag på mina vänner, min sambo, familj och mig själv etc. etc.

Men jag antar att detta ska handla om en tro som tex. gud.
Jag kan inte säga att jag absolut inte tror på gud  eftersom jag pratar om gud just nu så finns det ju en gnutta tro någonstans i mig.
Men det finns mer tvivel och frågetecken än tro.

Jag tycker jag själv är besvärlig som alltid måste ha bevisning och säkra svar än att bara låta mig själv tro något.
det vore så mycket skönare om jag inte gick runt med massor av frågetecken och istället hade något att tro på.
Jag tycker ordet tro är fint och jag är avundsjuk på dem som har något att tro på.

Eftersom jag inte har någon tro så väljer jag att tro på det som händer runt omkring mig, tex. karma och ödet.
Jag tror att allt har en mening och även ”what comes around goes around”.
Vi  är ju alla så olika men ändå väldigt lika och jag tror att alla har någon typ av mening här, något som den personen är till för.
Är du en olycksfågel, ja då är det så. Är du tursam, då är det så. Fick du ett jobb av slump som du gillar, ja då var det meningen. Träffade du någon som hjälpte dig, då var det också mening.  Etc.

Vad vet jag, jag bara tror.

Dag 5 - Min tro

När jag var liten då hade jag en bästa vän, vi satt ihop och ingenting kunde splittra oss.
visst vi bytte bästisar ibland och en gång när jag var liten så skulle min bästa vän åka med en annan tjej hem efter skolan och jag skulle till fritids, precis innan min bästa vän lämna mig sa hon ”jag är bästis med M nu”
jag blev så förstörd och förkrossad och grät så mycket på fritids att fritidsfröken fick ringa till min bästa vän och ”tvinga” henne att bli bästis med mig igen.
haha, vad sa vi om envisheten – vill man ha det då ska man fan få det!

I dagsläget kan jag inte säga att jag har en bästa vän för jag har så himla många fina vänner, vissa står mig nära och andra står mig närmare.
jag älskar mina vänner och de är bäst på att ge mig bra energi och jag hoppas jag ger dem bra energi, vi finns för varandra och det är så det ska vara.

men en bästa vän, det stadiet har jag lämnat.
och om du som läser detta, är en av mina vänner och känner dig som min bästa vän så är du det.
har du den känslan så är du säkert en av mina bästaste bästa vänner!



Dag 04 - Min bästa vän!

Enligt svenska akademins ordbok så betyder kärlek ”En stark känsla. Böjelse för någon med en önskan om föremålets lycka och välgång. Glädje och tillfredställelse över att befinna sig i denna persons närhet och göra honom eller henne till lags, innerlig tillgivenhet”

Det svarar väl ganska sådär bra på vad kärlek är.
Kärlek för mig går dock inte att skriva i ord, det är väl ganska likt svenska akademins fina översättning av känslan men ändå inte.

Kärlek för mig är så olika i olika situationer.
Jag känner en stor kärlek för min familj, en oändlig kärlek som aldrig kommer ta slut.
Men det är ju inte sån kärlek som pirrar i magen så fort jag ser dem, utan bara en kärlek som gör mig varm kring hjärtat.
När det gäller kärlek gentemot mina vänner så är det också en varm känsla i hjärtat och en känsla av att jag alltid vill vara med dem och finnas för dem.
Kärlek mot min pojkvän är pirr i magen och hög puls och också en sån där oändlig kärlek som man tror aldrig kommer ta slut.
Man har ju kärlek gentemot sina djur också, fast inte pirr kärleken då utan mera en tillfredställelse att finnas i deras närvaro.

Obesvarad kärlek och olycklig kärlek är en typ av kärlek.
som är helt åt helvete och så tråkig.

Kärlek finns ju runtomkring en hela tiden, på olika sätt och vis och den besvaras på olika sätt och vis också.

Kärlek kan vara svårt och komplicerat men ändå så lätt och underbart.
Kärlek är vad du vill att det ska vara - det behöver inte pirra i magen hela tiden bara för att vara kärlek.
Kärlek är den känslan du känner, låt den känslan vara kärlek.

dag 3 - vad är kärlek

vad fan är det för fel på människor?
det är så onödigt att vara otrevlig.
var förbi bolaget förut för att inhandla svagdricka till kvällen & framför mig i kön står en äldre man.
när det är hans tur att betala fungerar inte kortet, eller det fungerar men han sätter i det åt fel håll gång på gång på gång.

kassörskan försöker hjälpa och förklara medan gubben motvilligt tar emot hjälpen och vrider sitt kort åt andra hållet igen som är fel.
tillslut så typ skriker gubben "men vafan, då får ni väl ta mina kontanter då"
damen svarar "nej, men det går om du tar chippet uppåå...."
"tyst med dig, det funkar ju ändå inte" och sen slänger han fram kontanter och går och ska packa i.
"du kan ta dom där jävla små mynten"

jag tycker så synd om såna människor som känner att de måste vara otrevliga och bara tro att andra gör fel.
det är så onödigt, stackars damen i kassan kanske hade haft en bra dag sen kommer den där gubben och bara förstör!

jag är inte heller trevlig varje dag men jag försöker åtminstonde!

ikväll kommer jag iallafall inte behöva försöka för ikväll kommer ett leende på mina läppar finnas hela tiden då jag får träffa fina vänner!





dessa tjejer + ett helt gäng till med brudar, josse, jonna, sandra, karro mfl mfl.. tonight's gonna be a good night! :)

MakeUp store är nog det absolut bästa sminket, sen kan  ju H&Ms egna saker slinka ner lätt i sminkväskan också.

Elin hämtade ut sina glasögon också, de var så snygga.
Nu funderar jag på att sluta använda linser & övergå till glajjer istället.
& det innebär ju att man måste ha ett par nya!


Dessa åker på framför tvn och på helgerna och bakisdagar, haha. väl använda..

Nu är rasten slut & dags att jobba lite!

tjoflöjt!