asterisco

Tro, jag tycker sånt är jobbigt att prata om och är för mig extremt ångestframkallande, så detta inlägg kommer för mig vara jobbigt.
Ni kanske undrar varför jag tycker det är så jobbigt?
Jag tycker det är jobbigt för att jag har ingen tro, jag har ingenting som jag tror på.
Självklart tror jag på mina vänner, min sambo, familj och mig själv etc. etc.

Men jag antar att detta ska handla om en tro som tex. gud.
Jag kan inte säga att jag absolut inte tror på gud  eftersom jag pratar om gud just nu så finns det ju en gnutta tro någonstans i mig.
Men det finns mer tvivel och frågetecken än tro.

Jag tycker jag själv är besvärlig som alltid måste ha bevisning och säkra svar än att bara låta mig själv tro något.
det vore så mycket skönare om jag inte gick runt med massor av frågetecken och istället hade något att tro på.
Jag tycker ordet tro är fint och jag är avundsjuk på dem som har något att tro på.

Eftersom jag inte har någon tro så väljer jag att tro på det som händer runt omkring mig, tex. karma och ödet.
Jag tror att allt har en mening och även ”what comes around goes around”.
Vi  är ju alla så olika men ändå väldigt lika och jag tror att alla har någon typ av mening här, något som den personen är till för.
Är du en olycksfågel, ja då är det så. Är du tursam, då är det så. Fick du ett jobb av slump som du gillar, ja då var det meningen. Träffade du någon som hjälpte dig, då var det också mening.  Etc.

Vad vet jag, jag bara tror.

Dag 5 - Min tro