asterisco

Tre tjejkompisar och jag samt två glas rosé börjar ämnet kärlek, vänskap och känslor.
Tre ämnen som berör varandra.
Vi bubblar i munnen på varandra, drar snabba sammanfattningar om vart vi själva står i livet gällande just de tre ämnen, kärlek, vänskap och hur känslorna känns.

Den ena vännen berättar om sin sambo, den andra berättar om sin nyfunna glöd, den tredje berättar om killen hon i smyg är väldigt kär i och den fjärde berättar om sina känslor för sommaren.

I stundens hetta känns allt bra för alla oss, vi berättar om besvikelser, killen som sårat, irritationer och frustrationer, vi ger varandra råd och stöd, vi klagar på den personen som gjort en av vännerna illa och vi blir irriterade ihop samtidigt som vi skakar av oss detta och fortsätter berätta om de roliga sakerna.

I stundens hetta ligger känslorna och problemen uppe på bordet och vi fördelar dem mellan varandra och hjälps åt att känna och reda ut dem tillsammans.

Några glas rosé senare är vi taggad på livet och vi kramas hejdå och säger att vi ses och hörs snart igen och vi alla går åt varsitt håll, två stycken beger sig hem till deras stad, en beger sig hem till sin sambo och den fjärde beger sig hem till sin nya fina lägenhet.
Med nya tankar, känslor som vänts på, råd som man har i bakhuvudet och en plan för att kunna hantera problem, en plan inför sommaren, en ny glöd, ett nytt tänk och ack så peppade.

Vad vore livet utan er?
Här finns inget dolt, alltid lägger vi upp allt på bordet och alltid finns vi där.

 

tiden flyger alldeles för fort förbi och jag hatar att tänka på att saker man gjort inte kommer hända/komma igen.
jag och en vän pratar om gamla lärare och jag blir så sur på mig själv att jag inte uppskattade dem mer, att vi inte hylla dem.

jag hoppas att vår kära Bengt hör det vi pratar om.
Han gav oss verkligen en speciell uppväxt som inte andra lärare gav alls, han gav alla oss sin uppmärksamhet på olika sätt.
Vet att en annan elev från Kumla flyttade till Åbytorp (vet inte hur långt det är emellan men kanske 4-5km?) och börja i vår klass, han tyckte det var hel flummigt och ville inte fortsätta i vår klass.

Varje dag när vi kom till skolan så ställde vi oss upp och sa godmorgon till alla innan vi satte oss ner i bänkarna.
Och varje dag när vi skulle gå därifrån så sa vi alltid tack för idag och hejdå och då sa alltid Bengt till oss
"Kom ihåg att just du är unik på detta jordklot, ingen i hela världen är precis som du"
Det har etsatt fast i huvudet och jag tycker det är så fint sagt på något vis.
Varje morgon lästa han några kapitel ur en bok, en bok som jag alltid kommer minnas väl är Nils Holgersson, när han läste den boken då slutade jag rita och lyssnade på hans mörka röst och hans inlevelse i boken.

Han var så speciell, han var frilufts människa och kunde avbryta en lektion och gå ut i skogen med oss, sätta oss ner där och så lyssnade vi på fåglarna medan han lärde oss hur man kokar björk-te på stormkök.
Vi fick plocka blommor och äta harsyra, vi fick bygga kojor och äta skogs-lakrits, vi fick resa tält och spana på älgar, vi paddla kanot och tog jägarsnus (någon slags choklad blandning).

Bengt orkade med oss, den bråkiga klassen med två killar som ständigt bråka, jag och Jossan som alltid satt och pratade, de där tjejerna som utmanade allt som gick och trots alla prövningar så orkade han och han gav oss så mycket uppmärksamhet och han gav varje person, varje individ ett minne, en känsla och kraft.
Trots att alla skrek rakt ut när vi skulle lära oss någon jäkla fransk låt (a mu lette tjutta toalette vet jag att jag och J sjöng istället för rätt) så gav han aldrig upp, han fanns där!

Tack Bengt för den fina uppväxt du gav oss på Stene!
Vi saknar dig och tänker på dig i himlen!

På högstadiet kom Anita och tog hand om oss och var med om ungefär samma sak men hon kämpade och gjorde allt för oss också.
och nu ska jag banne mig åka tillbaka till Vialundskolan och krama om Anita och säga tack innan det är försent.

fick ett litet e-card av en fin vän, detta fick mig att skratta & även känna igen mig lite.. haha.

 

jag orkar fan inte mer..
Jävla dödsbesked jämt..
Jämt ska man behöva sörja. 
På riktigt, första gången jag hörde ett dödsbesked För flera flera år sen då gick till såhär:

Karin ringer mig 02:45 och skriker i telefon: har du xxx nummer?! Han har på riktigt misshandlat T!!!
Jag tror detta enbart är fylla & somnar om, dagen efter sätter pappa på radion & se säger "16 åring sparkad till döds" jag förstår att det är T..
Sen dess har det fortsatt..

I alla år har någon nära droppat av, och det är mer än en hand.

Och nu... Bengan.. Bengt som fostrat mig, som sagt till mig sen 90-talet att ja är unik att alla är unika, och som tagit med mig på alla sjukaste fritidsäventyr, trots att jag & Jossan sjöng elaka saker om hans hund så gav han en klass på 20 personer all sin uppmärksamhet & kärlek!
Jag är så ledsen att livet ska ta slut, jag vill inte att livet ska ta slut!!

Vad händer sen?!?

Jag saknar er allihopa!
& tills min dag är kommen kommer jag uppskatta, älska och finnas för dom vackra människor som är i liv just nu!

Men tills dess, nu får det vara nog.. Ingen mer får dö, punkt slut!!!

 

Min vän Ronja är duktig, hon är så klok och har mycket bra åsikter och tankar.
Och äntligen har jag fått min vän Ronja att börja publicera sina krönikor och även kanske knåpa nya, hennes verk måste ses! Kolla in hennes blogg: http://ronjamari.blogspot.com/
Hon är otroligt duktig på att skriva och ofta kan man känna igen sig lite i det hon skriver och fastnar! 

Detta är en av mina favoriter som handlar om facebook:

vad är det jag ser? ingen Lars Winnerbäck till Örebro iår?
jag avlider, krymper, sjunker och fäller en tår.

Lars, kära Lars Winnerbäck - jag älskar dig!
Det är instrument, det är vacker röst, det är svåra texter.

När jag från början hörde Lasse, hans första album så tyckte jag "vafan, inte en Håkan Hellström till med svåra texter. jag orkar inte"
Något halvår - år senare så tog det slut mellan min och min dåvarande, jag lyssnade på P3 och hörde låten "varning för ras" tårarna började spruta, känslorna vällde fram.

Albumet för dig från 2001 blev till en terapi skiva.
Så fort jag kände mig ledsen men tårarna och känslorna ville inte riktigt komma fram så satte jag på skivan och lät allt komma ur.

Senare så upptäckte jag äldre album och även de nya och tyckte att nästan alla låtar passade in på olika sitautioner i livet, glad, lycklig, ledsen, sorg, fest och så vidare.
Man älskar sånt man känner igen sig i, eller hur?

Lars Winnerbäck fanns alltid med på alla skivor, alla playlist och alla mp3:or.
Både upptempo låtar till träning som dunkla rum till för dig låten.

2004 var jag på första konserten.
2005 andra, 2006 tredje, 2007, 2008, 2009 osv osv.

Lasse finns fortfarande med på spotifylistan, i mobilen, i mp3:n, i bilen - överallt.
och än idag kan jag lyssna på Varning för ras och känna de känslorna som jag kände då.
Än idag kan jag känna röken, ölen, tältsunket från när vi hade allsång på Peace and love och sjöng kom änglar med Putte.

Men jag dör om jag inte får uppleva Winnerbäck snart, jag behöver dig nu!

ett av de bästa minnen i livet.
Vi var på P&L och Lars Winnerbäck var inte med på spelningschemat (besviken!!) och jag och Rusk var på 21:an bar och draack några öl.
När vi sitter där går det förbi en man i luva, solbrillor och sjal.
Rusk säger "det där var Winnerbäck"
Jag: "aldrig"
Rusk: "ska vi slå vad, den som har fel bjuder på en öl"

Vi gick i kapp honom i lobbyn på hotellet, DET VAR HAN, jag dog, jag blev stum, jag grät, jag skratta, jag tog en autograf, jag fick en puss på kinden, jag tog ett kort.

Så sa han "jag ska ha en överraskningsspelning kl 19 på lilla scenen men säg ingenting till någon"
Hur i helvete hade han förvänta sig att jag inte skulle kunna säga något när jag är helt uppspelt och euforisk över att träffa honom?
jag försökte vara tyst i några timmar sen dog jag.

iallafall, det var bästa spelningen jag varit på.
jag och rusk stod och grät till några låtar. haha.. töntar som vi är!

anyway, Lasse - jag älskar dig!

många av mina vänner har träffat honom, dom.
jag har hans autograf, jag tittar på varje avsnitt, jag avgudar denna lugna, roliga, extremt konstiga man.
men jag har aldrig mött honom.. jag måste få göra det, jag måste ta mig till Ullared, jag måste få uppleva.

jag drömmer mardrömmar jämt, typ.
har funderat på vad det kan bero på, min sambo gillar ofta att se skräckfilmer och thrillers.
kanske det som gör att jag får sådana ohärliga och osmakliga panikdrömmar?

nu två sex and the city avsnitt, en chickflick film och en romantsik disneyfilm (enchanted) senare så tänker jag att jag borde inte drömma mardrömmar inatt.

kan det vara så att A vill att se skräck med avsikt?
då jag alltid vill bli omhållen hela natten när vi sett skräck..

länge leve romantiska disney filmer och drömmar om "happily ever after"!