asterisco

vad är det jag ser? ingen Lars Winnerbäck till Örebro iår?
jag avlider, krymper, sjunker och fäller en tår.

Lars, kära Lars Winnerbäck - jag älskar dig!
Det är instrument, det är vacker röst, det är svåra texter.

När jag från början hörde Lasse, hans första album så tyckte jag "vafan, inte en Håkan Hellström till med svåra texter. jag orkar inte"
Något halvår - år senare så tog det slut mellan min och min dåvarande, jag lyssnade på P3 och hörde låten "varning för ras" tårarna började spruta, känslorna vällde fram.

Albumet för dig från 2001 blev till en terapi skiva.
Så fort jag kände mig ledsen men tårarna och känslorna ville inte riktigt komma fram så satte jag på skivan och lät allt komma ur.

Senare så upptäckte jag äldre album och även de nya och tyckte att nästan alla låtar passade in på olika sitautioner i livet, glad, lycklig, ledsen, sorg, fest och så vidare.
Man älskar sånt man känner igen sig i, eller hur?

Lars Winnerbäck fanns alltid med på alla skivor, alla playlist och alla mp3:or.
Både upptempo låtar till träning som dunkla rum till för dig låten.

2004 var jag på första konserten.
2005 andra, 2006 tredje, 2007, 2008, 2009 osv osv.

Lasse finns fortfarande med på spotifylistan, i mobilen, i mp3:n, i bilen - överallt.
och än idag kan jag lyssna på Varning för ras och känna de känslorna som jag kände då.
Än idag kan jag känna röken, ölen, tältsunket från när vi hade allsång på Peace and love och sjöng kom änglar med Putte.

Men jag dör om jag inte får uppleva Winnerbäck snart, jag behöver dig nu!

ett av de bästa minnen i livet.
Vi var på P&L och Lars Winnerbäck var inte med på spelningschemat (besviken!!) och jag och Rusk var på 21:an bar och draack några öl.
När vi sitter där går det förbi en man i luva, solbrillor och sjal.
Rusk säger "det där var Winnerbäck"
Jag: "aldrig"
Rusk: "ska vi slå vad, den som har fel bjuder på en öl"

Vi gick i kapp honom i lobbyn på hotellet, DET VAR HAN, jag dog, jag blev stum, jag grät, jag skratta, jag tog en autograf, jag fick en puss på kinden, jag tog ett kort.

Så sa han "jag ska ha en överraskningsspelning kl 19 på lilla scenen men säg ingenting till någon"
Hur i helvete hade han förvänta sig att jag inte skulle kunna säga något när jag är helt uppspelt och euforisk över att träffa honom?
jag försökte vara tyst i några timmar sen dog jag.

iallafall, det var bästa spelningen jag varit på.
jag och rusk stod och grät till några låtar. haha.. töntar som vi är!

anyway, Lasse - jag älskar dig!