asterisco

 jag vill att du ska må bra, jag mår inte bra när du inte mår bra, kan vi må bra.

 

 

det finns ingen kärlekshistoria, det finns fan ingen "happy ever after", det finns uppenbarligen bara massa skillsmässor och breakups.

för ett par år sedan skrev jag ett inlägg om evig kärlek, att jag trodde på den och att den finns.

jag tar tillbaka det. jag håller med min vän nu som argumentera emot mig då.

 

jag vill tro att evig kärlek och att folk håller ihop.

att man träffar den rätta tillslut som man håller ihop med för evigt, tills döden skiljer dem åt.

men jag tror det är ett fåtal som hittar det, jag tror det är ett fåtal människor som på riktigt är lyckliga.

 

men det kan ju inte vara ett evigt sökande?
man måste ju någon gång hitta den rätta, den som man kompletterar sig med, den som prioriterar en, den som älskar en och vill hålla livet ut.

 

den enda teorin jag har om evig kärlek för att de ska hålla är som ovan, man ska komplettera varandra, älska som det var sista dagen i livet, uppskatta varandra, inte ta för givet och viktigast av allt - inte hålla på och förändra varandra utan förändras och utvecklas tillsammans - vara sig själv - ingen konstandning.

 

ska jag fortsätta tro på evig kärlek eller bara inse att verkligheten inte är så?

 

låter otroligt bitter nu och jag känner knappt igen mig, men jag tänker så mycket på alla i min omgivning just nu, allt som händer runt omkring dem.
jag önskar jag kunde ha flera axlar, flera kramar och mer råd att ge.

 

 

 

tills döden skiljer oss åt.