asterisco

tiden flyger alldeles för fort förbi och jag hatar att tänka på att saker man gjort inte kommer hända/komma igen.
jag och en vän pratar om gamla lärare och jag blir så sur på mig själv att jag inte uppskattade dem mer, att vi inte hylla dem.

jag hoppas att vår kära Bengt hör det vi pratar om.
Han gav oss verkligen en speciell uppväxt som inte andra lärare gav alls, han gav alla oss sin uppmärksamhet på olika sätt.
Vet att en annan elev från Kumla flyttade till Åbytorp (vet inte hur långt det är emellan men kanske 4-5km?) och börja i vår klass, han tyckte det var hel flummigt och ville inte fortsätta i vår klass.

Varje dag när vi kom till skolan så ställde vi oss upp och sa godmorgon till alla innan vi satte oss ner i bänkarna.
Och varje dag när vi skulle gå därifrån så sa vi alltid tack för idag och hejdå och då sa alltid Bengt till oss
"Kom ihåg att just du är unik på detta jordklot, ingen i hela världen är precis som du"
Det har etsatt fast i huvudet och jag tycker det är så fint sagt på något vis.
Varje morgon lästa han några kapitel ur en bok, en bok som jag alltid kommer minnas väl är Nils Holgersson, när han läste den boken då slutade jag rita och lyssnade på hans mörka röst och hans inlevelse i boken.

Han var så speciell, han var frilufts människa och kunde avbryta en lektion och gå ut i skogen med oss, sätta oss ner där och så lyssnade vi på fåglarna medan han lärde oss hur man kokar björk-te på stormkök.
Vi fick plocka blommor och äta harsyra, vi fick bygga kojor och äta skogs-lakrits, vi fick resa tält och spana på älgar, vi paddla kanot och tog jägarsnus (någon slags choklad blandning).

Bengt orkade med oss, den bråkiga klassen med två killar som ständigt bråka, jag och Jossan som alltid satt och pratade, de där tjejerna som utmanade allt som gick och trots alla prövningar så orkade han och han gav oss så mycket uppmärksamhet och han gav varje person, varje individ ett minne, en känsla och kraft.
Trots att alla skrek rakt ut när vi skulle lära oss någon jäkla fransk låt (a mu lette tjutta toalette vet jag att jag och J sjöng istället för rätt) så gav han aldrig upp, han fanns där!

Tack Bengt för den fina uppväxt du gav oss på Stene!
Vi saknar dig och tänker på dig i himlen!

På högstadiet kom Anita och tog hand om oss och var med om ungefär samma sak men hon kämpade och gjorde allt för oss också.
och nu ska jag banne mig åka tillbaka till Vialundskolan och krama om Anita och säga tack innan det är försent.