asterisco

Mitt favoritminne, ett favoritminne?
Det går inte, jag kan inte bara häva ur mig ett minne.
Jag har ju massor av minnen, mpb5 fester, greys kvällar, när jag & A träffades, när jag & J var ute på skumma äventyr, när jag & sofia krockade (det var faktiskt kul såhär i efterhand), alla gånger på kusten med båten, alla roliga saker i skolan, från barndomen och allt.

Det går inte att välja ETT.
jag kommer berätta ett favoritminne, men det finns 1000 till som jag skulle vilja skriva.

Det var lördag och klockan var 8 på morgonen, jag var 9år.
Pappa ropade att frukosten var klar, jag slet på mig ridkläderna och sprang ner för att äta frukost.
Varje lördag klockan 10 hade jag ridlektion, jag hade min älskade häst ML.
ML var den största hästen i ridklassen och det var bara jag som fick rida honom i den klassen för jag var så lång. Det var något väldigt speciellt för mig, ML var liksom som min häst, bara min eftersom jag fick rida honom efter lektionstid också.

Min mamma brukade alltid följa med till stallet, mamma har själv sprungit runt där som barnsben.
Idag var mamma sjuk, idag på denna speciella dag.
Mamma kunde inte följa med.
Denna dag var en speciell dag, för denna dag skulle vi ha balansövningar barbacka på hästen vilket betydde att vi behövde någon som kunde gå med hästen eftersom vi skulle stå, rulla och greja på hästen.
Pappa hade lovat att han skulle följa med.

Pappa skulle följa med till stallet, herregud.
Pappa är stark och cool, men när han är bland hästar tror jag faktiskt han blir lite nervös.
Vi åkte till stallet och jag gjorde iordning hästen medan pappa stod stilla brevid och tittade på.
Jag kände mig mer och mer nervös över att se pappa vara stel som ett kylskåp.
När vi gick ut till ridhuset så satte sig pappa på läktaren medan alla andra föräldrar var nere på banan och skulle hjälpa till. ”Du kan ju inte sitta på läktaren och glo när det är här nere du behövs” tänkte jag och ropade på pappa som tillslut gick nervöst ner på banan och tog tag i ML.

Nu var det dags att sitta upp, jag visste att min vita stora häst var känslig i ryggen så vi visste inte hur detta skulle gå, sparka bakut, stegra, slänga sig åt sidan eller bita pappa?
Tankarna gick runt i huvudet och jag slängde mig väl upp och vad händer..

ML ställer sig på bakbenen och slänger sig bakåt.
Jag håller mig kring halsen och vad gör pappa.
Han bara står där, han bara står helt stilla och kolla framåt och håller i.
Han säger ingenting, rör sig inte utan bara håller i och står lugnt och sansat och håller i.
ML sätter ner framhovarna och lektionen kan börja.

Jag minns att jag var så stolt över pappa och jag är det än idag.
Han var rädd, min häftiga coola starka pappa, men han var ändå helt lugn och löste situationen genom att behålla sitt lugn.
Därför detta är ett favoritminne är för att jag minns det som igår och jag tycker att min pappa var och är så jävla cool.

Dag 9 - Mitt favoritminne