asterisco

igårkväll skippade jag indoor walking och vi satte på oss skidorna och begav oss upp till storstenshöjden som öppnat "stora" backen på natursnö.
det var så skönt och bryta vardagen och dra iväg för lite skidåkning.
såklart blev det en kopp varm choklad med lite grädde på toppen också, men det brände vi snabbt bort.

jag tyckte jag var så duktig på mina "mad trix big mountain" (ja, de heter så!) skidor att jag försökte på mig ett hopp.
första gången gick det bra och jag landade fint, dock var jag stel i hela kroppen.
andra gången tänkte jag att jag skulle vara mjuk i kroppen och komma högre.

jävlar vad jag flög och jävlar vilken krashlandning, ena skidan åkte av och jag bara dunsta ner med huvudet före i snön.
jag kollar upp och ser att ingen sett mig, och sen kontrollera jag så alla ben var kvar och sen börja jag skratta så magen vek sig för det måste sett otroligt sjukt ut. synd att ingen såg mig och kunde skratta med mig.

nästa gång vi tog den sidan så tänkte jag att jag skulle undvika hoppet men insåg ganska snabbt att det fanns ingen annan väg att åka, så på hoppet igen. denna gång gick det bra.

idag är jag helt hängig, en tand som värker i hela jävla huvudet, en febrig kropp (tror jag) och ögonlock som vill falla ihop.
jag måste vila, jag måste ta det lugnt.
ikväll ska jag vila, jag ska sova och vila och inte göra någonting.