Vad ska jag tro på?
Eller egentligen är jag inte rädd, jag bara vill inte.
Jag vill inte dö!
Döden för mig är djupt ångestframkallande.
Varför?
För jag inte vet vad som händer efter döden.
Ingen vet det, inte en jävel vet vad som händer efter döden.
Men man kan tro, tro på det man känner känns rätt.
jag söker, hela tiden efter något jag kan tro på.
Tror jag att vi finns runt omkring oss och lever i energier efter? Att vi finns fast inte fysiskt?
Till viss del tror jag det.
Kommer vi till himlen och där finns phiadephia ost och alla är där och har det bra?
nej, det tror jag faktiskt inte, vad då himmelen?
Tror jag att vi är en molekyl just nu och när vi dör så är det bara en molekyl som dör och allt tar slut for ever?
Till ganska stor del tror jag det.
Det är så sjukt och tänka på döden eller det som händer efter döden.
Tänk dig att varje sekund/minut som du läser detta aldrig någonsin mer kommer igen! ångest..
Och så blir det, det blir aldrig mer någon cheeseburgare, det blir aldrig mer någon resa, inga pussar, inga kramar, ingen jul, ingen sommar.
Även om vi skulle gå på repeat och leva om samma liv om och om och om igen då kommer vi ju ändå inte ihåg det gamla och jag kommer ha samma dödsångest igen.
Alla minnen suddas ut..
Det här är för djupt för mig och tänka på, jag blir mest stressad och vill hinna med så mycket som möjligt, fan man kan ju dö imorgon så är allt poff borta!
Vad tror ni händer när man dör?
Hjälp mig att hitta något att tro på!
Du verkar vara en tänkare, precis som jag. Tack för din uppmuntrande kommentar ang att inte vilja sätta sina barn till denna jord. Det är sant att man blir stark av att gå igenom saker och man måste gå igenom saker på denna jord, för att utvecklas. Men det kommer alltid att smärta trots allt, särskilt när det gäller ens barn.
Jag tror inte att någon annan kan bestämma vad du ska tro på, men det verkar som att du vill trå på NÅGOT, men varför? Är du rädd för döden? Jag måste säga en sak, jag är inte särskilt rädd för att detta liv en dag tar slut, att jag inte ska hinna allt jag vill osv, fy för att leva under sån press. Men jag tror på ett liv efter detta så därför är jag ganska lugn. Och jag menar, det kommer nog aldrig att skada mig att jag tror så, för det gör mig bara lugn inombords och det är ju bra. Jag tror faktiskt på Gud och himlen. Men inte på himlen i den mening som man pratar om idag, att man sitter på ett moln och dinglar med benen. Utan på ett himlen som en plats som ngt liknande som denna fast helt utan ondska, hat och problem. Som en plats helt med frånvaron av sådant. Men fullt av kärlek och glädje. Jag tror också på evigheten och den känns ok då jag tror att vi inte kommer att vilja dö. Det är ett helt annat liv där vi inte tänker och känner som vi gör idag. Visst låter det konstigt att tro på ngt så "gammalt" som Gud och bibeln. Men det känns lite väl B att tro på tomten... Jag kan tyvärr inte hjälpa dig, du får förtsätta söka. Men fundera över var du tror att du kommer ifrån, tror du att du bara kom till pga av evolutionen? Jag menar, hur uppmuntrande är det? Då kom man till av en slump utan ngn betydelse. Jag tror att jag är skapad av Gud och därför är planerad, tilltänkt, efterlängtad och viktig=)
Lycka till kära du och trevlig helg!!
ush och fy Sarah :S någon annan där ute som tänker precis som jag om döden! jag DÖR om jag dör.. VILL INTE!! Det är den mest skrämmande tanken som finns! vad händer sen? vill inte ens veta egentligen.. önskar man kunde leva för evigt eller att man VISSTE vad som väntade... bläää för döden :( <3
