argsint, aggression, avreaktion, aggressiv, arg.
förbannad, förjävlig, förargad.
reaktion.
ihelgen bevittnade jag och M en väldigt arg kvinna, vi satt på balkongen och hörde någon som skrek högt, argt och var väldigt frustrerad.
det gjorde ont i hela min kropp av att höra henne skrika på denna person, klockan var ca 20 och det var två vuxna människor som stod utanför och härjade.
Det kan ha varit befogat och jag tycker inte man behöver stänga in sig bakom låsta dörrar för det är okej att vara arg eller sur om det är befogat.
men hur som helst så gjorde det så ont i mitt hjärta när deras lilla barn kommer springandes runt hörnet och man kunde se hur mungiporna och hela ansiktet förändrats från glad till ledsen och orolig.
jag förstår inte människor som skriker, härjar och bråkar inför barn. det är inte okej någonstans.
självklart ska man ju inte gå runt i en lull lull värld heller och uppfostra sitt barn om att man aldrig är arg och att man alltid ska vara positiv, klart man måste bli arg ibland.
men jag tycker föräldrar i allmänhet ska tänka på hur de uppför sig mot varandra i barns närvaro, ett barn har så himla lätt att lägga skulden på sig själv och tro att det är den som gör fel.
jag har hört mina föräldrar bråka, det tror jag nog alla barn/vuxna numera har upplevt någongång.
men samtidigt har jag lärt mig att det är lättare att prata med varandra än att skrika och bråka.
jag blir sällan väldigt sällan arg (är en väldigt förstående människa kanske?) men när jag blir arg då blir jag väldigt arg och då går jag ut och går en stund (alternativ stannar upp andas några sekunder) och sen tänker och sen går jag tillbaka till personen och berättar hur och vad jag menar.
det är ett jätte bra knep, för då kan mottagaren ta det på ett helt annat sätt också än att jag står och skriker.
(sen är det klart att det kan brista ibland när personen ifråga fattar noll)
men man måste kunna se saker från olika håll och prata om det.
Hur gör ni när ni blir arga?
En bra sak som jag även lärt mig under livets gång, är det något - ta upp det direkt. bygg inte klossar som sedan rasar. Känns något inte bra, red ut det - prata med personen!
Angående denna kvinna ovan som då stod och skrek på sin man så kände (även om jag fick ont i hjärtat pga barnet) jag ändå frustrationen med henne, när man förklarar för en person mening efter mening varför man känner som man gör och personen förstår inte, eller kanske inte vill förstå.
Den frustrationen när någon inte kan lära sig att lyssna på det man säger och inte ens kan låtsas att den förstår utan bara tar försvarställning hela tiden, det - kan jag bli väldigt trött på.
människor som bara kan se en sexa och aldrig en nia.
Vad vill jag få ut med detta inlägg då?
Jo, lär er prata med varandra och innan man byggt upp en stor aggression i kroppen, visa känslor och försöka visa dem på ett bra och snyggt sätt, allting blir ju så himla mycket enklare då!
