asterisco

mitt i allt kaos så lägger jag mig ner och funderar.
funderar på hur fan det blev såhär.
jag har aldrig någonsin längtat så mycket efter rutiner som jag gör just nu.

jag är ingen rutin människa, jag vill gärna ha rutiner men bara några få.
men mitt i allt kaos så skriker jag efter rutiner.
varför jag gör det är för jag känner mig så fruktansvärt otrygg nu.
på en kväll så försvann den största tryggheten och nu måste jag hitta hur jag - på egen hand - finner trygghet.

och en vis man gav mig en bok en gång för längessen (att leva till 100% läs den!) och i den boken så står det om hur viktigt det är att ha vissa rutiner, rutiner som man kan luta sig tillbaka på.
när livet tar en annan vändning så har man ändå sina rutiner, sina vanliga saker.
man kan inte gå på högvarv jämt, man måste ner på 50% ibland och ladda upp sig.

men mitt i allt kaos så finns det inte en chans att jag hittar några rutiner.
de enda rutiner jag har är att borsta tänderna morgon och kväll.
till och med att äta mat är inte längre än rutin.

jag ville ha förändring här har jag min förbannade förändring!
och här har ni mig kära läsare, negativ, omöjlig och förtvivlad.

samtidigt som jag skriker efter rutiner så vet jag att det kommer, det kommer alldeles snart igen och då sitter jag där och försöker komma på något annat att göra.
så innerst inne är jag lite lugn. men ibland brister det, mitt i allt kaos.

egentligen bär det emot att publicera detta inlägg, inte för att jag inte kan skriva i negativ form, utan för att jag härmed skriver i jag-form vilket innebär att jag lämnar ut mig lite här och inser att ja, jag är lite neggo nu.
men what the f*ck, nu gör jag det.

nu ska jag gå och borsta tänderna, en rutin jag iallafall har - mitt i allt kaos.