I skydd av mörkret
Har fastnat här vid datorn igen och kommer inte på något vettigt att säga eller skriva.
Det är varmt ute nu, igår regna det och åska. Det är konstigt att det ska regna när man inte är själv och har lust att göra massa saker. Nu när jag sitter här själv ska det vara jätte fint väder.
Jag lider inte av ensamheten just nu utan tycker det är skönt.
Det är jag och musiken och solen i fönstret som står öppet.
Jag har kommit till insikt med att jag tänker för mycket bakåt än framåt, det är mycket lättare att tänka tillbaka än och tänka framåt. Bakåt är en trygghet och minnen framåt är en tom väg med massor av olika vägar och man är verkligen tvungen att välja någon av vägarna.
Man skiljs från mycket under livets gång, det har jag gjort. några gånger och då är jag fortfarande bara 20 år. Det är konstigt. Jag har skiljts från vänner som jag trodde att jag skulle vara vän med för alltid, de som jag gjorde allt med och växte upp med, som hade små gnabb men som alltid var vänner. Som syskon. Sen har jag skiljts ifrån kärlek några gånger. Det har varit bra och dåligt men det kommer ju nytt och fint som tur är. Sen har jag skiljts från vänner som jag inte alls ville skiljas ifrån. De finns i tankarna hela tiden, Tomas, Jonas och Mattias.
Det gör så ont i mig när jag tänker på er. Att döden var mer lockande en ett liv här med oss.
Man skiljs från saker/personer man vill skiljas ifrån sen skiljs man från saker/personer som man inte vill skiljas från med som det blir så ändå. Och då är jag som jag sa, ändå ung. Vad näst?
Det är därför det är mycket lättare att tänka tillbaka på minnen och det som är bakåt i livet, alla glada leenden och även tårar. När man tänker framåt finns det för mycket som väntar som man inte är beredd på. Jag trivs att vara trygg och säker men vill ändå ha äventyr.
Det är svårt och det som jag tycker är ännu svårare är att inse att man måste ta sig i kragen och att livet inte serveras på ett silverfat.
Regn slår emot fönstret, jag är i skydd av mörkret.
Det är varmt ute nu, igår regna det och åska. Det är konstigt att det ska regna när man inte är själv och har lust att göra massa saker. Nu när jag sitter här själv ska det vara jätte fint väder.
Jag lider inte av ensamheten just nu utan tycker det är skönt.
Det är jag och musiken och solen i fönstret som står öppet.
Jag har kommit till insikt med att jag tänker för mycket bakåt än framåt, det är mycket lättare att tänka tillbaka än och tänka framåt. Bakåt är en trygghet och minnen framåt är en tom väg med massor av olika vägar och man är verkligen tvungen att välja någon av vägarna.
Man skiljs från mycket under livets gång, det har jag gjort. några gånger och då är jag fortfarande bara 20 år. Det är konstigt. Jag har skiljts från vänner som jag trodde att jag skulle vara vän med för alltid, de som jag gjorde allt med och växte upp med, som hade små gnabb men som alltid var vänner. Som syskon. Sen har jag skiljts ifrån kärlek några gånger. Det har varit bra och dåligt men det kommer ju nytt och fint som tur är. Sen har jag skiljts från vänner som jag inte alls ville skiljas ifrån. De finns i tankarna hela tiden, Tomas, Jonas och Mattias.
Det gör så ont i mig när jag tänker på er. Att döden var mer lockande en ett liv här med oss.
Man skiljs från saker/personer man vill skiljas ifrån sen skiljs man från saker/personer som man inte vill skiljas från med som det blir så ändå. Och då är jag som jag sa, ändå ung. Vad näst?
Det är därför det är mycket lättare att tänka tillbaka på minnen och det som är bakåt i livet, alla glada leenden och även tårar. När man tänker framåt finns det för mycket som väntar som man inte är beredd på. Jag trivs att vara trygg och säker men vill ändå ha äventyr.
Det är svårt och det som jag tycker är ännu svårare är att inse att man måste ta sig i kragen och att livet inte serveras på ett silverfat.
Regn slår emot fönstret, jag är i skydd av mörkret.
Kommentarer
Trackback
