all the crazy shit I did.
jag är så jävla trött på att behöva tänka på framtiden och vara vuxen.
tänk när man gick på typ gymnasiet då brydde man sig inte så mycket om framtiden mer än något år framåt då man undrade vart man skulle söka sommarjobb.
Nästan alla jag pratar med om gymnasietiden säger emot mig och svarar mig "det är mycket skönare nu och tjäna egna pengar och inte behöva studera"
Men det tycker inte jag!
Det var så jävla roligt på gymnasietiden, roliga lektioner, otroligt roliga raster med världens bästa vänner, pengarna räckte gott och väl till att köpa en vinare, gå på krogen och spontanköpa något snyggt plagg.
Man hade så mycket tid till massor av annat då också.
Nu tjänar jag mina egna pengar som försvinner lika fort igen till räkningar, jag träffar mina vänner lite mer än sällan, jag har väl råd till en vinare och krogen men prioriterar mat på bordet först och klädesplaggena tänks igenom innan de köps.
Och tid? Tid.. vad är det?
Något som är fruktansvärt depprimerande och som jag kan bli helt förstörd över att tänka på är att vi kommer aldrig att få tillbaka den tiden på gymnasiet hur mycket man än vill.
Så det är väl lika bra att vänja sig vid vuxenlivet och sluta längta tillbaka och försöka fokusera framåt i framtiden.
Men det är ju så jävla svårt och bestämma vilka vägar man ska gå i livet, ska man studera isånafall vad?
ska man resa isånafall vart? ska man fortsätta jobba där man är?
nej, nu tänker jag gräva ner mig under täcket i soffan och ha en liten deppstund!
tänk när man gick på typ gymnasiet då brydde man sig inte så mycket om framtiden mer än något år framåt då man undrade vart man skulle söka sommarjobb.
Nästan alla jag pratar med om gymnasietiden säger emot mig och svarar mig "det är mycket skönare nu och tjäna egna pengar och inte behöva studera"
Men det tycker inte jag!
Det var så jävla roligt på gymnasietiden, roliga lektioner, otroligt roliga raster med världens bästa vänner, pengarna räckte gott och väl till att köpa en vinare, gå på krogen och spontanköpa något snyggt plagg.
Man hade så mycket tid till massor av annat då också.
Nu tjänar jag mina egna pengar som försvinner lika fort igen till räkningar, jag träffar mina vänner lite mer än sällan, jag har väl råd till en vinare och krogen men prioriterar mat på bordet först och klädesplaggena tänks igenom innan de köps.
Och tid? Tid.. vad är det?
Något som är fruktansvärt depprimerande och som jag kan bli helt förstörd över att tänka på är att vi kommer aldrig att få tillbaka den tiden på gymnasiet hur mycket man än vill.
Så det är väl lika bra att vänja sig vid vuxenlivet och sluta längta tillbaka och försöka fokusera framåt i framtiden.
Men det är ju så jävla svårt och bestämma vilka vägar man ska gå i livet, ska man studera isånafall vad?
ska man resa isånafall vart? ska man fortsätta jobba där man är?
nej, nu tänker jag gräva ner mig under täcket i soffan och ha en liten deppstund!
Ttyl!
Kommentarer
Postat av: Zara
Hehe det är nog lätt att falla in i en sådan depp period när man är i just våran ålder då vi svävar mellan tonåren och vuxen ålder, vi ligger ju däremellan fortfarande. Unga vuxna.
Jag däremot kan inte annat än att längta tills jag är runt 40år. Jag har så mycket saker jag vill uppnå och försöker att bicka framåt istället för bakåt. Men visst när man tänker tillbaka så får jag ofta ett leende och tänker hur kul man hade. Men det är ju oftast så, man kommer ofta bara ihåg då bra och roliga sakerna, men vi vet ju att livet var inte en dans på rosor ens då :)
Trackback
