asterisco

nu sitter jag och lyssnar på min kära playlist med gamla låtar, gamla låtar från förr.
tänk vad åren går, de rinner ur handen.

handlingar blir till minnen, idag blir till igår, nu blir till förr.

det är så mycket man skulle vilja få sagt som inte blev sagt, det är så mycket man skulle vilja göra om.
om jag fick spola tillbaka tiden skulle det varit mycket jag valt att ändra på.
jag hade valt att jag skulle stå på mig mer och säga ifrån.
att våga tycka att man duger som man är skulle jag vilja vuxit upp med i tonåren.
se VG som ett bra betyg istället för att stressa ihjäl sig och bli totalt förkrossad över VG.

när jag tänker efter på såna saker som jag vill spola tillbaka tiden till och göra om, så kommer jag även på vad det var som har gjorde att jag inte sa ifrån, stod på mig, dög och inte tyckte att VG var bra.
och då inser jag varför och kan stilla mig med att tänka att jag kan stå på mig nu, säga ifrån och duger som jag är.

men ändå vill jag spola tillbaka tiden och klampa in till den där bruden och säga vad jag tyckte, säga nej till allt jag egentligen inte ville göra, förstått att jag är bra som jag är även om jag får G eller VG.
jag hade aldrig låtit någon såra mig utan att den personen skulle få veta det.

man lär sig väl med tiden som går, men det är ibland lite jobbigt att tänka på att det är försent.
det är försent att säga ifrån till den personen, det är försent att stå på sig mot den där kvinnan, det är försent för att lära sig stressa ner.

man kan aldrig spola tillbaka tiden, man kan enbart lära sig av minnen som inte blev rätt.
man kan njuta av minnen som är bra och blicka framåt mot de dagar i nutid och framtid då man säger ifrån, de dagar man duger som man är, de gånger man inte behöver stressa för bra betyg.

leva blir lärdom, framtiden blir nutid, kaos blir utveckling.