asterisco

all energi dunstade ur min kropp och jag känner mig hjälplös.
när jag inte kan formulera mig i ord och vill ringa ett samtal men vet inte hur jag ska kunna bete mig då är jag hjälplös.
när man verkligen vill något, vill ha något, säga något, ge något, ta något men inte kan då är man så liten.
just nu känner jag mig så liten och fjuttig utan makt, utan något att säga till om.

jag är fjuttig och liten utan makt i en stor värld med en framtid som behöver fyllas i,
en framtid som behöver ett mål, en framtid som känns trygg.
framtiden flyger förbi mig och jag sitter hjälplös brevid och tittar på.
tittar på utan att säga stopp, tittar på utan att ha något att greppa tag i.
målet finns där men ändå så långt bort, jag vill inte ta mig till just det målet riktigt än.
jag vill ha delmål, jag vill inte titta på längre.
delmålen känns tuffa och jag får inte ge upp, jag måste sätta upp dem och puscha mig framåt till dem.

men just nu känns det tomt, bäcksvart och framtiden skenar förbi, dagarna går fort framåt och jag sitter bara här, fast i mig själv, fast i mitt liv.
livet? vad är egentigen meningen med livet?
meningen med livet är det du själv vill att det ska vara.
men när man inte vet vad det ska vara? när man sitter fast då?

att blicka tillbaka ger mig minnen, att leva i nuet gör att jag uppskattar, att tänka framåt gör mig mörkrädd.
jag är liten, hjälplös och hopplös just nu.

jag vill ringa samtalet, jag vill formulera mig, jag vet att jag kan.
men vad händer om det går åt helvete? då sitter jag fortfarande här och tittar på, utan något att säga till om..