evig kärlek?
olika leverantörer, kunder etc. etc.
och nästan alla jag träffat är skilda, har barn på olika håll och ny sambo.
jag berättade det för en bekant i lördags och frågade den vise vännen "finns inte evig kärlek längre?"
svaret jag fick var "nej".
jag tyckte det var tragiskt att det inte "fanns" som det låter på många andra.
jag förklarade sansat för min bekanta att evig kärlek finns visst.
den bekanta förklarade vänligt för mig "evig kärlek finns inte, en dag så är man bara inte längre kär i en person"
men visst, man är inte nykär hela livet.
men klart man är kär och brister "kärleken" kan man ju alltid arbeta fram den igen.
försöka motarbeta vardagen och göra roliga saker tillsammans.
eller varför inte uppskatta det man har, se sig om, känna efter hur lycklig man är.
jag fick till svars att "visst kan man arbeta fram kärlek om den försvunnit, men är det inte både enklare och roligare att hitta en ny kärlek, lära känna en ny person?"
jag säger absolut inte emot det min bekanta sa för det ligger en hel bunt med sanning i det.
men jag tror fortfarande på evig kärlek, älskar man en person och är kär i en person så försvinner det bara inte.
inte om man jobbar för att behålla kärleken.
jag tror också att lära känna en ny person är roligt, men det gör man ju, sina nya vänner och bekanta?
plus att jag tror inte man kan "sluta lära känna en person" för den personen man delar sin kärlek med (om inte den personen är en helt blåst jävel) så utvecklas och växer den personen och jag får då lära känna samma person om och om igen.
om 3 år eller 10 år eller 43 år är man ju inte samma person som idag, eller hur?
och att dela ett liv med en person man är kär i och älskar, är inte det underbart?
växa, utvecklas och ta sig fram i livet tillsammans.
jag håller med i både och.
det finns en del människor som ständigt söker efter nytt sen finns det dem som lär sig att uppskatta det som finns idag.
jag hör till personkategori 2.
jag tror på evig kärlek och jag önskar att det fanns fler personer som gjorde det.
Klocka ord vännen. Håller med dig helt och hållet.
Tack :D
Ang ditt inlägg så tror jag på evig kärlek, även om mitt förhållande inte funkade. För jag har ju fortfarande känslor för honom, bara det att det inte funkar på andra plan. ;/
Sen det där med att det är väl lättare/roligare att lära känna någon ny, nej säger jag till det, tycker det skulle kännas as jobbigt. Att lära känna någon på nytt, öppna sig för någon man knappt känner osv.
Men sen är ju alla olika, tur är väl det egentligen ;P Kram!
Ja du, evig kärlek.. Jag tror nog också på det, men tror att det ligger en hel del arbete bakom det också. Det är nog fan inte lätt :)
Saknar dig med <3
Hej!!
vilket fint inlägg du skrivit, Jag tror på evig kärlek men kan känna mig ganska ensam om det och dessutom lite rädd för att inte få det.
Jag tror inte på att man tröttnar och att kärleken slocknar.
Jag tror att man tappar ork, lust och drivkraft, många av oss lever hektiska liv där det inte finns tid för omtanke och eftertanke.
Vi slutar se det fina och vackra med livet och därmed det fina och vackra med vår partner, det är lättare att se brister än fördelar när man är lite trött stressad och har bott ihop i några år.
Detta är bara min teori, jag har ju inte ens flyttat ihop med min pojkvän ännu =)
Men vi har planer och min plan är evig kärlek.
Kram
Marina
