asterisco

vill ni veta vad min största allra största rädsla är?
jag är som många andra rädd för spindlar och döden och allt sånt där normalt.
men något jag är riktigt rädd för, det är mörker.
jag hatar mörkret.

om jag ska tvätta så springer jag emellan alla lysknappar och har puls i 180.
om jag vaknar och är kissnödig så vågar jag inte gå upp om jag inte har någon som sover hos mig.
jag tror alltid att något ska hoppa fram eller dyka upp, tror alltid jag är jagad eller att någon iakttar mig.

jag hatar att vara så rädd för mörkret, jag önskar jag kunde bli av med min mörkerfobi.
jag önskar också jag kunde gå i källaren utan att vara livrädd och ha puls i 200.
jag kan ändå plåga mig och se skräck, jag klarar av att gå spökrundor på Liseberg, jag kan springa ute i mörket när jag vet att jag har folk runt omkring mig.

jag klarar mörket så länge jag inte är själv, när ska jag bli så pass självständig att jag klarar mörket utan hjälp?

undra vart denna fobi kommer ifrån, jag kan inte minnas att jag blivit skrämd när jag varit mindre?

inatt drömde jag världens läskigaste mardröm, den drömmen var så fruktansvärt äckligt och jag vaknade av att jag skrek.