asterisco

när jag gick i högstadiet så var jag lite slarvig.
det fick jag veta av min kära mentor.
han ville bara mitt bästa.

han sa varje dag till mig och då menar jag varje dag "livet är inte en räkmacka, det ska du allt veta"
jag förstår innebörden i det han menade nu.
han ville ju bara att jag skulle gå på alla tråkiga lektioner och lära mig allt så det skulle gå bra för mig i livet.
men att höra orden livet är inte en räkmacka varje dag i 2 år har etsat fast i mig.

även om det går bra för mig tänker jag "livet är inte en räkmacka" och förväntar mig att något ska gå illa.
många gånger dyker räkmacke tänket upp.
vissa gånger är det bra, vissa gånger inte.
men de orden är inte så bra att när något är positivt sker ser jag det som att "det är fan ingen räkmacka, det kommer inte gå bra ändå."

orden som han sa till mig i 2år etsade liksom fast i min hjärna på fel sätt.
jag tyckte ju att jag hade kul i skolan även om jag sket i vissa lektioner, men hallå? 14 år och ung och oviss.
de orden fastnade i min hjärna som att det var något negativt, att livet kan vara ett helvete många gånger och om det går bra så är det fan ingen räkmacka utan snart vänder det om man inte kämpar.

nu efter många år som passerat har jag funderat på den meningen och jag vill bara köra upp fingret i ansiktet på gubben (nej, inte så grovt men ändå..).
Livet kanske inte är en jävla räkmacka, men jag tycker fan man ska se det som en!

en räkmacka är god, man njuter, den är fylld med massor av smaskiga räkor och den smälter lungt och gott i magen.
och det är väl så livet ska vara?
man ska ha det gott, man ska kunna njuta och man har massor av smaskiga vänner och familjer runt om sig.

man kan inte glida eller tänka att livet är en räkmacka hela tiden.
men ibland så måste man smaka på räkmackan, stanna upp, njuta och låta livet glida fram på en räkmacka.
på sitt eget vis liksom.

från och med nu ska jag tänka att mitt liv, mitt egna liv det DET är fan som en räkmacka och jag ska njuta av den enda tills jag dör!!