asterisco

Överraskningar.

En del överraskningar kommer spontant, man kan bli rädd för dem och chockad, kanske ledsen eller glad.

Överraskningar som man får blir man oftast glad av, de är ofta väl planerade av givaren.

Jag har en hatkärlek mot överraskningar. 
De vänner som känner mig vet att jag älskar att överraska dem, spontana presenter eller kort, lappar, brev, etc eller välplanerade överraskningar som skräpa ner mammas trädgård när hon fyller år & kidnappa henne, eller komma med tårta på morgonen till 20-åringen osv. små saker som är så kul!

Men när det kommer till mig så är jag sådär mot överraskningar – hatkärlek!

Jag älskar att blir överraskad när det gäller det där välplanerade överraskningen som man får, den andra överraskningen är inte alls lika rolig, när man blir överraskad med ett tråkigt besked etc. det är inte alls så kul.

Men när de kommer till att man blir överraskad på ett positivt sätt av andra så blir jag även rädd för att jag är ovetandes om vad som komma skall!

En gång tog två vänner med mig upp till Stockholm och bokade in oss på hotell, de sa att något skulle hända under kvällen men jag fick inte veta vad.
Hela dagen gick jag och klurade, hela middagen och sen sitter vi i taxin och jag får inte veta vart vi är på väg.

Det var en bittersweet känsla, det var kul att de gjorde det för mig men samtidigt var jag så nervös och undrade vart vi skulle, blev lite stressad. Men jag var ju i goda händer så jag förstår inte varför jag var så orolig.

En annan överraskning som var välplanerad också, jag och R är på Rosalis Deli och R är väldigt ofokuserad under fikan och sen när jag pratar allvar med henne så tittar hon åt sidan och jag frågar ”Vad är det som är så intressant!” och jag vänder mig om och där står min vän L som inte varit hemma på över 1år framför mig. CHOCK deluxe.
Började gråta och fatta ingenting. Upprepade 20 gånger ”Är du här? Du är här!”
Då hade de planerat det tillsammans, så himla kul gjort! Men det var också en läskig överraskning för jag blev så himla chockad och var det hela dagen! Kommer ihåg känslan än idag.

Eller som en gång, då när jag var ledsen så fick jag ett kort hem i brevlådan av en vän. Det betydde så himla mycket. En fin överraskning som berörde och den gav mig inte riktigt samma chock eller oro som de andra momenten.

Även om jag är otroligt rädd för överraskningar så vill jag gärna bli överraskad, jag vill gärna överraska andra, överraskningar är underskattade, överraskningar behöver inte vara stort, det kan handla om ett kort eller ett spontanbesök, vad som helst. Det är tanken i överraskning som räknas!

Så vad tycker ni själva om överraskningar? Och har ni överraskat någon?