You never know what you have until you lose it.
Saknad.
Hur kan man sakna någon eller något så mycket att det gör ont?
Saknar man barndomen för att man vet att man inte kommer vara liten en gång till utan livet tar en bara framåt nu?
Saknar man sin morfar så mycket för att man vet att man inte kommer träffa honom på väldigt länge?
Saknar man ett ex så mycket för att man vet att man aldrig kommer få det som innan?
Saknar man ett klädesplagg så mycket för att man vet att det inte finns att köpa längre?
Saknad och minnas är inte samma sak.
Man kan minnas och tänka tillbaka med glädje eller sorg.
Men saknad är en helt annan känsla, saknad kan göra ont.
När jag tänker på R och att jag aldrig mer kommer se honom igen under mitt liv (sen ses vi ju i Nangijala) så gör det ju fruktansvärt ont i mig, men samtidigt försöker jag tänka på att vi ses ju kanske sen och på de minnen man har ihop. Det är ju en typ av saknad.
Men man kan ju sakna saker som fortfarande finns.
Just nu saknar jag att inte vara ner på kusten och det känns också jätte tråkigt MEN det är ju en sak jag kan göra, jag kan ju åka dit.
Och just nu saknar jag en person väldigt mycket MEN jag kan ju lyfta luren och ringa den personen svårare än så är det ju inte.
Jag förstår inte varför man (inkluderat jag) väljer att sakna när man istället kan minnas och eller uppleva och tex. ringa personen eller åka till kusten.
Och nu kommer som vanligt min lilla predikan:
Istället för att sakna eller längta efter någon annan eller något så säg till personen att du saknar den eller gör det du längtar tillbaka till en gång till.
Det kan vara försent.
Jag önskar jag hade hunnit säga ett och annat till R innan han försvann och honom saknar jag väldigt mycket nu. Därför är det bättre att (innan något händer) träffa, säga eller göra det man på någotvis vill eller saknar nu.
Imorgon kväll ska jag äntligen till min hemstad och umgås med de brudarna – som jag saknat!
Ta hand om varandra, PEACE! :)
Jag håller med dig att vi borde tala om för varandra att vi saknar, älskar och uppskattar varandra.
Man brukar säga att inget varar för evigt, varje gång man passerar oavsett om det är ett förhållande, en period i livet, ett jobb, lumpen, vänskap så gör det ont, någonting som är bra vill man skall vara för evigt.
Ibland upptäcker jag mig själv lycklig och ha det otroligt bra och jag blir och må dåligt av att jag Vet att det kommer att ta slut, det inte bra. Vi ska vara lyckliga över det vi har.
Jag tror aldrig din sorg försvinner, för det är kärlek du har för någon, den kan ersättas men jag tror inte den försvinner. Det är positivt!
Var stark!
/V
