asterisco

jag står med brevet i handen och öppnar försiktigt locket till den gula lådan och för brevet sakta, sakta mot öppningen.
snabbt drar jag tillbaka brevet och slår igen locket, suckar högt och går in i bilen igen.

ett brev kan för tillfället förändra väldigt mycket.
men det som finns inuti detta brev har vi tillsammans bestämt oss för att göra.
men det är ändå så svårt, så svårt att lägga på det där förbannade brevet.

det ligger där på sätet i bilen och har legat där i fyra dagar, jag sneglar på det, suckar, ömkar mig och åker förbi posten men vänder i panik igen.
varför vänder jag?
jag är bestämd, jag har bestämt mig, vi har bestämt.
det kommer bli bra. jag måste bara inse att jag redan sagt ja, jag måste bara göra det till verklighet.
jag måste lägga på brevet.
det kommer bara bli bra, bättre och bäst.

ingenting kan gå fel så länge man inte vill det, det gäller att styra saker och ting i rätt riktning och åt det hållet man vill.
som en bil, kör och styr åt den stad du vill till.

vi åker en porsche och den tar oss till den rätta staden nu.