asterisco

vi bar och vi kämpade, vi packade och vi packade upp, vi svettades och vi stånkade, vi klagade och vi skrattade.
det var en vecka sen och nu börjar det bli lite ordning på torpet.
för er som inte hängt med i svängarna så har jag nu bosatt mig på en ny adress och det har varit förjävla jobbig period ett tag nu. mycket känslor, mycket tårar men även en hel del som känts på något sätt okej.

på något sätt så tar vi oss ju igenom våra kriser och kaotiska livssituationer och ställer oss upp igen, dammar av axlarna och sträcker upp oss.
och nu är jag här och har dammat av ena axeln.

men en sak är jävligt säker att jag ska bo kvar här tills jag dör, aldrig att jag flyttar igen.
att packa och packa upp och bära och slita och allt runt omkring - aldrig igen.
jag kommer låsa fast mig vid denna lägenhet när de ska riva huset!

nu är det fullt sjå med att tapetsera om och göra det till min trivsamma lägenhet.
det där med tapeter är inte min grej men däremot min kära pappa är duktig på det så jag är tacksam och serverar kaffe och slipar medan han hänger upp tapeter och klagar på att jag valt tapeter med mönsterpassning.
men han är så duktig så han gör det så bra, han kan allt min pappa - målare, elektriker, tapetserare, mekaniker, lantbrukare, rörmokare, snickare - ja allt i ett! vad vore man utan honom?
vad vore man utan en sån karl i sitt liv?

det som också är ett jävla sjå när man flyttar är att hitta allting, tex konservöppnare, helt borta idag när jag skulle öppna majsburken. vid såna tillfällen så svär man och ganska högt.

bland klagomål och negativitet så finns det ljus, snart är lägenheten klar och skall invigas med vin och vänner.