it's hurting my mind.
påtal om den här lilla stackars flickan som dog av en gravsten så började jag fundera lite kring en artikel jag läste för någon månad sen där det stod på na.se att borttagna gravstenar ligger på hög ett stenkast ifrån Almby kyrkogård.
det jag reagerar på först är; vad då borttagna gravstenar?
menar ni att när jag dör och sen min familj och begravs så tillslut efter år så tas min och deras gravsten bort.
då är det någon kyrkogårdsförvaltare som gräver upp gravstenen, tar bort blommor (om jag har det) och strör lite gräsfrön över och sedan sakta men säkert växer gräset fram i samma takt som min existens försvinner.
det enda sättet för att få behålla sin existens är genom att göra något stort för familjen som sedan går vidare i arv vilket bidrar till att de minns mig eller att på något sätt göra sig känd.
tror mest på det förstnämnda.
att fundera på existens frågor och vad livet innehåller, bidrar med och vad som händer efter är så fruktansvärt stora frågor att jag mår dåligt av det.
jag hatar att fundera på sånt här men ändå kommer dessa frågor upp.
det jag har lärt mig är iallafall att leva för dagen, fånga nuet och njut.
slösa aldrig tid och energi på saker som får en att inte må bra.
fan vad dålig jag är att leva efter jag lär, måste ändra på detta genast samt skaffa mig något fint som sedan kan gå i arv så jag banne mig minns efter jag dör, min gravsten ska inte ligga på hög - punkt slut.
det jag reagerar på först är; vad då borttagna gravstenar?
menar ni att när jag dör och sen min familj och begravs så tillslut efter år så tas min och deras gravsten bort.
då är det någon kyrkogårdsförvaltare som gräver upp gravstenen, tar bort blommor (om jag har det) och strör lite gräsfrön över och sedan sakta men säkert växer gräset fram i samma takt som min existens försvinner.
det enda sättet för att få behålla sin existens är genom att göra något stort för familjen som sedan går vidare i arv vilket bidrar till att de minns mig eller att på något sätt göra sig känd.
tror mest på det förstnämnda.
att fundera på existens frågor och vad livet innehåller, bidrar med och vad som händer efter är så fruktansvärt stora frågor att jag mår dåligt av det.
jag hatar att fundera på sånt här men ändå kommer dessa frågor upp.
det jag har lärt mig är iallafall att leva för dagen, fånga nuet och njut.
slösa aldrig tid och energi på saker som får en att inte må bra.
fan vad dålig jag är att leva efter jag lär, måste ändra på detta genast samt skaffa mig något fint som sedan kan gå i arv så jag banne mig minns efter jag dör, min gravsten ska inte ligga på hög - punkt slut.
which part of fuck off didn't you understand?
idag är det kanelbullens dag och jag är så glad.
nej, jag är inte glad - jag är största negativa neggot som går att hitta idag.
men nu försöker jag att fokusera på det roliga.
som att vi faktiskt åker på semester imorgon och det är så välbehövligt!
sen har jag märkt ännu mer de senaste dagarna att herregud vilka bra människor jag omges av.
vänner, kunder, arbetskamrater, BNI:are, familj och släkt!
jag är så glad över att jag fick börja arbeta på Koneo för lite mer än ett år sen och lära känna alla dessa som jag lärt känna.
det är så intressant och se hur olika världar går ihop, jag har lärt känna mer och mer människor i Örebro i olika sammanhang och många gånger hittar man gemensamma vänner, arbetskamrater, bekanta, gamla jobb osv osv.
det är lite skrämmande hur liten världen egentligen kan vara.
en som kommer från borlänge som jag lär känna känner sen min kollega sen tidigare, det är häftigt.
jag är ju iallafall glad, även om jag är lite negativ ibland.
men vafan, ibland måste det vara uppförbacke för att man ska kunna känna av när det går bra!
nej, jag är inte glad - jag är största negativa neggot som går att hitta idag.
men nu försöker jag att fokusera på det roliga.
som att vi faktiskt åker på semester imorgon och det är så välbehövligt!
sen har jag märkt ännu mer de senaste dagarna att herregud vilka bra människor jag omges av.
vänner, kunder, arbetskamrater, BNI:are, familj och släkt!
jag är så glad över att jag fick börja arbeta på Koneo för lite mer än ett år sen och lära känna alla dessa som jag lärt känna.
det är så intressant och se hur olika världar går ihop, jag har lärt känna mer och mer människor i Örebro i olika sammanhang och många gånger hittar man gemensamma vänner, arbetskamrater, bekanta, gamla jobb osv osv.
det är lite skrämmande hur liten världen egentligen kan vara.
en som kommer från borlänge som jag lär känna känner sen min kollega sen tidigare, det är häftigt.
jag är ju iallafall glad, även om jag är lite negativ ibland.
men vafan, ibland måste det vara uppförbacke för att man ska kunna känna av när det går bra!
en glad jag på STCC i mantorp!
