jag blir så trött när de låtar jag vill lyssna på inte finns på spotify!
jag vill dansa till bra musik & inte genom youtube.
jag vill tillbaka till tomorrowland - där dansades det!
hur gör ni? är ni olagliga och laddar hem? köper musiken? spotify? youtube?
berätta!
dansa!
usch, vad tråkigt det är att inte kunna prata ordentligt.
Tänk vad lat man är också, nu kan jag inte ropa - jag måste resa mig upp och gå till den personen jag vill prata med.
Nu behöver jag iallafall inte ta i från tårna för att prata, men igår då kändes det som huvudet skulle sprängas så fort jag sa något.
Var till ICA och hyrde en film fick inte fram ett ord utan stod där och viftade med mitt legitimation till slut frågar kassörskan mig "Cigg? Snus? Film?"
Skakade på huvudet febril när hon sa film!
Dödens död och inte ha någon röst!
Avicii, David Guette, Steve Aoki, Alesso, Rebecca & Fiona, Swedish House Mafia, Skrillex, Hardwell m.m m.m
Ja, kära ni. Vart ska jag börja. Ett ord - magiskt.
Tomorrowland går inte att beskriva i ord, det måste upplevas.
Summerburst kan ju hoppa upp och... ja ni vet.
Det var helt galet nere i Belgien, men resan dit var otroligt lång, tråkig, långtråkig, långsam och alldeles för randig. Hade ju bra sällskap men att åka på en väg som bara går rakt fram i hög hastighet och så har du stannat på en mack och handlat, sen åker du rakt fram på en rak väg i samma hastighet och sen kommer du på att du måste gå på toaletten och tar av nästa mack och mackjäveln ser LIKADAN UT!
Exakt likadan.
Mil efter mil.
Kändes som man aldrig kom någonstans, inte konstigt om folk somnar bakom ratten.
Väl framme på DreamVille som campingen så fint kallades så var det fullt, överallt.
Tält på varandra, i varandra, brevid varandra, tält under tält och så vidare.
Till slut hittade vi en liten liten liten fläck som vi klämde in vårt lilla lilla lilla 3 manna tält som jag vill kalla enmanna tält - trångt deluxe.
Det var tält till förbannelse och folk överallt och festen var i full rulle, träffade några trevliga holländare (eller var de danskar?) som bjöd på lite sprit då jag tog med rose med skruvkork(!!!!) utan öppnare.
Danskarna/Holländarna förklarade att det var viktigt att hålla koll på tornen med de olika färgerna så man hittade tillbaka till sitt tält.
Vårt torn var rosa.
Jag blev väldigt orolig att vi, jag med mitt dåliga minne och M med sitt fantastiska lokalsinne skulle tappa bort det där. Men icke! Vi hittade tillbaka varje gång, att hitta ut däremot var en annan femma.
Rebecca & Fiona ovan.
klapp på huvudet? Sitt ner? eller vad?
Det var som sagt helt sjukt med folk, både på campingen och inne på festivalområdet, jag har aldrig någonsin sett en så stor festival.
180 000 biljetter sålda!
Men det var inge trångt, inget tjafs, inga droger (vad jag såg) och alla var vänliga.
Och de hade verkligen byggt upp det som ett land, Tomorrowland TV, Tomorrowland News - Vi fick morgontidning som handlade om vad som hänt dagen/kvällen innan & sen Tomorrowland Radio som spelade live i högtalarna dagtid.
Påkostat!
Det var glada människor överallt, man var äckligt dräggig och det hände allt för mycket saker.
Det går liksom inte att sammanfatta denna sjuka, roliga och fantastiska resa i ett ruttet blogginlägg.
Jag råder er alla - åk dit! det här är något man måste göra innan man dör - och givetvis om man gillar denna musik också. Man träffar så mycket roligt folk, bra musik, dans, skräpmat för den som gillart, god öl & sol!
Av någon anledning ville folk bara ge mig deras solglasögon! Tack för det! ;)
Finns så himla många bilder, men det går inte att lägga upp alla här, det skulle ta evigheter!
Kika in på facebook, där kommer de snart eller prova instagram där heter jag asterisco_
Är evigt tacksam att jag fick förfrågan & chansen att följa med på detta.
Överraskningar.
En del överraskningar kommer spontant, man kan bli rädd för dem och chockad, kanske ledsen eller glad.
Överraskningar som man får blir man oftast glad av, de är ofta väl planerade av givaren.
Jag har en hatkärlek mot överraskningar.
De vänner som känner mig vet att jag älskar att överraska dem, spontana presenter eller kort, lappar, brev, etc eller välplanerade överraskningar som skräpa ner mammas trädgård när hon fyller år & kidnappa henne, eller komma med tårta på morgonen till 20-åringen osv. små saker som är så kul!
Men när det kommer till mig så är jag sådär mot överraskningar – hatkärlek!
Jag älskar att blir överraskad när det gäller det där välplanerade överraskningen som man får, den andra överraskningen är inte alls lika rolig, när man blir överraskad med ett tråkigt besked etc. det är inte alls så kul.
Men när de kommer till att man blir överraskad på ett positivt sätt av andra så blir jag även rädd för att jag är ovetandes om vad som komma skall!
En gång tog två vänner med mig upp till Stockholm och bokade in oss på hotell, de sa att något skulle hända under kvällen men jag fick inte veta vad.
Hela dagen gick jag och klurade, hela middagen och sen sitter vi i taxin och jag får inte veta vart vi är på väg.
Det var en bittersweet känsla, det var kul att de gjorde det för mig men samtidigt var jag så nervös och undrade vart vi skulle, blev lite stressad. Men jag var ju i goda händer så jag förstår inte varför jag var så orolig.
En annan överraskning som var välplanerad också, jag och R är på Rosalis Deli och R är väldigt ofokuserad under fikan och sen när jag pratar allvar med henne så tittar hon åt sidan och jag frågar ”Vad är det som är så intressant!” och jag vänder mig om och där står min vän L som inte varit hemma på över 1år framför mig. CHOCK deluxe.
Började gråta och fatta ingenting. Upprepade 20 gånger ”Är du här? Du är här!”
Då hade de planerat det tillsammans, så himla kul gjort! Men det var också en läskig överraskning för jag blev så himla chockad och var det hela dagen! Kommer ihåg känslan än idag.
Eller som en gång, då när jag var ledsen så fick jag ett kort hem i brevlådan av en vän. Det betydde så himla mycket. En fin överraskning som berörde och den gav mig inte riktigt samma chock eller oro som de andra momenten.
Även om jag är otroligt rädd för överraskningar så vill jag gärna bli överraskad, jag vill gärna överraska andra, överraskningar är underskattade, överraskningar behöver inte vara stort, det kan handla om ett kort eller ett spontanbesök, vad som helst. Det är tanken i överraskning som räknas!
Så vad tycker ni själva om överraskningar? Och har ni överraskat någon?
en fredag på strömpis:
jag crashar ett kort genom att slänga mig på axeln och kortet tas, "men oj, det blev lite hår ivägen här.." säger fotografen när jag vänt ryggen och börjat gå därifrån! :-D
en lördag på strömpis:
en mörkhårig kille tar tag i mig "det är ju du ju, det är du!!"
jag fattar ingenting men han drar med mig en bit bort & där står killen på kortet ovan.
"det är ju hon ju.." sen skrattar vi lite åt saken.
Sorry om jag sabbade ditt (vem du nu än är) kort. men det var lite kul.
snart ska jag blogga för er om semestern & tomorrowland som var helt grymt men först ska jag åka & arbeta & träna, nu är det tillbaka till verkligheten!
