asterisco

hur bra man har det..

 

 

jag är så avundsjuk på min syster och mamma som ska åka till thailand idag i två veckor framåt.

men så slog det mig imorse, att jag har det också väldigt bra här hemma. 

 

idag tex, vilken lyxig dag. 

jag vaknade bara för 30 min sen (9:30) gick upp och gjorde frukost och sitter nu i morgonrock och dricker mitt goda moccamaster kaffe framför datorn. snart ska vi åka iväg till Stockholm, checka in på hotellet och ikväll äta på Ezparansa som är enligt mitt tycke Stockholms bästa italienska restaurang, inte bara att maten är superb utan deras service. 

Hon som arbetar som servitris och även äger stället med sin familj är så oerhört härlig, sprider en god positiv energi inne på denna trånga restaurang som osar lasange, pizza och risottobollar. 

Man blir glad så fort man ser henne och hennes servicemind, det är nog ingen som knäcker! 

Väl värt ett besök om ni är i Stockholm, de har även lunch. Men kvällarna är bäst!

 

Imorgon tänkte vi vakna upp på det där hotellet och inta gymmet och bastun som finns, äta en lång god frukost och senare på dagen ska vi iväg på fotografering! Föreviga vår unga hy tillsammans! 

Efter det är avklarat är det dags att svida om och bege sig mot Hovet för att se Veronica Maggio live! 

Och på söndagen, bara sova ut, slappa och gå på stan! 

 

Så ja, Thailand är inga fel. Men istället för och vara avundsjuk tänker jag faktiskt komma ihåg hur bra jag har det. Speciellt denna helg är jag extra tacksam att få åka ut på dessa äventyr! :) 

 

Jag hoppas ni också har det bra, får njuta av god mat, lyssna på bra musik & återhämta er! 

 

Ciao! 

 

 

 

Sur på människor som inte är benägna att säga "tack!" 

Oavsett vad det gäller. 

Jag tycker man ska vara tacksam över om man så får en komplimang eller en gåva. 

Och även om man inte tar emot den kan man säga tack ändå. 

Känns som att idag då tar man saker allt för givet. 

På grund av min livserfarenhet har jag blivit försedd med att man ska vara väldigt rädd om livet och evigt tacksam att man är frisk & lever. Samtidigt evigt tacksam för de man lever med, familj och vänner, kollegor och omgivning. 

Är man inte tacksam - då ska man nog se över sitt liv. 

Nu ska jag fortsätta sura. 

Hejdå

 

Idag vaknade jag, skulle ut på morgonpromenad, kom inte upp.

Blev sur på mig själv men sov sista halvtimme väldigt skönt.

Gick upp och tänkte starta en bra dag, tog på mig jackan och läste visdomsordet vi har i hallen today is the day högt för oss och vi traska ut.

 

Kom till jobbet och allting har gått smidigt, mötet, frallorna kom aldrig, och ja. Allt har gått bra under dagen.

Jag har massor att se fram emot, skidåkning ihelgen, MC-mässan, Stockholms weekend, Maggio konsert, Österrike & min födelsedag. Jag är stark, frisk, tränar och har tid för det mesta som jag vill göra.

 

Finns alltså ingenting att klaga på. Som mamma hade sagt "Snälla Sarah, sluta upp nu med gnället. Det finns människor som har det värre." 

Och jag vet att det är så och jag är otroligt lycklig. Men ändå, är jag grinig, lättirriterad och sur. 

 

Jag tror det, min coach tror det och jag tror min pojkvän vill instämma i det. 

Stackars min pojkvän som är med mig i motgångarna, när jag är sådär grinig utan anledning, utan att någon gjort något. 

 

Men nu är det ju såhär och jag är medveten om min lilla low-carb-tjurighet. 

 

Därför behöver jag era råd & tips:

Försöker på mig GI, eller ja, lågkolhydratskosten lite mer "strikt" än jag gjort tidigare.

Har alltid ätit som GI, två-tre potatisar istället för fyra-fem. Men nu kör jag stenhårt, en potatis.. knappt. 

Försöker också att hålla tider och äta mer protein. Har också alltid gjort det senaste åren men nu vill jag göra det mer "strikt" för att komma över tröskeln och nå lite träningsresultat som jag saknat. 

 

Imorgon är det frukost på jobbet, då kommer det dukas upp nybakta frallor, ost och flera olika sorters skinka och man får ta två olika sorter skinka på samma macka om man vill också. Otroligt lyxigt.. nom nom nom..

 

Den där frukosten måste jag klara mig igenom. Jag måste tänka "på lördag, på lördag får jag också frossa i frallor!" för det är min ätardag/kolhydratsdag för att chocka kroppen att förbränna mer. 

Nästa lördag är vi i Göteborg och arbetar, då ska jag frossa, i frallor! Massa frallor.. 

Jag kommer se ut som ett barn som precis kommit in i en godisbutik, oj vad det ska frossas.. 

 Men jag måste klara igenom morgondagens frall-tortyr.

 

I can  I will sägs det ju... Och jag vill ju, så då kan jag väl?

 

Hur gör du? För att klara dina mål?