I'd never sing of memories. if it does not exist
nu sitter jag och lyssnar på min kära playlist med gamla låtar, gamla låtar från förr.
tänk vad åren går, de rinner ur handen.
handlingar blir till minnen, idag blir till igår, nu blir till förr.
det är så mycket man skulle vilja få sagt som inte blev sagt, det är så mycket man skulle vilja göra om.
om jag fick spola tillbaka tiden skulle det varit mycket jag valt att ändra på.
jag hade valt att jag skulle stå på mig mer och säga ifrån.
att våga tycka att man duger som man är skulle jag vilja vuxit upp med i tonåren.
se VG som ett bra betyg istället för att stressa ihjäl sig och bli totalt förkrossad över VG.
när jag tänker efter på såna saker som jag vill spola tillbaka tiden till och göra om, så kommer jag även på vad det var som har gjorde att jag inte sa ifrån, stod på mig, dög och inte tyckte att VG var bra.
och då inser jag varför och kan stilla mig med att tänka att jag kan stå på mig nu, säga ifrån och duger som jag är.
men ändå vill jag spola tillbaka tiden och klampa in till den där bruden och säga vad jag tyckte, säga nej till allt jag egentligen inte ville göra, förstått att jag är bra som jag är även om jag får G eller VG.
jag hade aldrig låtit någon såra mig utan att den personen skulle få veta det.
man lär sig väl med tiden som går, men det är ibland lite jobbigt att tänka på att det är försent.
det är försent att säga ifrån till den personen, det är försent att stå på sig mot den där kvinnan, det är försent för att lära sig stressa ner.
man kan aldrig spola tillbaka tiden, man kan enbart lära sig av minnen som inte blev rätt.
man kan njuta av minnen som är bra och blicka framåt mot de dagar i nutid och framtid då man säger ifrån, de dagar man duger som man är, de gånger man inte behöver stressa för bra betyg.
leva blir lärdom, framtiden blir nutid, kaos blir utveckling.
tänk vad åren går, de rinner ur handen.
handlingar blir till minnen, idag blir till igår, nu blir till förr.
det är så mycket man skulle vilja få sagt som inte blev sagt, det är så mycket man skulle vilja göra om.
om jag fick spola tillbaka tiden skulle det varit mycket jag valt att ändra på.
jag hade valt att jag skulle stå på mig mer och säga ifrån.
att våga tycka att man duger som man är skulle jag vilja vuxit upp med i tonåren.
se VG som ett bra betyg istället för att stressa ihjäl sig och bli totalt förkrossad över VG.
när jag tänker efter på såna saker som jag vill spola tillbaka tiden till och göra om, så kommer jag även på vad det var som har gjorde att jag inte sa ifrån, stod på mig, dög och inte tyckte att VG var bra.
och då inser jag varför och kan stilla mig med att tänka att jag kan stå på mig nu, säga ifrån och duger som jag är.
men ändå vill jag spola tillbaka tiden och klampa in till den där bruden och säga vad jag tyckte, säga nej till allt jag egentligen inte ville göra, förstått att jag är bra som jag är även om jag får G eller VG.
jag hade aldrig låtit någon såra mig utan att den personen skulle få veta det.
man lär sig väl med tiden som går, men det är ibland lite jobbigt att tänka på att det är försent.
det är försent att säga ifrån till den personen, det är försent att stå på sig mot den där kvinnan, det är försent för att lära sig stressa ner.
man kan aldrig spola tillbaka tiden, man kan enbart lära sig av minnen som inte blev rätt.
man kan njuta av minnen som är bra och blicka framåt mot de dagar i nutid och framtid då man säger ifrån, de dagar man duger som man är, de gånger man inte behöver stressa för bra betyg.
leva blir lärdom, framtiden blir nutid, kaos blir utveckling.
You told me it would last forever
jag minns tillbaka några år och kommer ihåg när man hade sommarlov, när man hade verkligen lov och var ledig på riktigt.
jag kommer ihåg att man sov till klockan 11 på dagarna och vaknade upp och undrade "vad ska man göra idag?"
några samtal senare hamnade man i säbylundsjön eller hos någon kompis.
man satt uppe hela nätterna med tjejerna och spelade kort, kollade på filmer och åt massor med chips.
man var ledig, ledig på riktigt.
man behövde aldrig kolla på klockan och tänka att man måste hem för att sova och få energi och återhämtning.
man lät timmarna flyta förbi som att de inte vore värda något.
jag minns att man kände luften gå från varm på morgonen och dagen till kyligare mot kvällen och iskall om natten den sögs in i lugorna på ett helt annat sätt.
genom en gäsp på morgonen, andfådd på dagen av bad, skratt på kvällen och hejdå andetaget på natten.
timmarna var på något sätt inte viktiga, för lovet kändes som ett år, ledigheten fanns hos oss och vi visste att det kommer en sommar till.
idag är timmarna viktigare än någonsin, man pusslar med scheman och ledigheter, man försöker få ihop allting och semestern ska bli skön för att hämta energi.
jag saknar sommarlovet, jag saknar ledigheten som fanns då, på ett helt annat sätt.
döden
Att prata om döden har blivit tabu,
vi ska så duktigt leva här och nu.
Men jag tror att något vi alla bör,
är att prata om hur människor dör.
Många känner rädsla och oro,
för mig är döden mer som en bro,
en bro till en annan sida,
en sida i livet där inge får lida.
Ett ställe där alla skrattar och ler,
en plats där alla hör, där alla ser.
För att nå den här bron,
för att komma till sin frizon,
finns olika vägar att ta,
några sämre, några bra.
Vägen kan va kort och lång,
sjukdom, ålder, olycka, tvång.
Hur din väg kommer att se ut,
kommer du märka tillslut.
Tills dess ska du inte fundera,
inte vara rädd någe mera.
Du ska njuta av livet du har nu,
utan att tro att döden är tabu.
Om du nån gång vill prata om döden,
gör det då, ta vara på stöden.
Prata om det som känns lätt för dig,
prata om vem som får vilken grej,
prata om testamenten och sjukhus,
prata om gråstarr och öronbrus.
Låt inte samhället hindra din stämma,
du behöver inte rädd sitta hemma.
Döden är allas, den är allmänhet,
den finns och är ingen hemlighet.
Några vill ivrigt hitta sin frizon,
de söker i unga år efter bron,
den ivriges nära och kära blir kvar,
de lever i saknad, sorg och allvar.
Men den ivriga själen som hittade bron,
lever nu lycklig i sin egen zon.
Eftersom oväntade ting kan ske så lätt,
bör vi alla hitta ett levnadssätt,
som innebär lycka och äventyr,
där ingen bestämmer eller livet vårt styr.
I livet finns det oro, våld och attacker,
men döden är din och den är bara vacker.
- av Ronja Blomqvist
en av de finare dikterna jag sett, hört och läst.
stämmer så bra, är så fin och får en att tänka till.
vill ni ha mer av funderingar och bra texter titta in på hennes blogg ronjamari.blogspot.com
vi ska så duktigt leva här och nu.
Men jag tror att något vi alla bör,
är att prata om hur människor dör.
Många känner rädsla och oro,
för mig är döden mer som en bro,
en bro till en annan sida,
en sida i livet där inge får lida.
Ett ställe där alla skrattar och ler,
en plats där alla hör, där alla ser.
För att nå den här bron,
för att komma till sin frizon,
finns olika vägar att ta,
några sämre, några bra.
Vägen kan va kort och lång,
sjukdom, ålder, olycka, tvång.
Hur din väg kommer att se ut,
kommer du märka tillslut.
Tills dess ska du inte fundera,
inte vara rädd någe mera.
Du ska njuta av livet du har nu,
utan att tro att döden är tabu.
Om du nån gång vill prata om döden,
gör det då, ta vara på stöden.
Prata om det som känns lätt för dig,
prata om vem som får vilken grej,
prata om testamenten och sjukhus,
prata om gråstarr och öronbrus.
Låt inte samhället hindra din stämma,
du behöver inte rädd sitta hemma.
Döden är allas, den är allmänhet,
den finns och är ingen hemlighet.
Några vill ivrigt hitta sin frizon,
de söker i unga år efter bron,
den ivriges nära och kära blir kvar,
de lever i saknad, sorg och allvar.
Men den ivriga själen som hittade bron,
lever nu lycklig i sin egen zon.
Eftersom oväntade ting kan ske så lätt,
bör vi alla hitta ett levnadssätt,
som innebär lycka och äventyr,
där ingen bestämmer eller livet vårt styr.
I livet finns det oro, våld och attacker,
men döden är din och den är bara vacker.
- av Ronja Blomqvist
en av de finare dikterna jag sett, hört och läst.
stämmer så bra, är så fin och får en att tänka till.
vill ni ha mer av funderingar och bra texter titta in på hennes blogg ronjamari.blogspot.com
Hyresrätt lika som bostadsrätt??
Skillnaden mellan hyresrätt och bostadsrätt?
I en hyresrätt betalar du en hyra för att få bo där, få tillgång till vaktmästare som kan laga olika saker åt dig, du får det betalat för dig om vitvaror är föråldrade och du får tak över huvudet.
I en bostadsrätt får du betala alla dina vitvaror och laga dem själv, du får tak över huvudet och du betalar av ett lån som du sen får tillbaka när du säljer, det kan förekomma avgift till en förening etc.
Det är så jävla B att på i en hyresrätt tycker jag.
Du får inte göra om hur du vill tex. tapetsera eller måla.
Du får inte sätta upp något inne på toaletten eller göra om.
Du får inte en spänn om du köper nya vitvaror, skåpluckor etc.
Men de ska ha en hyra på flera tusen som vi sedan aldrig får tillbaka.
På min gataaaaa, eller i min lägenhet där betalar vi 6348:-/mån (87 kvm och en 3:a iofs så rätt billigt) men det blir ändå 76 176:- på ett år och vi betalar el själva, tv, bredband, parkering etc.
Vi har bott där i 2 år nu alltså 152 352:- har vi betalat till vår kära hyresvärd (plus alla jävla femkronor i tvättmaskinen)
Men inte fan får vi tillbaka något, inte ens ett nytt kylskåp kan vi få eller omtapetserat i badrummet som förövrigt möglar igen.
Flytta då bitterfitta tänker ni.
Men det är ju inte lätt att få tag i bostadsrätt och jag älskar verkligen vår lägenhet så jag får helt enkelt bita i det sura äpplet tills vi hittat hus eller bostadsrätt som passar oss.
Men till poängen, jag blir så jävla irriterad när jag läser nedanstående artikel.
1. för att jag tänker "mycket att haka upp sig på, flytta då ffs"
Sen tänker jag om och sätter in mig i situationen och tänker "Man får fan inte bestämma ett skit, men ändå ska de suga ur oss pengar"
Kan inte hyresvärdar bry sig lite mer om deras inneboende?
Kan de inte bara låta oss som bor där, lever där och spenderar halva vår tid där få bestämma lite?
Nej, nu ska jag fan leta på en bostadsrätt och flytta omgående.
hejdå!
livet är fan en räkmacka!
när jag gick i högstadiet så var jag lite slarvig.
det fick jag veta av min kära mentor.
han ville bara mitt bästa.
han sa varje dag till mig och då menar jag varje dag "livet är inte en räkmacka, det ska du allt veta"
jag förstår innebörden i det han menade nu.
han ville ju bara att jag skulle gå på alla tråkiga lektioner och lära mig allt så det skulle gå bra för mig i livet.
men att höra orden livet är inte en räkmacka varje dag i 2 år har etsat fast i mig.
även om det går bra för mig tänker jag "livet är inte en räkmacka" och förväntar mig att något ska gå illa.
många gånger dyker räkmacke tänket upp.
vissa gånger är det bra, vissa gånger inte.
men de orden är inte så bra att när något är positivt sker ser jag det som att "det är fan ingen räkmacka, det kommer inte gå bra ändå."
orden som han sa till mig i 2år etsade liksom fast i min hjärna på fel sätt.
jag tyckte ju att jag hade kul i skolan även om jag sket i vissa lektioner, men hallå? 14 år och ung och oviss.
de orden fastnade i min hjärna som att det var något negativt, att livet kan vara ett helvete många gånger och om det går bra så är det fan ingen räkmacka utan snart vänder det om man inte kämpar.
nu efter många år som passerat har jag funderat på den meningen och jag vill bara köra upp fingret i ansiktet på gubben (nej, inte så grovt men ändå..).
Livet kanske inte är en jävla räkmacka, men jag tycker fan man ska se det som en!
en räkmacka är god, man njuter, den är fylld med massor av smaskiga räkor och den smälter lungt och gott i magen.
och det är väl så livet ska vara?
man ska ha det gott, man ska kunna njuta och man har massor av smaskiga vänner och familjer runt om sig.
man kan inte glida eller tänka att livet är en räkmacka hela tiden.
men ibland så måste man smaka på räkmackan, stanna upp, njuta och låta livet glida fram på en räkmacka.
på sitt eget vis liksom.
från och med nu ska jag tänka att mitt liv, mitt egna liv det DET är fan som en räkmacka och jag ska njuta av den enda tills jag dör!!
det fick jag veta av min kära mentor.
han ville bara mitt bästa.
han sa varje dag till mig och då menar jag varje dag "livet är inte en räkmacka, det ska du allt veta"
jag förstår innebörden i det han menade nu.
han ville ju bara att jag skulle gå på alla tråkiga lektioner och lära mig allt så det skulle gå bra för mig i livet.
men att höra orden livet är inte en räkmacka varje dag i 2 år har etsat fast i mig.
även om det går bra för mig tänker jag "livet är inte en räkmacka" och förväntar mig att något ska gå illa.
många gånger dyker räkmacke tänket upp.
vissa gånger är det bra, vissa gånger inte.
men de orden är inte så bra att när något är positivt sker ser jag det som att "det är fan ingen räkmacka, det kommer inte gå bra ändå."
orden som han sa till mig i 2år etsade liksom fast i min hjärna på fel sätt.
jag tyckte ju att jag hade kul i skolan även om jag sket i vissa lektioner, men hallå? 14 år och ung och oviss.
de orden fastnade i min hjärna som att det var något negativt, att livet kan vara ett helvete många gånger och om det går bra så är det fan ingen räkmacka utan snart vänder det om man inte kämpar.
nu efter många år som passerat har jag funderat på den meningen och jag vill bara köra upp fingret i ansiktet på gubben (nej, inte så grovt men ändå..).
Livet kanske inte är en jävla räkmacka, men jag tycker fan man ska se det som en!
en räkmacka är god, man njuter, den är fylld med massor av smaskiga räkor och den smälter lungt och gott i magen.
och det är väl så livet ska vara?
man ska ha det gott, man ska kunna njuta och man har massor av smaskiga vänner och familjer runt om sig.
man kan inte glida eller tänka att livet är en räkmacka hela tiden.
men ibland så måste man smaka på räkmackan, stanna upp, njuta och låta livet glida fram på en räkmacka.
på sitt eget vis liksom.
från och med nu ska jag tänka att mitt liv, mitt egna liv det DET är fan som en räkmacka och jag ska njuta av den enda tills jag dör!!
word!
Vad ska jag tro på?
Jag är så vilsen, jag är så rädd och orolig.
Eller egentligen är jag inte rädd, jag bara vill inte.
Jag vill inte dö!
Döden för mig är djupt ångestframkallande.
Varför?
För jag inte vet vad som händer efter döden.
Ingen vet det, inte en jävel vet vad som händer efter döden.
Men man kan tro, tro på det man känner känns rätt.
jag söker, hela tiden efter något jag kan tro på.
Tror jag att vi finns runt omkring oss och lever i energier efter? Att vi finns fast inte fysiskt?
Till viss del tror jag det.
Kommer vi till himlen och där finns phiadephia ost och alla är där och har det bra?
nej, det tror jag faktiskt inte, vad då himmelen?
Tror jag att vi är en molekyl just nu och när vi dör så är det bara en molekyl som dör och allt tar slut for ever?
Till ganska stor del tror jag det.
Det är så sjukt och tänka på döden eller det som händer efter döden.
Tänk dig att varje sekund/minut som du läser detta aldrig någonsin mer kommer igen! ångest..
Och så blir det, det blir aldrig mer någon cheeseburgare, det blir aldrig mer någon resa, inga pussar, inga kramar, ingen jul, ingen sommar.
Även om vi skulle gå på repeat och leva om samma liv om och om och om igen då kommer vi ju ändå inte ihåg det gamla och jag kommer ha samma dödsångest igen.
Alla minnen suddas ut..
Det här är för djupt för mig och tänka på, jag blir mest stressad och vill hinna med så mycket som möjligt, fan man kan ju dö imorgon så är allt poff borta!
Vad tror ni händer när man dör?
Hjälp mig att hitta något att tro på!
Eller egentligen är jag inte rädd, jag bara vill inte.
Jag vill inte dö!
Döden för mig är djupt ångestframkallande.
Varför?
För jag inte vet vad som händer efter döden.
Ingen vet det, inte en jävel vet vad som händer efter döden.
Men man kan tro, tro på det man känner känns rätt.
jag söker, hela tiden efter något jag kan tro på.
Tror jag att vi finns runt omkring oss och lever i energier efter? Att vi finns fast inte fysiskt?
Till viss del tror jag det.
Kommer vi till himlen och där finns phiadephia ost och alla är där och har det bra?
nej, det tror jag faktiskt inte, vad då himmelen?
Tror jag att vi är en molekyl just nu och när vi dör så är det bara en molekyl som dör och allt tar slut for ever?
Till ganska stor del tror jag det.
Det är så sjukt och tänka på döden eller det som händer efter döden.
Tänk dig att varje sekund/minut som du läser detta aldrig någonsin mer kommer igen! ångest..
Och så blir det, det blir aldrig mer någon cheeseburgare, det blir aldrig mer någon resa, inga pussar, inga kramar, ingen jul, ingen sommar.
Även om vi skulle gå på repeat och leva om samma liv om och om och om igen då kommer vi ju ändå inte ihåg det gamla och jag kommer ha samma dödsångest igen.
Alla minnen suddas ut..
Det här är för djupt för mig och tänka på, jag blir mest stressad och vill hinna med så mycket som möjligt, fan man kan ju dö imorgon så är allt poff borta!
Vad tror ni händer när man dör?
Hjälp mig att hitta något att tro på!
evig kärlek?
i mitt nya jobb så har jag stött på många nya människor.
olika leverantörer, kunder etc. etc.
och nästan alla jag träffat är skilda, har barn på olika håll och ny sambo.
jag berättade det för en bekant i lördags och frågade den vise vännen "finns inte evig kärlek längre?"
svaret jag fick var "nej".
jag tyckte det var tragiskt att det inte "fanns" som det låter på många andra.
jag förklarade sansat för min bekanta att evig kärlek finns visst.
den bekanta förklarade vänligt för mig "evig kärlek finns inte, en dag så är man bara inte längre kär i en person"
men visst, man är inte nykär hela livet.
men klart man är kär och brister "kärleken" kan man ju alltid arbeta fram den igen.
försöka motarbeta vardagen och göra roliga saker tillsammans.
eller varför inte uppskatta det man har, se sig om, känna efter hur lycklig man är.
jag fick till svars att "visst kan man arbeta fram kärlek om den försvunnit, men är det inte både enklare och roligare att hitta en ny kärlek, lära känna en ny person?"
jag säger absolut inte emot det min bekanta sa för det ligger en hel bunt med sanning i det.
men jag tror fortfarande på evig kärlek, älskar man en person och är kär i en person så försvinner det bara inte.
inte om man jobbar för att behålla kärleken.
jag tror också att lära känna en ny person är roligt, men det gör man ju, sina nya vänner och bekanta?
plus att jag tror inte man kan "sluta lära känna en person" för den personen man delar sin kärlek med (om inte den personen är en helt blåst jävel) så utvecklas och växer den personen och jag får då lära känna samma person om och om igen.
om 3 år eller 10 år eller 43 år är man ju inte samma person som idag, eller hur?
och att dela ett liv med en person man är kär i och älskar, är inte det underbart?
växa, utvecklas och ta sig fram i livet tillsammans.
jag håller med i både och.
det finns en del människor som ständigt söker efter nytt sen finns det dem som lär sig att uppskatta det som finns idag.
jag hör till personkategori 2.
jag tror på evig kärlek och jag önskar att det fanns fler personer som gjorde det.
olika leverantörer, kunder etc. etc.
och nästan alla jag träffat är skilda, har barn på olika håll och ny sambo.
jag berättade det för en bekant i lördags och frågade den vise vännen "finns inte evig kärlek längre?"
svaret jag fick var "nej".
jag tyckte det var tragiskt att det inte "fanns" som det låter på många andra.
jag förklarade sansat för min bekanta att evig kärlek finns visst.
den bekanta förklarade vänligt för mig "evig kärlek finns inte, en dag så är man bara inte längre kär i en person"
men visst, man är inte nykär hela livet.
men klart man är kär och brister "kärleken" kan man ju alltid arbeta fram den igen.
försöka motarbeta vardagen och göra roliga saker tillsammans.
eller varför inte uppskatta det man har, se sig om, känna efter hur lycklig man är.
jag fick till svars att "visst kan man arbeta fram kärlek om den försvunnit, men är det inte både enklare och roligare att hitta en ny kärlek, lära känna en ny person?"
jag säger absolut inte emot det min bekanta sa för det ligger en hel bunt med sanning i det.
men jag tror fortfarande på evig kärlek, älskar man en person och är kär i en person så försvinner det bara inte.
inte om man jobbar för att behålla kärleken.
jag tror också att lära känna en ny person är roligt, men det gör man ju, sina nya vänner och bekanta?
plus att jag tror inte man kan "sluta lära känna en person" för den personen man delar sin kärlek med (om inte den personen är en helt blåst jävel) så utvecklas och växer den personen och jag får då lära känna samma person om och om igen.
om 3 år eller 10 år eller 43 år är man ju inte samma person som idag, eller hur?
och att dela ett liv med en person man är kär i och älskar, är inte det underbart?
växa, utvecklas och ta sig fram i livet tillsammans.
jag håller med i både och.
det finns en del människor som ständigt söker efter nytt sen finns det dem som lär sig att uppskatta det som finns idag.
jag hör till personkategori 2.
jag tror på evig kärlek och jag önskar att det fanns fler personer som gjorde det.
evig kärlek är evig så länge du vill att den ska vara evig.
våga vara ärlig!
det blev såhär ikväll.
det började bra, tränade och allt var så skönt & bra.
sen vart jag lite ledsen.
vad tråkigt det är när man blir lite ledsen fast man kan liksom inte ändå säga det till personen ifråga.
för det känns liksom fel på något sätt.
men jag kanske, jag kanske ska göra som Jon sa.
Var ärlig, våga var dig själv.
jag ska nog säga, att jag blev lite ledsen.
men nu ska jag le och kolla på desperete så blir allt bra igen :)
en sån där, fin låt! :)
nu är jag glad igen :)
det började bra, tränade och allt var så skönt & bra.
sen vart jag lite ledsen.
vad tråkigt det är när man blir lite ledsen fast man kan liksom inte ändå säga det till personen ifråga.
för det känns liksom fel på något sätt.
men jag kanske, jag kanske ska göra som Jon sa.
Var ärlig, våga var dig själv.
jag ska nog säga, att jag blev lite ledsen.
men nu ska jag le och kolla på desperete så blir allt bra igen :)
en sån där, fin låt! :)
nu är jag glad igen :)
jag bara hatar
lördagen bestod av fina gamla vänner som kom hit från alla olika håll och kanter.
det blev vin och senare strömpis.
var en riktigt bra kväll! :)
tack alla ur söta vänner för en sådan klockren och rolig kväll.
nästa helg blir det maskerad & hejdå fest, jag ska vara.. badammamm, en gravid nunna, haha!
lovar att lägga upp bilder!
anyway..
läste i na idag, att 23-årige våldtäktsmannen känner sig lättad efter att erkänna eurostop våldtäkten.
ursäkta mig nu men jag kan FAN inte sympatisera för hans skull.
Jag skiter fullständigt i om han känner sig lättad, åt helvete med det.
han ska fan inte känna sig lättad snarare tvärtom!
blev så irriterad när jag läste det...
skriv inte sånt na.se - vi eller jag hatar honom, djupt in i mitt hjärta och själ.
jag kan inte på något vis, vad han än lider av för sjukdom eller psykisk störning känna en enda känsla, en enda känsla av sympati eller empati mot honom. aldrig någonsin i hela mitt långa liv.
och inte för någon annan våldtäktsman eller mördare etc. heller.
jag kan inte förstå eller heller försöka förstå - jag bara hatar!
nu ska jag återgå till "the good wife" på tvn!
det blev vin och senare strömpis.
var en riktigt bra kväll! :)
tack alla ur söta vänner för en sådan klockren och rolig kväll.
nästa helg blir det maskerad & hejdå fest, jag ska vara.. badammamm, en gravid nunna, haha!
lovar att lägga upp bilder!
anyway..
läste i na idag, att 23-årige våldtäktsmannen känner sig lättad efter att erkänna eurostop våldtäkten.
ursäkta mig nu men jag kan FAN inte sympatisera för hans skull.
Jag skiter fullständigt i om han känner sig lättad, åt helvete med det.
han ska fan inte känna sig lättad snarare tvärtom!
blev så irriterad när jag läste det...
skriv inte sånt na.se - vi eller jag hatar honom, djupt in i mitt hjärta och själ.
jag kan inte på något vis, vad han än lider av för sjukdom eller psykisk störning känna en enda känsla, en enda känsla av sympati eller empati mot honom. aldrig någonsin i hela mitt långa liv.
och inte för någon annan våldtäktsman eller mördare etc. heller.
jag kan inte förstå eller heller försöka förstå - jag bara hatar!
nu ska jag återgå till "the good wife" på tvn!
tjingeling!
If I could turn back time
Tänk om man kunde vrida tillbaka tiden.
Vad skulle man göra om som man redan gjort?
Vad skulle man rätta till, vilka fel skulle man inte göra om.
Vilka vägar skulle man välja att gå, finns det någon mer väg än den man gått?
Att vrida tillbaka tiden är omöjligt.
Att ta bort de fel man gjort är också helt omöjligt.
Det enda man kan göra är att lära sig av sina misstag.
Även om man vill sudda bort misstagena.
Att välja om den väg man redan valt, kan man det?
Vill man det?
Vad skulle finnas och vad skulle hänt om jag inte gått på den stigen jag redan går på?
Livet är inte perfekt, ingen är perfekt, men man får ge det en chans för att se om det kan fungera ändå.
Vad skulle man göra om som man redan gjort?
Vad skulle man rätta till, vilka fel skulle man inte göra om.
Vilka vägar skulle man välja att gå, finns det någon mer väg än den man gått?
Att vrida tillbaka tiden är omöjligt.
Att ta bort de fel man gjort är också helt omöjligt.
Det enda man kan göra är att lära sig av sina misstag.
Även om man vill sudda bort misstagena.
Att välja om den väg man redan valt, kan man det?
Vill man det?
Vad skulle finnas och vad skulle hänt om jag inte gått på den stigen jag redan går på?
Livet är inte perfekt, ingen är perfekt, men man får ge det en chans för att se om det kan fungera ändå.
för mycket funderingar
har ni tänkt på att det inte är Kim Cattrall (Samantha) som är med på Sex and the city 2 kortena som finns på SF.se?
Det var Sahra som uppmärksamma det och jag kan inte sluta störa mig.
Kom fram till att det kanske är Rachel McAdams som är av någon anledning på kortena (det är vad vi tror iallafall, att det är Rachel McAdams).
Men det är Kim Cattrall som medverkar i filmen.
Vad tror ni?
Är det Rachel McAdams (från Hot Chick) som är på postern?
Det var Sahra som uppmärksamma det och jag kan inte sluta störa mig.
Kom fram till att det kanske är Rachel McAdams som är av någon anledning på kortena (det är vad vi tror iallafall, att det är Rachel McAdams).
Men det är Kim Cattrall som medverkar i filmen.
Inte Kim Cattrall (samantha).
Med lite retuschering fick de NÄSTAN Rachel att se ut som Kim!
Vad tror ni?
Är det Rachel McAdams (från Hot Chick) som är på postern?
Ibland har man för mycket fritid, speciellt när man ska plugga!
dammsuga?
alltså, vem fan är det som går upp och dammsuger på vinden?
jag kan inte plugga.. haha.. jag dör!
Jag kan inte sluta koncentrera mig på att undra vem som tänker
"nej, vad tråkigt jag har. nu går jag upp och dammsuger på vinden!"
haha..
jag kan inte plugga.. haha.. jag dör!
Jag kan inte sluta koncentrera mig på att undra vem som tänker
"nej, vad tråkigt jag har. nu går jag upp och dammsuger på vinden!"
haha..
bergochdalbana.
Upp & ner som en bergochdalbana.
Ena stunden går det bra som fan och allt känns på topp.
Sen går det nerför och allt ramlar ihop som en smet.
När den som engagerar sig som mest slutar att engagera sig då händer ingenting.
Så enkelt är det. Bli aldrig en person som engagerar sig, då blir du rastlös och bortglömmen när du tar en paus.
Eller är det inte så? När personen som alltid hör av sig inte hör av sig, då är det ingen som hör något.
Nu ska jag återgå till min kära del av fastighetsrätten och Jordabalken.
Det är väldigt intressant, visste ni att man kan få böter om man tar kåda från ett träd?
Löjligt va? Men det står faktiskt i lagboken! :-P
Lagboken är så otroligt tjock så man kan nog hitta många underliga lagar som man både vet om och inte.
Ena stunden går det bra som fan och allt känns på topp.
Sen går det nerför och allt ramlar ihop som en smet.
När den som engagerar sig som mest slutar att engagera sig då händer ingenting.
Så enkelt är det. Bli aldrig en person som engagerar sig, då blir du rastlös och bortglömmen när du tar en paus.
Eller är det inte så? När personen som alltid hör av sig inte hör av sig, då är det ingen som hör något.
Nu ska jag återgå till min kära del av fastighetsrätten och Jordabalken.
Det är väldigt intressant, visste ni att man kan få böter om man tar kåda från ett träd?
Löjligt va? Men det står faktiskt i lagboken! :-P
Lagboken är så otroligt tjock så man kan nog hitta många underliga lagar som man både vet om och inte.
Ttyl!
Girig
Jag vill komma på en uppfinning.
Vad gammaldags det lät.
Men tänk om man kom på något riktigt riktigt bra som alla behöver i sin vardag.
Och så säljer man det patent och blir rik!
Det vore ju perfekt.
Men jag kan inte komma på något alla behöver i sin vardag, för vi har ju redan allt.
Vi har osthyvel, vi har färdigskivat bröd, vi har glödlampor, datorer, telefoner, tv.. allt..
Jag känner inte att det saknas något i mitt hem för att det ska bli fulländat, så jag kan verkligen inte komma på någon uppfinning även om jag har ideér.
Men jag skulle vilja komma på något och bli riiiik!
pengar är inte allt, nej jag vet.
man kan inte köpa allt, jag vet.
men fan vad allt skulle underlätta om man hade massor med pengar!
och vad kul man skulle kunna ha.
bjuda vänner på resa, ge bort presenter, äta god mat ute varje dag, köpa massor med kläder etc. etc.
man kan ju drömma bort sig hur långt man vill när man tänker på pengar.
helst skulle man ju vilja vinna pengar.
men jag skulle nog känna mig mer "värd" pengarna om jag arbetade för dem, eller kom på en uppfinning etc.
jag känner mig så himla girig just nu.
vill ha så himla mycket, ge bort så himla mycket.
men jag får väl ge bort min kärlek och skit i alla (o)nödvändiga prylar.
Vad gammaldags det lät.
Men tänk om man kom på något riktigt riktigt bra som alla behöver i sin vardag.
Och så säljer man det patent och blir rik!
Det vore ju perfekt.
Men jag kan inte komma på något alla behöver i sin vardag, för vi har ju redan allt.
Vi har osthyvel, vi har färdigskivat bröd, vi har glödlampor, datorer, telefoner, tv.. allt..
Jag känner inte att det saknas något i mitt hem för att det ska bli fulländat, så jag kan verkligen inte komma på någon uppfinning även om jag har ideér.
Men jag skulle vilja komma på något och bli riiiik!
pengar är inte allt, nej jag vet.
man kan inte köpa allt, jag vet.
men fan vad allt skulle underlätta om man hade massor med pengar!
och vad kul man skulle kunna ha.
bjuda vänner på resa, ge bort presenter, äta god mat ute varje dag, köpa massor med kläder etc. etc.
man kan ju drömma bort sig hur långt man vill när man tänker på pengar.
helst skulle man ju vilja vinna pengar.
men jag skulle nog känna mig mer "värd" pengarna om jag arbetade för dem, eller kom på en uppfinning etc.
jag känner mig så himla girig just nu.
vill ha så himla mycket, ge bort så himla mycket.
men jag får väl ge bort min kärlek och skit i alla (o)nödvändiga prylar.
Ttyl!
tänker högt.
all energi dunstade ur min kropp och jag känner mig hjälplös.
när jag inte kan formulera mig i ord och vill ringa ett samtal men vet inte hur jag ska kunna bete mig då är jag hjälplös.
när man verkligen vill något, vill ha något, säga något, ge något, ta något men inte kan då är man så liten.
just nu känner jag mig så liten och fjuttig utan makt, utan något att säga till om.
jag är fjuttig och liten utan makt i en stor värld med en framtid som behöver fyllas i,
en framtid som behöver ett mål, en framtid som känns trygg.
framtiden flyger förbi mig och jag sitter hjälplös brevid och tittar på.
tittar på utan att säga stopp, tittar på utan att ha något att greppa tag i.
målet finns där men ändå så långt bort, jag vill inte ta mig till just det målet riktigt än.
jag vill ha delmål, jag vill inte titta på längre.
delmålen känns tuffa och jag får inte ge upp, jag måste sätta upp dem och puscha mig framåt till dem.
men just nu känns det tomt, bäcksvart och framtiden skenar förbi, dagarna går fort framåt och jag sitter bara här, fast i mig själv, fast i mitt liv.
livet? vad är egentigen meningen med livet?
meningen med livet är det du själv vill att det ska vara.
men när man inte vet vad det ska vara? när man sitter fast då?
att blicka tillbaka ger mig minnen, att leva i nuet gör att jag uppskattar, att tänka framåt gör mig mörkrädd.
jag är liten, hjälplös och hopplös just nu.
jag vill ringa samtalet, jag vill formulera mig, jag vet att jag kan.
men vad händer om det går åt helvete? då sitter jag fortfarande här och tittar på, utan något att säga till om..
när jag inte kan formulera mig i ord och vill ringa ett samtal men vet inte hur jag ska kunna bete mig då är jag hjälplös.
när man verkligen vill något, vill ha något, säga något, ge något, ta något men inte kan då är man så liten.
just nu känner jag mig så liten och fjuttig utan makt, utan något att säga till om.
jag är fjuttig och liten utan makt i en stor värld med en framtid som behöver fyllas i,
en framtid som behöver ett mål, en framtid som känns trygg.
framtiden flyger förbi mig och jag sitter hjälplös brevid och tittar på.
tittar på utan att säga stopp, tittar på utan att ha något att greppa tag i.
målet finns där men ändå så långt bort, jag vill inte ta mig till just det målet riktigt än.
jag vill ha delmål, jag vill inte titta på längre.
delmålen känns tuffa och jag får inte ge upp, jag måste sätta upp dem och puscha mig framåt till dem.
men just nu känns det tomt, bäcksvart och framtiden skenar förbi, dagarna går fort framåt och jag sitter bara här, fast i mig själv, fast i mitt liv.
livet? vad är egentigen meningen med livet?
meningen med livet är det du själv vill att det ska vara.
men när man inte vet vad det ska vara? när man sitter fast då?
att blicka tillbaka ger mig minnen, att leva i nuet gör att jag uppskattar, att tänka framåt gör mig mörkrädd.
jag är liten, hjälplös och hopplös just nu.
jag vill ringa samtalet, jag vill formulera mig, jag vet att jag kan.
men vad händer om det går åt helvete? då sitter jag fortfarande här och tittar på, utan något att säga till om..
hidden number
när S kom in på jobbet i fredags sprang jag på toan och i farten tittade jag till mobilen, 2 missade samtal - dolt nummer.
ringde upp min vän E och jag frågade vad hon hade på hjärtat.
hennes svar var: öööh, det är du som ringer mig!?
E ringer alltid på dolt nummer och lämnar aldrig meddelande om hon ringt, så summa = det var inte hon som ringt.
vem var det då? inte den blekaste.
lämnar mobilen och återgår till jobbet.
vid lunch har det ringt igen dolt nummer, kollade på mobilen 13:25 och klockan 13:17 hade det ringt.
suck...
tog med mig mobilen i fickan då jag var tvungen att veta vem det var.
ingen ringde, inget dolt nummer.
idag kl 09:36 kollade jag på mobilen när vi satt i möte, kl 09:24 hade dolt nummer ringt.
w h a t t h e f u c k !
Varför ska jag hela tiden missa samtalet ?
Varför kan personen ifråga inte lämna ett IQsvar!?
Idag har jag haft med mig mobilen överallt, på gymmet, på toan, när jag duschade (dock inte bokstavligt i duschen) och när jag åt.
Varför kan hon/han/den/det/dom ringa NU när jag KAN svara!?
Först var jag nyfiken, sen blev jag irriterad, nu är jag orolig.
vem vad hur var?
hatar att vara ovetandes, tänk om hon/han/den/det/dom inte ringer igen, aldrig mer.
då får jag aldrig veta vem det var.
Snälla RING vem du nu är, jag pallar inte att vara nyfiken!!
ringde upp min vän E och jag frågade vad hon hade på hjärtat.
hennes svar var: öööh, det är du som ringer mig!?
E ringer alltid på dolt nummer och lämnar aldrig meddelande om hon ringt, så summa = det var inte hon som ringt.
vem var det då? inte den blekaste.
lämnar mobilen och återgår till jobbet.
vid lunch har det ringt igen dolt nummer, kollade på mobilen 13:25 och klockan 13:17 hade det ringt.
suck...
tog med mig mobilen i fickan då jag var tvungen att veta vem det var.
ingen ringde, inget dolt nummer.
idag kl 09:36 kollade jag på mobilen när vi satt i möte, kl 09:24 hade dolt nummer ringt.
w h a t t h e f u c k !
Varför ska jag hela tiden missa samtalet ?
Varför kan personen ifråga inte lämna ett IQsvar!?
Idag har jag haft med mig mobilen överallt, på gymmet, på toan, när jag duschade (dock inte bokstavligt i duschen) och när jag åt.
Varför kan hon/han/den/det/dom ringa NU när jag KAN svara!?
Först var jag nyfiken, sen blev jag irriterad, nu är jag orolig.
vem vad hur var?
hatar att vara ovetandes, tänk om hon/han/den/det/dom inte ringer igen, aldrig mer.
då får jag aldrig veta vem det var.
Snälla RING vem du nu är, jag pallar inte att vara nyfiken!!
Ttyl!
förmiddag
skorna finns att hämta!
JIPPIE vad glad jag blev att det inte var någon tattare som hade stulit dem ifrån mig. :)
idag var jag på möte med jobbet, det var en gullig tjej från Esprit som kom och gav oss goda råd om exponering och sen fick vi säga till lite om hur vi vill att våra beställningar ska vara.
Det var nyttigt!
Efter det smög jag upp i våran butik på krämaren och la undan en väska.
en blommig godning som passar toppen bra till min jeansjacka.
dock har jag ju redan köpt 2 sommarväskor.
men vafan, sommarväskor eller väskor för övrigt kan man väl inte få nog av?
eller.. ?
Tror iallafall det kan vara fräscht till sommren.
som sagt, tåls att tänka på!
nu kurrar det extremt i min mage efter mitt korta träningspass på friskis så nu ska jag värma upp lasangen.
JIPPIE vad glad jag blev att det inte var någon tattare som hade stulit dem ifrån mig. :)
idag var jag på möte med jobbet, det var en gullig tjej från Esprit som kom och gav oss goda råd om exponering och sen fick vi säga till lite om hur vi vill att våra beställningar ska vara.
Det var nyttigt!
Efter det smög jag upp i våran butik på krämaren och la undan en väska.
en blommig godning som passar toppen bra till min jeansjacka.
dock har jag ju redan köpt 2 sommarväskor.
men vafan, sommarväskor eller väskor för övrigt kan man väl inte få nog av?
eller.. ?
Tror iallafall det kan vara fräscht till sommren.
som sagt, tåls att tänka på!
nu kurrar det extremt i min mage efter mitt korta träningspass på friskis så nu ska jag värma upp lasangen.
Ttyl!
