asterisco

ibland är man bra feg, jag var tvungen att fråga 4 personer innan jag vågade köpa dessa brallor!
Älskar färg & brukar vara färgglad på sommaren.
Men jeans i en så stark färg, Thats risky!

Efter många om & men & efter att jag köpt två par jeans så frågade jag P "törs jag?"
Han svarade "du kommer ju iaf använda dom en gång!"

Så jag slog till & ska vara vågad med korallfärgade Capri jeans!
Frågan är, vad har man på överkropp när man är färgglad på underkropp? Flickor?! Tips?


Mer färg åt folket!

De säger att man inte ska leva för sitt jobb, att man ska gå hem och lämna arbetet när man kliver innanför dörren.

Jag förstår väl poängen i det men samtidigt kan jag tycka att om man till exempel driver ett företag och verkligen brinner för det man gör – varför ska man inte kunna skapa ett liv kring sitt arbete?

Det måste väl ändå vara det ultimata, att ha ett arbete som man verkligen älskar, tycker är kul och känner är utmanande och stimulerande.
Då att ta med det hem att leva tillsammans med arbetet, varför ska det skapa problem?

Ja, det kan skapa problem i familj och kring vänner.

Men låt säga att man den partner man valt att leva med också brinner för samma typ av yrke eller är på något sätt involverad och tycker det är lika kul och låt säga att alla vänner är vänner i branschen?

Jag tycker inte det är ”fel” att en del bygger sitt liv kring arbetet.
Det är så många som alltid säger ”ja, men han/hon är ju så upptagen, pratar bara om arbetet hela tiden.” eller ”det enda han/hon bryr sig om är arbetet.”

Har tanken slagit de som säger så att han/hon kanske faktiskt brinner för det de gör!

Och så länge inte han/hon lider av det så är det väl bara positivt om någon kan älska att spendera minst 40h/vecka på något kul och som tillfredsställer en i livet.

Jag vet fortfarande inte vad mitt drömyrke är, men jag vet vad jag tycker om.

Många bollar i luften, ledarskap, framåtanda, utveckling, nätverkande etc.

Och för att det ska fungera och bli roligt ”krävs” det att andra också tänker i samma riktning.

Jag känner mig oerhört tillfredsställd just nu, precis där jag är nu.
Arbetar tillsammans med människor med framåtanda, som har idéer som är kreativa och som vill utvecklas.

Och här är det många bollar i luften, ständigt!

Ena dagen arbetar jag på kontoret och smider idéer, andra dagen sitter jag på ett annat kontor och gör annonser och tredje dagen arbetar jag 12h pass ute på motorbanan, blåser upp ballonger och lyfter tunga trossar.

Det är variation i allra högsta grad och man ser resultat, långsiktigt och snabbt.

I like it!

bilder från denna helg,

sista bilden är absolut roligaste, här finns det resurser, dricksa iphone, kontokort & guldklocka!

För några månader sen fick jag ett jätte fint blombud av mina fina vänner som ville önska mig lycka till på jobbet, jag blev så himla glad över det.
Och idag fick min chef blombud av sin sambo och då blev jag påmind om den känslan om hur glad man blir och förvånad. Att skicka ett blombud tycker jag är en sån fin sak och tanke att göra.

Det är liksom en sån liten sak som knappt kostar något och man behöver inte lyfta ett finger man kan bara surfa in och fixa det på webben till och med.

Det jag tycker är så fint med det är att man lägger den tanken till den man tycker om och gör en sån liten - men fin sak. Blommor är underskattat, små presenter i allmänhet är underskattat.
Man behöver inte göra någon stor grej det är ju trots allt tanken som räknas.

Jag tycker vi skämmer bort varandra för lite, man ska skämma bort de man älskar och bryr sig om. Sen är det klart att det räcker med att man överröser varandra med kärlek istället för materiella ting.

Men att bara göra såna där små saker för varandra på olika sätt, blombud, köpa med choklad, eller vad som helst, det piffar upp vardagen och man blir glad, mungiporna åker uppåt och humöret blir på topp, man får liksom en liten kick av att det är något annat som händer än ”det gamla vanliga” traditionella sättet där man ger något på födelsedagar, alla hjärtans dag och julafton.

Kanske skulle ta och baka lite muffins och skämma bort mina vänner med snart :)

När jag kommer hem sparkar jag alltid på den där lådan som står tom i hallen, den står där och väntar på att jag ska ta in den i köket och börja packa ner allt porslin, men klockan är 22:30 idag med när jag kommer hem så det är ingen idé och börja nu.
varje dag är likadant, någonstans undermedvetet drar jag mig för att börja plocka ner allt.

Kan det vara för att det är jobbigt att göra det eller för att jag bara inte orkar?

Kan inte man köpa någon tjänst där folk plockar ner allt man pekar på?
Packa är fan det jobbigaste som finns, eller nej det är inte jobbigt, det är att slänga allt skit som är jobbigt och sen linda in allt man ska ha i papper och lägga den i rätt kartong för att flytta den något kvarter och sen packa upp allt igen. Hujedamig.

Jag är inte den personen som skjuter på problem eller jobbiga saker utan tar tag i dem direkt så man får det överstökat och kan njuta av det goda istället men i detta fall så skjuter jag bara upp det och jag vet inte hur jag ska göra för att ta tag i det.

Tips någon?

En vinflaska och några tjejkompisar kanske hjälper, det är ju alltid värt ett försök om inte lådorna blir packade så kan ju iallafall vinflaskan smaka..

packa väskan för att resa med tjejerna är roligare.

Hejochhå, vart tog träningspassen vägen?
Det har varit mycket löpning och gym senaste tiden.
Men rutinerna har jag helt kommit ur och mina favoritpass verkar ha bytt tider.

Nu jäklar ska jag in i rutiner igen, är egentligen ingen rutinmänniska men alla människor behöver vissa rutiner för att skapa lugn och trygghet.

Idag ska jag testa ett pass step med en ny ledare, hoppas på att hon har ett riktigt kul program.
Sen måste jag hitta tillbaka till intervallen igen, det måste ni prova om ni inte testat. Grym träning och otroligt rolig.

Intervallträningen innehåller som det heter intervaller.
Du gör armhävningar i ex. 30 sekunder, joggar 30 sek, sen mage 45 sek, joggar 30 sek, sen plankan 1 minut och sen om igen och sen andra muskelgrupper också såklart.

Avslutas sen med 20 minuter flex, och för dig som vill bli smidigare i kroppen men inte gillar yoga så rekommenderar jag flex.
Där gör man olika ”strech” övningar fast skippar andning och tända ljus och sen är det högre tempo.

Det tråkiga med sommar och vår är att alla pass sinar ut och blir på konstiga tider och rutinerna försvinner.

Men något jag verkligen längtar efter är sommaren, med eller utan pass.

Finns så mycket andra roliga krävande aktiviteter man kan göra, i sommar ska vi (jag & tjejerna) cykelcampa med en favorit i repris i norrköping och sen ska jag banne mig bergsklättra!

kl 05:30 ringde klockan imorse, på med kläderna & in i bilen.
vi styrde bilen mot hasseludden & yasuragi.
väl där fick vi allt vi behövde för dagen, en kimono (stava?) och en baddräkt.

sen var vi varvat fruktstund, simtur i den fina poolen, ligga i vilostol, ångbasta, sitta i den 58gr källan utomhus & titta på Östersjön till en klangmeditation.

helt otroligt vilken energipåfyllning.
totala lugnet i hela kroppen, låta tankarna flöda i en tyst ensam stund & vara totalt avslappnad till klingande musik & fågelkvitter.

det här var precis vad som behövdes, jag hoppas att denna påfyllnad räcker ett tag även fast jag ville stanna ett par dagar till!

Tack syster för en ljuvlig dag!

slö tittar på nyhetsmorgon och då är det en kvinna som pratar om potatis och egenodling.
Då börjar jag bli nostalgisk och så börjar min lantisgener komma till liv.

Jag minns det som igår, det var alltid lika roligt och mysigt även om både jag och min jämngamla kusin E tyckte det var jobbigt att hjälpa till. 
varje vår samlades hela tjocka släkten hos farmor, det var fastrar med man och kusiner och syskon.
farfar pekade på ett gärde och vi alla gick dit med hinkar, spadar & gummistövlar medan farfar körde traktorn.
Sen börjades det - potatissättningen, jag och Emil sprang runt och peta ner en potatis här och var medan fastrarna stod och skrek "tryck inte ner den så djupt".
Sen tröttna vi väl och gjorde något annat tills det var dags att fika.

det är ett så fint minne och tradition som vi hade i flera år tills barn växte upp & farmor & farfar blev för gamla!
Idag har vi en liknande tradition och det är lövkrattning på farmor & farfars stora gård & sen fika med hela släkten.
Dock har jag inte deltagit, kanske för att nu är man så pass gammal att man på riktigt måste hjälpa till & inte springa runt med Emil & vänta på fika!

Jag längtar efter ett hus med ett eget litet land - där ska sättas potatis & annat gott!


bilder från förr, lantis jag & kusiner! :)

igår när vi trilla ut från ritz får jag uppleva en av de sjukare konversationer med en kille, han trilla fram mot mig & det sägs:

Kille: hej, xxx heter jag & det är lika bra jag går rakt på sak nu när klockan är så mycket, ska vi gå & köpa McDonalds & sen gå hem till dig?
Jag brister ut i skratt & svarar: nej, det ska vi inte!
Kille: alltså nu menar ju jag inte att vi ska göra något med varandra utan jag är sugen på McDonalds & sällskap & om du har pojkvän så kanske jag kan bli vän med han också!

haha, jag fatta ingenting & stod bara & skratta men han var 100% allvarlig!
Tillslut skakade jag av mig honom & tog min cykel & begav mig hem!

tröttheten idag boostades med sötaste Tor som ville läsa bok & kolla film med moster!
Det var för väl det, då fick jag en anledning att ligga i soffan! :-)

de flesta jag känner tycker högtider är jobbiga & överskattade. jag tycker tvärtom, de är underskattade!

det är väl roligt att även om det bara är över en helg ta fram några gula dukar & kycklingar & köpa hem 24-pack ägg & laga påskmat hela helgen som ska avnjutas tillsammans med de man älskar!

alla får göra & tycka som de vill, men själv tycker jag att det är tråkigt att underskatta dessa högtider när vi ändå "firar" dem kan vi göra det ordentligt! :)

Nu längtar jag till eftermiddagen då vi ska åka hem till min familj & äta världens godaste påskmat (mamma & pappa lagar alltid godaste maten) &
trots huvudvärk idag så är jag sugen på en löprunda, får kanske ta fram ice-bug skorna med tanke på vädret?

vår kom tillbaka!

jag skulle vilja vara en örn, en örn som kan flyga högt & precis vart den vill. låta luften bära mina vingar & låta hjärtat & känslan ta mig dit jag vill. samtidigt som jag flyger där uppe så kan jag blicka ner mot marken & se de som är där, hålla koll på vad som händer runt omkring mig samtidigt som jag låter känslan bestämma åt vilket håll jag ska styra mina vingar.

jag har alltid beundrat örnar, de är otroligt fula men har någon viss vackerhet i sig.
trots att jag avskyr fåglar så beundrar jag dem, tittar på dem & avundas deras frihet.

idag när jag var ute & sprang i rynninge var det massor med skumma fåglar runt omkring mig, de flaxade & kraxade medan jag lät mina ben ta mig framåt i den riktningen jag ville, skillnaden mellan fåglarna där & mig var att jag sprang i en cirkel medan de flög iväg till kanske en annan stad eller annat land.

det som ligger i sminkväskan just nu.

to die for.

håret är i ofix, annars kvällens!

Utmaningar i all ära.

Utmaningar stöter man på, ofta. Nästan dagligen.

Men vad är en utmaning?

Är det när du ska ge dig på 5km i spåret? Är det när du stöter på problem på arbetet? Är det när du ska hålla en presentation? Få bra betyg? Hitta något nytt klädesplagg?

Är utmaning något ont i benämningen eller gott?

För mig kan det vara både ont och gott. Oftast gott. Jag gillar utmaningar på alla olika sätt.

Mina vänner säger jämt att jag är tävlingsmänniskan deluxe, jag börjar tro dem.

För att underhålla mig själv så skapar jag olika utmaningar och de kan vara som ovan nämnda.

Intervall i femman i venaspåret, hitta lösningar på problem, hålla i olika presentationer, sträva efter ett MVG, hitta nya kunder eller hitta nya kläder till lördagen.

Dessa utmaningar ser jag med glädje att ta mig an.

Men sen finns det vissa delar som också kan kallas utmaning som är tuffa, som man egentligen inte har den där riktiga kämpar glöden till att försöka klara med huvudet ovanför vattenytan.

På något konstigt sätt så klarar vi alla utmaningar, både de enkla fysiska som femman i spåret eller de psykiska som att försöka komma över någon, försöka förstå eller vad det än kan gälla.

Klappar någon oss på axeln efter vi klarat utmaningen?

Oftast inte.

Men man ska fan klappa sig själv på axeln, kolla sig i spegeln och se att musklerna innanför biceps och triceps växt utav sjutton!
Man ska sträcka på sig och lyfta upp hakan mot skyn och vara lite stolt över sig själv. Inte stå som en ihopsäckad Jante och tycka synd om sig själv att man inte kanske klarade femman på rätt tid eller kom bara upp till VG.

Gör om gör rätt, nästa gång klarar du utmaningen!

En gammal lärare till mig sa en gång ”Sträck på dig & var stolt över dig själv, även om betyget bara blev VG så har du fortfarande civilkurage!”
Jag tror att denna lärare pratade om något mer än bara mitt betyg, det var något mer han ville i den meningen.

Och vi alla ska sträcka på oss och tänka tillbaka på alla saker, utmaningar vi klarat och klappa oss på axeln och nu kunna hantera dessa nya utmaningar med styrka och civilkurage!

jag har två vänner som är väldigt rara, roliga och underbara.
de känner mig ganska väl och är inte blyga för att utmana mig på olika sätt.
ett av exemplena är att jag alltid har beslutsångest av att bestämma över vad jag ska äta när jag står på en restaurang och kollar på menyn.

idag när jag och min vän skulle luncha så säger han, "ta ett bord så beställer jag vad vill du ha?"
jag svarar "ja men vad bra! då får du bestämma vad jag ska äta, skönt & slippa detta beslutande!"

jag springer glatt iväg till ett bord och sätter mig och pustar ut att jag inte behövde välja mellan antingen köttet eller fisken.

Efter att vi ätit upp sallad och en brödbit kommer servitrisen men två tallrikar och säger ”Vem skulle ha fisken?”

Min vän säger ”Ja, vem skulle ha fisken?” och kollar på mig med ett brett leende!

HAHA, jag orkar inte.. haha.. höll på att bryta ihop av garv!

givetvis, här kan man inte smita undan inte!! :D

Tur för dessa två att trots alla utmaningar, beslut och de gånger jag får gå ovetandes så tycker jag om dem väldigt mycket ändå!

Ett år äldre, ett år klokare.
Ja, det kanske stämmer.

Fast jag skulle vilja säga, ett år äldre, ett år klokare, ett år starkare.

Tänkte tillbaka hur man var för 4 år sen mot den man är nu, det har ju hänt lite sen dess både utsida, insida och omgivning.

Vad mycket förändringar man gör, på ett år har jag hunnit lära känna nytt folk,  sagt upp bekantskap, älskat och hatat, varit med om otroligt mycket sorg, bytt bort Step-passen till intervall träning, bytt arbete, fått min första p-bot, tagit ett av livets svåra beslut och ändå lever jag, starkare än någonsin.

Födelsedagen firades med pompa & ståt, eller nej. Inte riktigt.

Men min underbara familj kom och fikade och senare på kvällen dundrade 15 stycken tjejer in genom dörren.

Jag blev så överväldigad, vad har jag gjort för att förtjäna dessa underbara tjejer som bara finns här och i min närvaro.

Denna helg har även bestått av sorg men jag klarade mig igenom det med tack vare de där tjejerna igen, de har ringt och smsat som aldrig förr för min skull.

Jag uppskattar det, det räcker med ett sms som säger att de finns här som gör mig lugn och får ro!

Tack för alla gratulationer, presenter, kärlek & att ni finns!

hoppa i sängen får man göra hos moster!

våroutfit

några av mina juveler.

nattsms!

dags att byta om till städkläderna! ;-)