Suprise me
Överraskningar.
En del överraskningar kommer spontant, man kan bli rädd för dem och chockad, kanske ledsen eller glad.
Överraskningar som man får blir man oftast glad av, de är ofta väl planerade av givaren.
Jag har en hatkärlek mot överraskningar.
De vänner som känner mig vet att jag älskar att överraska dem, spontana presenter eller kort, lappar, brev, etc eller välplanerade överraskningar som skräpa ner mammas trädgård när hon fyller år & kidnappa henne, eller komma med tårta på morgonen till 20-åringen osv. små saker som är så kul!
Men när det kommer till mig så är jag sådär mot överraskningar – hatkärlek!
Jag älskar att blir överraskad när det gäller det där välplanerade överraskningen som man får, den andra överraskningen är inte alls lika rolig, när man blir överraskad med ett tråkigt besked etc. det är inte alls så kul.
Men när de kommer till att man blir överraskad på ett positivt sätt av andra så blir jag även rädd för att jag är ovetandes om vad som komma skall!
En gång tog två vänner med mig upp till Stockholm och bokade in oss på hotell, de sa att något skulle hända under kvällen men jag fick inte veta vad.
Hela dagen gick jag och klurade, hela middagen och sen sitter vi i taxin och jag får inte veta vart vi är på väg.
Det var en bittersweet känsla, det var kul att de gjorde det för mig men samtidigt var jag så nervös och undrade vart vi skulle, blev lite stressad. Men jag var ju i goda händer så jag förstår inte varför jag var så orolig.
En annan överraskning som var välplanerad också, jag och R är på Rosalis Deli och R är väldigt ofokuserad under fikan och sen när jag pratar allvar med henne så tittar hon åt sidan och jag frågar ”Vad är det som är så intressant!” och jag vänder mig om och där står min vän L som inte varit hemma på över 1år framför mig. CHOCK deluxe.
Började gråta och fatta ingenting. Upprepade 20 gånger ”Är du här? Du är här!”
Då hade de planerat det tillsammans, så himla kul gjort! Men det var också en läskig överraskning för jag blev så himla chockad och var det hela dagen! Kommer ihåg känslan än idag.
Eller som en gång, då när jag var ledsen så fick jag ett kort hem i brevlådan av en vän. Det betydde så himla mycket. En fin överraskning som berörde och den gav mig inte riktigt samma chock eller oro som de andra momenten.
Även om jag är otroligt rädd för överraskningar så vill jag gärna bli överraskad, jag vill gärna överraska andra, överraskningar är underskattade, överraskningar behöver inte vara stort, det kan handla om ett kort eller ett spontanbesök, vad som helst. Det är tanken i överraskning som räknas!
Så vad tycker ni själva om överraskningar? Och har ni överraskat någon?
fotogenisk
keep doing your thing.
energisk eller energilös
Ärthjärna igen!
jag blir så trött.. jag blir så irriterad (igen).. måste sluta läsa nyheterna.
– Det som är ovanligt här är själva situationen med en kvinna som visar sig vara en man.
Vad är det för fel? Visst att det var ovanligt kanske men det är väl för havrevete ett jävla våldtäktsförsök hursomhelst med eller utan kvinnligt könsorgan.
Kan man försöka på en kvinna så kan väl denna 61-åriga snuskgubbe lika väl sikta in sig på vilken annan kvinna, det har de inte tänkt på eller?
ÄRTHJÄRNA!
Men det var just i egenskap av kvinna som han ville våldta henne, skriver tingsrätten i sin dom.
Nu visade det sig att offret rent fysiskt var en man – något som 61-åringen inte hade en aning om. När han överföll henne var hon klädd i kvinnokläder och under rättegången talade han hela tiden om henne som ”hon”. Till saken hör också att hon genomgått en hormonbehandling under flera år för att uppnå rätt könsidentitet.
Ogenomförbar plan
Det här gör att våldtäktsförsöket aldrig hade kunnat leda till en fullbordad våldtäkt, menar tingsrätten.
NEJ MEN SÅ BRAAA!
Så hon/han fick inte en penis i sig vilket innebär att DÅ ÄR DET OKEJ!
Vad är det för jävla fel på detta rättsväsen?
Det är väl fortfarande ett jävla överfall som han/hon kommer att bära med sig hela livet.
vare sig det är en man eller kvinna så är det väl lika otäckt ändå.
Fyfan jag blir så trött.
Ibland undrar jag hur fan de tänker!
"nej men han ville ju åt en kvinna och han lyckades inte.. vi sätter honom på fri fot igen tills nästa gång han lyckas!"
HUR FAN TÄNKER DOM?!
Alltså jag blir så förbannad.. jävla idioter, jävla fjantar.
läs hela artikeln här
hjältarna har redan dött. av avundsjuka, svek & sorg.
för ett par år sedan skrev jag ett inlägg om evig kärlek, att jag trodde på den och att den finns.
man måste ju någon gång hitta den rätta, den som man kompletterar sig med, den som prioriterar en, den som älskar en och vill hålla livet ut.
jag önskar jag kunde ha flera axlar, flera kramar och mer råd att ge.
Bättre sent än aldrig - midsommar 2012
Jag vaknade av att min kära kombo J sprang runt i lägenheten och när hon såg att jag var vaken slog hon på en låt på högsta volym och sa ”taggaaaaa!”.
Svårt och vakna på dåligt humör då!
Peppad ställde jag mig upp och inser att fasiken jag har nog feber.
In i köket lite halvt snurrig och gjorde ordning C-vitamin, en resorb, chisang och frukost.
Inte en chans att jag är sjuk på självaste midsommar.
Några timmar senare dök det in ett gäng vänner, vi gjorde oss iordning och drack vin.
Sen begav vi oss till festen i världsklass.
Några vänner hade kommit på den briljanta idén att ha en midsommarfest ute på landet, inte vilken liten midsommarfest som helst.
150 personer var inbjudna varav nästan alla vet vem alla är om inte annat vet vi det nu.
De hade ordnat ett stort tält, med ljud och ljus, mat och dryck och tävlingar såsom kubb och fotboll, beerpong etc. och även en tävling som var så vidrig -
Shotroulette, vilket innebär att (killar mot killar tjejer mot tjejer) tävlar genom vem som klarar flest shottar.
Tror ni det var goda shottar? Absolut inte, vidriga shottar med sillspa, anjovisspa och massa annat vidrigt.
Och de klarade det, både tjejer och killar, några spyor och några äckliga grimarser men fan vad de shotta.
Till slut så säger en av värdarna ”fan finns det inge äckligare vi kan ta. Denna tävling kommer aldrig ta slut!”.
Tjejerna var inte sämre dem utan drog i sig sillspad och annat vider.
Mina vänner hade skrivit upp mig på listan (de har fått för sig att jag tydligen är duktig på att shotta) men TACK & LOV så strök jag mig innan!
Vi varvade kubb med beerpong samtidigt som vi satt ner och pratade, skålade och njöt av en god mat och sen dansade till solen gick upp igen.
Det var en otroligt bra fest, mycket skratt, lite tårar, inget tjafs, inget förstört – våran väska med kläder i blev stulen men upphittades på parkeringen, en trött tröja var ingen som ville ha.
Det enda hemska på hela festen var bajamajan, varje gång man var kissnödig höll man sig in i det sista – skräcken inför att gå in dit och någon har gjort nummer två.
Fy! Men vi klarade oss.
Tackar de fantastiska människor som gjorde midsommar till succé.
Dagen efter låter vi bara försvinna bort från minnet och aldrig komma tillbaka.
fint folk dricker burk.
Shotroulette - vidrigt!
:)
den fria baren började sina ut - men här finns det pengar!
stygga flickor.
midsommarstången.
Mattias fick present av mig & min kombo, vi slog in det perfekta chipset i ett paket till honom!
Midsommarflickor presenterar midsommar skräcken.
Every minute takes you forward.
innan jag ger er ett inlägg om vår midsommarhelg så måste jag besvara en kommentar jag fick med frågan om allting verkligen alltid kan bli bättre.
Även om man är på det djupaste vatten eller bara ligger i en vattenpöl så kan allting bli bättre.
Det hela handlar om inställningen man själv har till livet.
Tänk om man skulle gå runt och tro att livet inte kan bli bättre än vad det redan är, fan vad tråkigt livet skulle vara då, väldigt enformigt.
Givetvis ska man ju såklart lära sig att vara nöjd också och hitta ro i den givna stund man är i, livet blir alltid bättre bara om man själv vill det.
Om man inte trivs, man mår dåligt eller ingenting fungerar riktigt som man vill att det ska, ja då kan det bara bli bättre MEN ingen annan kommer dyka upp som gubben i lådan och göra saker bättre, utan det handlar om hur man själv väljer att göra och leva sitt liv.
Alla behöver vi tycka lite synd om oss själva och tycka att livet är skit och att ingenting kommer ordna sig, för om vi inte gjorde det skulle vi inte uppskatta de dagar vi har huvudet ovanför vattenytan.
Men att sitta och tycka livet är skit för länge är inte bra, då måste man ta tag i saker och förbättra sin situation – vilket leder till det bättre då man senare förhoppningsvis inte mår dåligt (om man inte är en riktig olycksfågel då).
Under mitt inte alls för långa liv har jag haft många motgångar, vänner som sårat, familj som stökat, pojkvänner som varit as, vänner som inte lever längre - you name it, tufft har det varit emellan varven.
Men jag har lärt mig att det blir fan bättre hela tiden, klart man har motgångar men även om man är på det djupaste vattnet eller i lilla vattenpölen så kommer man alltid upp ovanför vattenytan.
OM man bestämmer sig för det och om man bestämmer sig för förändring och förbättring.
Alla vi människor kan styra oss själva till saker vi vill, vi har en otrolig mental förmåga att manipulera oss själva. Se bara på anorektiker, atleter, karriärmänniskor etc. de klarar av det för de har mental inställning.
Så svaret: Ja, allting blir alltid bättre OM man själv vill det.
hela dan varje dag.
badkruka
I bet you would like to undress me
You never know what you have until you lose it.
Saknad.
Hur kan man sakna någon eller något så mycket att det gör ont?
Saknar man barndomen för att man vet att man inte kommer vara liten en gång till utan livet tar en bara framåt nu?
Saknar man sin morfar så mycket för att man vet att man inte kommer träffa honom på väldigt länge?
Saknar man ett ex så mycket för att man vet att man aldrig kommer få det som innan?
Saknar man ett klädesplagg så mycket för att man vet att det inte finns att köpa längre?
Saknad och minnas är inte samma sak.
Man kan minnas och tänka tillbaka med glädje eller sorg.
Men saknad är en helt annan känsla, saknad kan göra ont.
När jag tänker på R och att jag aldrig mer kommer se honom igen under mitt liv (sen ses vi ju i Nangijala) så gör det ju fruktansvärt ont i mig, men samtidigt försöker jag tänka på att vi ses ju kanske sen och på de minnen man har ihop. Det är ju en typ av saknad.
Men man kan ju sakna saker som fortfarande finns.
Just nu saknar jag att inte vara ner på kusten och det känns också jätte tråkigt MEN det är ju en sak jag kan göra, jag kan ju åka dit.
Och just nu saknar jag en person väldigt mycket MEN jag kan ju lyfta luren och ringa den personen svårare än så är det ju inte.
Jag förstår inte varför man (inkluderat jag) väljer att sakna när man istället kan minnas och eller uppleva och tex. ringa personen eller åka till kusten.
Och nu kommer som vanligt min lilla predikan:
Istället för att sakna eller längta efter någon annan eller något så säg till personen att du saknar den eller gör det du längtar tillbaka till en gång till.
Det kan vara försent.
Jag önskar jag hade hunnit säga ett och annat till R innan han försvann och honom saknar jag väldigt mycket nu. Därför är det bättre att (innan något händer) träffa, säga eller göra det man på någotvis vill eller saknar nu.
Imorgon kväll ska jag äntligen till min hemstad och umgås med de brudarna – som jag saknat!
Ta hand om varandra, PEACE! :)
do you remember that summer.
Igår när jag åkte hem från jobbet så såg jag massor av rabarber.
Först blev jag otroligt sugen på rabarberpaj eller mormors rabarberkräm och i samma sekund dök ett minne upp i mitt huvud från barnsben.
Jag hade en bästa vän J, vi var så vilda, busiga och hittade alltid på massor med dumheter och det gjorde vi från den stunden vi träffades på dagis till den dagen vi tog studenten.
När vi bodde i vår hemstad båda två och gick i skolan ute på landet så fanns det en stor backe där, eller den är inte speciellt stor men den var stor då när vi var små.
I den backen antog vi många utmaningar, såsom att åka inlines ner för den, eller ta skogsvägen och hoppa ut med cykeln från diket (fan bilarna kunde ju kört över oss där).
En gång hade vi lånat (utan lov) en sparkcykel med flak och även fått (pallat) massor av rabarber och vi blir så stressade att någon ska se oss så vi tar fel väg och ut i den där stora branta backen.
Livrädd står J bakom mig och sparkar fram cykeln som skakar av hastigheten medan jag sitter på flaket och är lika rädd jag med. Mitt i situationen när livet passerar oss vänder jag mig om och sträcker fram en rabarber i ansiktet på J som försöker vifta bort den och frågar ”Ska du ha en rabarb?”
J brister ut i asgarv och viftar bort rabarbern och skriker som att livet var på väg att ta slut och vi är nära på två krockar med den där jävla sparkcykeln.
Svettiga tar vi oss ner i ett dike och dör av skratt och sätter oss i det höga gräset och äter upp våra rabarber, sura som as var dem men vi njöt av magontet från skrattet och njöt av sommaren!
Jag har otroligt många ärr på mina knäskålar från den backen och från skogsvägen, men alla ärr har ett minne som jag njuter av varje gång jag tittar ner på dessa fula ärr!
Tänk om man fick leva om och uppleva det igen, det var så enkelt och man vågade så himla mycket!
Det är så mycket saker man gjort som liten som man alltid kommer minnas eller återminnas.
turn back time
Idag skulle jag verkligen vilja dra tillbaka tiden, av m å n g a olika anledningar.
fast jag är ganska nöjd där jag är idag, under eken (haha).
men just idag, precis som förra året och året innan det och året innan det... vill jag stå på ett studentflak & känna frihetskänslan som senare försvinner när man börjar sommarjobba och sen ska man börja antingen plugga, hitta ett riktigt jobb, försöka spara pengar etc.
sorry students but let's face the fact.
Iallafall, om man inte skulle ta och försöka uppfinna en tidsmaskin och åka tillbaka någon gång såhär ibland & göra lite roliga saker igen.
jag vill just nu ta studenten igen!
MPB5, ni är bra men vi är alltid lite bättre!
fullt ös medvetslös
kvällens aktivitet skulle bestå av rödvin & lite god middag.
efter 12h arbetspass slutade dagen med mig & L på hotellrummet med roomservice.
trött deluxe kan man säga.
idag var en spännande dag, jag som är livrädd för åska satt & tittade på teatkörningen för TTA bilarna & det blixtrar till mitt framför ögonen på mig & sen bullrar det till i hela marken & huset & sen slår blixten/åskan ner i tidtagaruret.
fyfan vad rädd jag blev, började skaka & min chef bara stirrade på mig & frågade vad det var för fel på mig. Livrädd!!
tidtagaruret gick åt pipan & nu är det en ny i ett flygplan på väg hit! här finns det inga problem bara lösningar!
nu tackar vi för denna regniga dagen & nattar i det lilla lilla hotellrummet stort som en skokartong & dusch som ger en klaustrofobi känslor!
Modeblogg
Jag har ju ett flertal gånger sagt att jag inte ska lägga upp bilder på dagens outfit osv för att detta aldrig någonsin ska spåra ur till en modeblogg hur mycket jag än älskar modet!
Men jag måste säga att min vän Jonna, hon har sjukt bra klädsmak och kan matcha och bära allt!
& hon shoppar alltid på rea men matchar ihop det gamla med något nytt & snyggt! Love it!
Hon om någon borde skaffa en modeblogg!
All those fairytales are full of shit, One more fucking love song I'll be sick
och då ska jag avslöja för er att så är inte fallet, jag är inte alltid glad - jag har också dåliga dagar när jag är arg på allt och sur över hela världen men när jag är sur eller arg eller förbannad så brukar jag inte posta det i cybervärlden, jag brukar ta upp det med personen eller göra mig av med ilska och frustration genom träning etc. eller ringa en vän som kan klappa mig lite på axeln!
hursomhelst, alla (jag) är mänskliga och har dåliga sura dagar men en sak är säker - jag är alltid framåt för hur jävligt det än må vara så kommer det ju nya dagar förhoppningsvis.
sen gör man saker man ångrar eller man saknar eller man mister någon, det är ju saker man inte kan få tillbaka eller göra ogjort men man kan ju istället då lära sig av det och blicka framåt.
det mina kära läsare är dagens lilla hallelulja moment och tips från mig!
vardagslyx på studiogreen
mental kraft
jag tror man kan bestämma & "lura" sin kropp mer än vad men tror!
igår låg jag hemma hela dagen med feber & sen sa jag flera gånger under dagen till andra & till mig själv:
Imorgon är jag frisk igen!
& idag är jag (inte helt) frisk, febern är bekämpad, halsontet förmildrat & bara eländig hosta kvar!
måste fortfarande återhämta mig & ta det lugnt men själva poängen är att jag mår mycket bättre idag & det tror jag bland annat handlar mycket om vad man ställer in sig på, både mentalt & fysiskt!
min fina vän J har läst & tittat på många dokumentärer om just hur man "lurar" hjärnan & visste ni att om man tänker varje dag att man ska ha lite större bröst så är det vetenskapligt bevisat att man kan få det! (okej kanske inte från A kupa till dubbel D men några cm!)
så gott folk - lura hjärnan mer & må bättre! :)
nu vill jag bli såpass frisk att jag kan träna!
energi, energisk, energiknippe.
hög, högre, högsta energinivån.
senaste veckorna har jag undrat var jag fått all min energi ifrån.
sömnen har inte varit den bästa och inte allt för många timmar har jag slutit ögonen och kopplat av.
men endå orkar jag av någon anledning.
när jag sitter och funderar på vad det är som har gjort att jag orkar så kommer jag och tänka på mina vänner och arbetet/kollegorna.
på arbetet orkar man ge energi för att man tycker arbetet är roligt och dels för att kollegorna är bra, roliga och energiknippen.
på helger och fritid så finns det så många vänner som ger så mycket energi och man blir så otroligt glad av att vara med dem.
denna långhelg som varit har bestått av att umgås med otroligt många vänner som delat med sig av glädje, skratt och även tårar.
det är såna här stunder man ska lägga på minnet, även om man går på högvarv och glömmer bort att ta hand om sig själv och sitter sedan här med feber och halsont så njuter jag - för den helg som varit är värt varenda febergrad.
fick ett meddelande av min fina vän som skrev
"jag blir så glad på dig!
Fick sån power efter i fredags känner jag, det var som ett smakprov av vad sommaren kommer ha att ge!
Du är så jävla bra på att peppa"
jag känner bara: right back at you, och alla vänner! det är inte jag som ger, det är du och ni som ger power!
nu är det återhämtning som gäller och njutning av den underbara solen som äntligen tittat fram!
och ps, en cliffhanger - nu är lägenheten klar, välkommen på kaffe eller så lägger jag snart upp före & efter bilder!
det sista som är kvar av lägenheten nästan, att sätta upp denna! & jag älskar min nya tavla, den passar perfekt här hemma, den är pricken över i:et, den är så speciellt på något vis
& samtidigt gör den mig så glad, på många olika sätt!! :)
