Every minute takes you forward.
innan jag ger er ett inlägg om vår midsommarhelg så måste jag besvara en kommentar jag fick med frågan om allting verkligen alltid kan bli bättre.
Även om man är på det djupaste vatten eller bara ligger i en vattenpöl så kan allting bli bättre.
Det hela handlar om inställningen man själv har till livet.
Tänk om man skulle gå runt och tro att livet inte kan bli bättre än vad det redan är, fan vad tråkigt livet skulle vara då, väldigt enformigt.
Givetvis ska man ju såklart lära sig att vara nöjd också och hitta ro i den givna stund man är i, livet blir alltid bättre bara om man själv vill det.
Om man inte trivs, man mår dåligt eller ingenting fungerar riktigt som man vill att det ska, ja då kan det bara bli bättre MEN ingen annan kommer dyka upp som gubben i lådan och göra saker bättre, utan det handlar om hur man själv väljer att göra och leva sitt liv.
Alla behöver vi tycka lite synd om oss själva och tycka att livet är skit och att ingenting kommer ordna sig, för om vi inte gjorde det skulle vi inte uppskatta de dagar vi har huvudet ovanför vattenytan.
Men att sitta och tycka livet är skit för länge är inte bra, då måste man ta tag i saker och förbättra sin situation – vilket leder till det bättre då man senare förhoppningsvis inte mår dåligt (om man inte är en riktig olycksfågel då).
Under mitt inte alls för långa liv har jag haft många motgångar, vänner som sårat, familj som stökat, pojkvänner som varit as, vänner som inte lever längre - you name it, tufft har det varit emellan varven.
Men jag har lärt mig att det blir fan bättre hela tiden, klart man har motgångar men även om man är på det djupaste vattnet eller i lilla vattenpölen så kommer man alltid upp ovanför vattenytan.
OM man bestämmer sig för det och om man bestämmer sig för förändring och förbättring.
Alla vi människor kan styra oss själva till saker vi vill, vi har en otrolig mental förmåga att manipulera oss själva. Se bara på anorektiker, atleter, karriärmänniskor etc. de klarar av det för de har mental inställning.
Så svaret: Ja, allting blir alltid bättre OM man själv vill det.
hela dan varje dag.
badkruka
I bet you would like to undress me
You never know what you have until you lose it.
Saknad.
Hur kan man sakna någon eller något så mycket att det gör ont?
Saknar man barndomen för att man vet att man inte kommer vara liten en gång till utan livet tar en bara framåt nu?
Saknar man sin morfar så mycket för att man vet att man inte kommer träffa honom på väldigt länge?
Saknar man ett ex så mycket för att man vet att man aldrig kommer få det som innan?
Saknar man ett klädesplagg så mycket för att man vet att det inte finns att köpa längre?
Saknad och minnas är inte samma sak.
Man kan minnas och tänka tillbaka med glädje eller sorg.
Men saknad är en helt annan känsla, saknad kan göra ont.
När jag tänker på R och att jag aldrig mer kommer se honom igen under mitt liv (sen ses vi ju i Nangijala) så gör det ju fruktansvärt ont i mig, men samtidigt försöker jag tänka på att vi ses ju kanske sen och på de minnen man har ihop. Det är ju en typ av saknad.
Men man kan ju sakna saker som fortfarande finns.
Just nu saknar jag att inte vara ner på kusten och det känns också jätte tråkigt MEN det är ju en sak jag kan göra, jag kan ju åka dit.
Och just nu saknar jag en person väldigt mycket MEN jag kan ju lyfta luren och ringa den personen svårare än så är det ju inte.
Jag förstår inte varför man (inkluderat jag) väljer att sakna när man istället kan minnas och eller uppleva och tex. ringa personen eller åka till kusten.
Och nu kommer som vanligt min lilla predikan:
Istället för att sakna eller längta efter någon annan eller något så säg till personen att du saknar den eller gör det du längtar tillbaka till en gång till.
Det kan vara försent.
Jag önskar jag hade hunnit säga ett och annat till R innan han försvann och honom saknar jag väldigt mycket nu. Därför är det bättre att (innan något händer) träffa, säga eller göra det man på någotvis vill eller saknar nu.
Imorgon kväll ska jag äntligen till min hemstad och umgås med de brudarna – som jag saknat!
Ta hand om varandra, PEACE! :)
do you remember that summer.
Igår när jag åkte hem från jobbet så såg jag massor av rabarber.
Först blev jag otroligt sugen på rabarberpaj eller mormors rabarberkräm och i samma sekund dök ett minne upp i mitt huvud från barnsben.
Jag hade en bästa vän J, vi var så vilda, busiga och hittade alltid på massor med dumheter och det gjorde vi från den stunden vi träffades på dagis till den dagen vi tog studenten.
När vi bodde i vår hemstad båda två och gick i skolan ute på landet så fanns det en stor backe där, eller den är inte speciellt stor men den var stor då när vi var små.
I den backen antog vi många utmaningar, såsom att åka inlines ner för den, eller ta skogsvägen och hoppa ut med cykeln från diket (fan bilarna kunde ju kört över oss där).
En gång hade vi lånat (utan lov) en sparkcykel med flak och även fått (pallat) massor av rabarber och vi blir så stressade att någon ska se oss så vi tar fel väg och ut i den där stora branta backen.
Livrädd står J bakom mig och sparkar fram cykeln som skakar av hastigheten medan jag sitter på flaket och är lika rädd jag med. Mitt i situationen när livet passerar oss vänder jag mig om och sträcker fram en rabarber i ansiktet på J som försöker vifta bort den och frågar ”Ska du ha en rabarb?”
J brister ut i asgarv och viftar bort rabarbern och skriker som att livet var på väg att ta slut och vi är nära på två krockar med den där jävla sparkcykeln.
Svettiga tar vi oss ner i ett dike och dör av skratt och sätter oss i det höga gräset och äter upp våra rabarber, sura som as var dem men vi njöt av magontet från skrattet och njöt av sommaren!
Jag har otroligt många ärr på mina knäskålar från den backen och från skogsvägen, men alla ärr har ett minne som jag njuter av varje gång jag tittar ner på dessa fula ärr!
Tänk om man fick leva om och uppleva det igen, det var så enkelt och man vågade så himla mycket!
Det är så mycket saker man gjort som liten som man alltid kommer minnas eller återminnas.
take a look at your life.
Det finns mycket jag inte tror på, eller rättare sagt som jag är osäker på.
Som till exempel Gud, asagudar, aliens etc.
Jag ska inte säga att jag absolut inte tror men jag är otroligt skeptisk.
Men något som jag verkligen tror på, det är karma och att allting har en mening.
Att det man gör här i livet, de undermedvetna val man gör för en till nästa plats.
Är du god och snäll mot människor är oftast dem goda tillbaka.
Om jag sammanfattar mitt liv så kan jag enkelt räkna ut vad som tog mig hit där jag är idag och vad som format mig till den jag är.
Ett exempel med mitt nuvarande yrke, om inte butiken hade lagt ner hade jag inte hamnat på ett annat jobb och då hade jag inte träffat P eller A & L och då hade jag inte varit där jag är idag och jag hade absolut inte haft så goda vänner som jag har nu!
Ett annat exempel, om det inte tagit slut mellan ett par så tror jag inte att jag och hon skulle blivit så himla bra vänner. Vi hade inte kommit varandra så nära om inte det hänt och vi stöttat varandra i kris situationer.
Och det finns massor med andra saker också som sammanflätas och går ihop.
Om man inte tog det beslutet så skulle inte det skett osv.
Men sen finns det ju dem som inte tar sig någonstans alls utan bara sitter och drömmer om annat.
Varför drömmer de bara och ändå sitter på samma plats?
Jag tror att det beror på att de inte tar för sig, att de inte vågar.
En del människor vågar inte gå utanför trygghetszonen, de låser in sig i rutor som de inte vågar gå ut ifrån som Grega säger.
När man bara sitter där så sitter du bara där, i din lilla trygga ruta.
Trivs du så – stanna.
Vill du något mer? Våga gå utanför, testa! Vad kan hända?
Livet är för kort för att drömma om, de ska upplevas.
Det är även för kort för att inte våga på nya saker och testa sig fram, vad kan man förlora?
Ja, man kan ångra sig men kommer man inte senare ångra sig för att man inte testade?
De säger ju att man fokuserar mer på det man inte gjort/gjorde istället för det man gjort och gör.
Då är det bättre och våga, göra och få det gjort, göra precis det där man drömmer om, längtar efter och verkligen vill.
Men samtidigt ska man inte kasta sig över sina drömmar eller ta sig fram för fort, man måste låta drömmen gro och vara en längtan ett litet tag innan man kör på, för jag tror att det har en mening med att man ibland måste vänta, saker och ting måste falla på plats.
Man ska inte ha en utstakad agenda över sitt liv sina val och beslut, klart man ska grunda dem ordentligt innan men jag tror på riktigt att allting har en mening, det finns en anledning till varför du stöter på vissa personer, hamnar i vissa situationer eller råkar ut för något gott (eller ont).
Man klarar sig, överlever och det blir alltid bättre – för det hade en mening.
Upplev istället för och dröm, allting har en mening – våga!
Vad tror ni på?
Något måste man väl alla tro på, vare sig det är gud, sig själv, aliens, karma, spöken, buddism etc.
turn back time
Idag skulle jag verkligen vilja dra tillbaka tiden, av m å n g a olika anledningar.
fast jag är ganska nöjd där jag är idag, under eken (haha).
men just idag, precis som förra året och året innan det och året innan det... vill jag stå på ett studentflak & känna frihetskänslan som senare försvinner när man börjar sommarjobba och sen ska man börja antingen plugga, hitta ett riktigt jobb, försöka spara pengar etc.
sorry students but let's face the fact.
Iallafall, om man inte skulle ta och försöka uppfinna en tidsmaskin och åka tillbaka någon gång såhär ibland & göra lite roliga saker igen.
jag vill just nu ta studenten igen!
MPB5, ni är bra men vi är alltid lite bättre!
Can you help me unravel my latest mistake
Tre ämnen som berör varandra.
Vi bubblar i munnen på varandra, drar snabba sammanfattningar om vart vi själva står i livet gällande just de tre ämnen, kärlek, vänskap och hur känslorna känns.
Den ena vännen berättar om sin sambo, den andra berättar om sin nyfunna glöd, den tredje berättar om killen hon i smyg är väldigt kär i och den fjärde berättar om sina känslor för sommaren.
I stundens hetta känns allt bra för alla oss, vi berättar om besvikelser, killen som sårat, irritationer och frustrationer, vi ger varandra råd och stöd, vi klagar på den personen som gjort en av vännerna illa och vi blir irriterade ihop samtidigt som vi skakar av oss detta och fortsätter berätta om de roliga sakerna.
I stundens hetta ligger känslorna och problemen uppe på bordet och vi fördelar dem mellan varandra och hjälps åt att känna och reda ut dem tillsammans.
Några glas rosé senare är vi taggad på livet och vi kramas hejdå och säger att vi ses och hörs snart igen och vi alla går åt varsitt håll, två stycken beger sig hem till deras stad, en beger sig hem till sin sambo och den fjärde beger sig hem till sin nya fina lägenhet.
Med nya tankar, känslor som vänts på, råd som man har i bakhuvudet och en plan för att kunna hantera problem, en plan inför sommaren, en ny glöd, ett nytt tänk och ack så peppade.
Vad vore livet utan er?
Här finns inget dolt, alltid lägger vi upp allt på bordet och alltid finns vi där.
fullt ös medvetslös
kvällens aktivitet skulle bestå av rödvin & lite god middag.
efter 12h arbetspass slutade dagen med mig & L på hotellrummet med roomservice.
trött deluxe kan man säga.
idag var en spännande dag, jag som är livrädd för åska satt & tittade på teatkörningen för TTA bilarna & det blixtrar till mitt framför ögonen på mig & sen bullrar det till i hela marken & huset & sen slår blixten/åskan ner i tidtagaruret.
fyfan vad rädd jag blev, började skaka & min chef bara stirrade på mig & frågade vad det var för fel på mig. Livrädd!!
tidtagaruret gick åt pipan & nu är det en ny i ett flygplan på väg hit! här finns det inga problem bara lösningar!
nu tackar vi för denna regniga dagen & nattar i det lilla lilla hotellrummet stort som en skokartong & dusch som ger en klaustrofobi känslor!
